Svartsjuka och dubbelmoral

Posted by: Liv

March 24th, 2011 >> Killar, Kärlek

Nästa dag hände ytterligare busigheter och snedsteg från min sida. Jag hade gått upp till en stor lokal för att se vad det var för fest där. Efter ett tag kom Danne dit och började prata med mig. Hans näsa var fortfarande flottig och han hade inte klämt ur pormaskarna som han borde. “Jag vill be om ursäkt ifall jag utnyttjade dig i ett svagt läge igår,” sa han. Men jag såg det inte så, även om han i och för sig kan vara förfärligt påträngande ibland. Dåligt samvete var ingenting som hemsökte mig. Mitt inre var tomt och urholkat, gråten hade gömt sig i en vrå långt inne i mitt bröst och kvar var bara ett sorts förakt. För män, för kärleken.

Hampus var i närheten och jag försökte hålla den närgångna Danne på behörigt avstånd. Det skulle inte se bra ut om han rörde vid mig på något sätt eller stod för nära. Men det förstod såklart inte han. Han sträckte fram huvudet mot mitt öra och viskade att han skulle vänta på att jag blev singel och redo för ett förhållande, länge om så skulle behövas. Jag bara log, ett sådant där leende som säger: “Men kom igeeeen!”

En bit längre bort såg jag en tjej sätta sig ner i samma karmstol som Hampus. Hennes häck sjönk ner i det trånga utrymmet mellan hans dito och armstödet. Det var en sådan där tjej som pratade med uppspärrade ögon och gillade att inkräkta på personliga auror. Jag blängde och morrade som en hund. Nu var jag svartsjuk… eller kanske snarare sinnessjuk? Vad var det jag höll på med? Dubbelmoral i kvadrat! Så fort vi stod lite avsides försökte Danne lägga armen om mig och jag fick titta mig oroligt omkring hela tiden. “En bra sak med allt det här,” sa jag, “är att alla här nu har sett mig och Hampus tillsammans. När en tjej har okejat en kille blir det lättare för honom att dra till sig nya aspiranter.” Just nu var jag svartsjuk men jag visste att det skulle komma en tid om inte alltför länge då jag skulle önska honom precis det.

Senare var både Danne och Hampus som bortblåsta. Jag letade en stund efter Hampus men kände mig dum. Svartsjukan grep tag i mig igen men den gällde inte en kvinna utan en alltför välbekant last. Jag frågade Diana vart den bortflugna fågeln tagit vägen. Hon sa att han hade gått iväg med någon. “Aha, han har väl gått iväg för att röka. Jag STICKER!” knarrade jag bitchigt och vände på klacken.

Jag avbryter här så länge så återkommer jag i morgon igen med fortsättningen på den här historien så det inte blir för långt att läsa.

This entry was posted on Thursday, March 24th, 2011 at 1:38 pm and is filed under Killar, Kärlek. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>