Sluta ge mig saker!

Posted by: Liv

March 27th, 2011 >> Killar, Kärlek

Festen var över och i bilen tillbaka hem till Hampus fick jag nästan panik och började gråta flera gånger men inte så mycket att det syntes sen. Jag satt själv i baksätet så det var inte som att någon kunde se det. Vid det här laget finns det ingenting, tror jag, som kan få mig att ändra mig angående Hampus. Han har gjort mig så besviken också, så man kan inte bara säga att “jag borde hajat det här innan jag åkte”. Jag såg faktiskt fram emot att hänga med honom på hemmaplan. Men han har varit så jäkla sur och rökt som en galning, verkligen visat upp sina sämsta och flummigaste sidor. Han inser inte alls att han är sjukt nära att förlora mig och en del av mig tycker att det kvittar. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Om jag nämner att göra slut så kommer han paja ihop, jag vet det. Så jag måste säga det på ett mycket skonsammare sätt. Men hur kan jag få honom att förstå att det är allvar?

Nästa grej som verkligen oroar mig är: Om jag tappar kontakten med honom, har jag då förlorat alla andra kontakter här? Kan jag då inte återvända eftersom jag sagt upp bekantskapen med alla de som jag hade anknytning till? Missförstå mig inte, jag var tvungen att säga åt Benny att dra åt fanders och att t.ex. hålla mer än väldigt ytlig kontakt med Emil var omöjligt av fler än ett skäl (han var ju bl.a. otrogen mot sin fru med mig och slutade aldrig tjata om alla trekanter).

De enda som skulle kunna tänka sig att låta mig bo hos dem nu är Nicklas och Danne. Och det vet vi ju alla vad de vill. De vill sätta på mig och Danne verkar till och med kär i mig och vill ha ett förhållande. Men det vill inte jag, jag kan inte ens tänka tanken. Så är detta slutet på den här bekantskapskretsen? Vad kommer jag hem till? Visst, jag kan göra något annat av mitt liv men jag ville flytta hit och ihop med Hampus, jag ville att vi skulle vara tillsammans och ha det bra. Men nu pekar allt mot att det aldrig kommer att bli så.

Sen har jag funderat över varför jag alltid “väljer ner mig” när det gäller män, varför jag säljer mig så billigt. (Ja, det var en ganska lång bilresa, så det fanns utrymme för tankar.) Jag har kommit fram till att jag nog är rädd för att en “normal” kille ska göra mig bunden vid ett trist svenssonliv och tråka ut mig. Ungefär som Baloo säger: “Männskobyn, där blir man ju människa ju!” Sen så är jag samtidigt rätt så romantisk så om en kille säger så där som Hampus har sagt till mig, att han älskar mig precis som jag är och att han inte kan få nog av mig och att vi alltid ska vara tillsammans, så är det en del av mig som vill tro det så gärna och det gör det svårt för mig att bryta.

När vi kom tillbaka till huset sa Hampus’ föräldrar att de hade köpt en present åt mig och jag kände bara “neeeeej, snälla!”. Det var ett jättesött halsband med en väldigt speciell kedja med blå stenar fastsatta och en berlock föreställande en groda. Den var så himla gullig och de vet ju att jag älskar grodor. Shit. Vad hemsk jag kände mig. Jag lyckades hålla god min och visa mig superglad. Inte så svårt egentligen för det var himla fint. Men jag skämdes. Började fundera på om jag skulle ta alla smycken och kläder och allt annat jag fått av dem och Hampus och gömma dem under sängen dagen innan jag åker hem tillsammans med en lapp. Typ: “Jag förtjänar inte detta, ge dessa saker till någon som älskar dig såsom du förtjänar.” På något sätt kändes det inte heller rätt utan snarare väldigt oartigt.

This entry was posted on Sunday, March 27th, 2011 at 10:50 am and is filed under Killar, Kärlek. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
8 Responses to “Sluta ge mig saker!”

Du kanske kan säga att hans enda chans att få tillbaka dig är att ta tag i sitt liv. Visst, du kanske ljuger, men du puttar i alla fall honom i rätt riktning. Det är väl alltid något.

Bra sätt att göra slut annars:
http://24.media.tumblr.com/tumblr_l0j019otHu1qzab24o1_500.jpg

Fyyy. Det där låter inte alls roligt alls jag kan säga att jag inte alls skulle vilja vara i din sits, och kommer tyvärr inte på något just nu som skulle kunna hjälpa dig heller, Men jag kovar att jag hör av mig om jag kan komma på något bra.

Hoppas allt är bra annars
Massor med Kramar
/Nisse

Haha, shit, det var ju en sjukt bra idé! Ja, inte att lämna den bilden då men det andra. ;)

Kram på dig med! Hör av mig snart. <3

Det löser sig väl.
Styrkekramar från mig.

Åh, tack! *kramar tillbaka*
Ja, klart det löser sig. Det är inte “the end of the world”.

Hehehe bilden från “karn” fick mig att skratta :P . Men annars, hua vad hemskt för dig!!! Jag gillar verkligen inte att få presenter.. De känns som tunga stenar som samlas runt halsen på mig för att sakta sakta strypa mig :S.

Jag har dock inga tips åt dig. Du skriver att du är rädd för att förlora de människor du träffat där, men ärligt. Är dom vad du verkligen vill ha?? Killar som vill ha dig medens du är upptagen, och som mest vill ha sex? Säkert inte riktigt såå, det är , men lite. Jag tror om du tänker efter riktigt djupt så kommer du märka att det kanske inte är så hemkt att hitta en ny umgängeskrets!

Och Hampus. Tja ibland kanske man måste skära av det snabbt och sedan gå vidare. Försöka att inte tänka på så mycket hur mycket man sårade den andre, utan bara föröka hjälpa sig själv?

Men som sagt, lyssna på ditt hjärta! Där har du svaren :)

Presenter kan verkligen ha den effekten tyvärr. Det kan kännas som om någon försöker binda en vid sig.
Det handlar om en bekantskapskrets på kanske tusen personer. Problemet är att jag känner de flesta ytligt. Jag vet att det finns riktiga godingar till killar där också!
Håller med, genom att hjälpa sig själv hjälper man ju indirekt även den andre. För vem vill vara ihop med någon som tvivlar på en?

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>