Hade jag uppmuntrat honom?

Posted by: Liv

February 15th, 2010 >> Killar

Danne ångrade sig sen i helgen. Han erkände att han missuppfattat allting. Han ville komma över till mig och hänga. När Hampus stod i duschen fick vi tillfälle att prata. Vi stod i köket och drack lite te. Danne sa förlåt för att han skrivit så där på Facebook. Jag förklarade återigen hur förvirrat allt varit och att jag jättegärna hade velat se mer av honom på festen. Danne kunde inte sluta stirra på mig. Han tog tag i mig och kramade mig. Suckade. Tittade på mig, ni vet så där som man gör när man är kär i någon. ”Vad tänker du nu? Snälla, tala om för mig vad du tänker på,” sa han. ”Massor,” sa jag. Den tanke som var mest dominerande i mitt huvud var: ”Vad har jag gjort?” Hade jag lyckats såra honom nu därför att han trott att han hade en chans hos mig? Shit vad dumt. Samtidigt kunde jag inte sluta tänka på att jag hade glömt att borsta tänderna och kände mig ganska äcklig. Jag väcktes ur mina tankar av Danne som återigen kramade mig hårt. Ja, det var verkligen konstigt. Han kramade mig flera gånger och jag sneglade mot badrummet. Han sa att han verkligen gillade mig och jag förstod att han hade känslor för mig och hade hoppats på att vi skulle kunna ha en chans. Det var bra att vi fick reda ut det här i alla fall. Jag vill inte att han ska gå omkring och vara arg på mig. Kanske har han nu också insett att jag inte alls uppmuntrat honom utan att det här han som har fått för sig saker för idag fick jag det här:

Hej Liv!
Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt. Jag vet att saker hände på [den där festen], och sedan några veckor senare, och jag ville verkligen be om ursäkt för att jag aldrig förklarade för dig varför jag reagerade som jag gjorde. Jag lät mina känslor stå i vägen för omdömet. Istället för att berätta hur jag kände, undvek jag det. Det var fel av mig.

Jag vet inte hur du känner för mig, eller för Hampus, och jag kunde bara inte säga detta till dig då, men jag gillar verkligen dig. Men pga det som hände kunde jag inte ens säga det när vi var för oss själva. Jag vet vad du sagt om vad som hände när Hampus kom hit. Jag har försatt dig i en jobbig situation, och det var fel av mig.

Sedan gjorde jag det ännu värre, genom att låta mina känslor stå i vägen för att bara njuta av vår tid tillsammans. Jag borde ha sagt något om detta för länge sedan men nu gjorde jag inte det. Det kanske inte hade gjort någon skillnad, eller så hade det det. Jag tror inte att vi någonsin kommer att få veta.

Det enda jag vet är att jag vill vara din vän oavsett vad som hänt, eller vad som händer från och med nu. Så snälla, ha inte dåligt samvete över detta, var inte ledsen, gråt inte över det här. Livet är verkligen sådant att allt sker av en anledning, oavsett om det är bra eller dåligt, rätt eller fel.

Vi måste låta livet ta oss dit det tar oss.

Kram,
Danne.

“Jag tror inte att vi någonsin kommer att få veta.” – Hmm, det tror jag faktiskt att vi får. Det skulle aldrig kunnat bli någonting mellan oss, så är det bara.

“Ha inte dåligt samvete och gråt inte över det här.” – Varför skulle jag gråta över detta och vad exakt skulle jag gråta för? Gud, det är inte klokt vad man kan missuppfatta varandra när det gäller sådant här.

Bra i alla fall att han vill vara vänner nu. Jag respekterar honom för det. Jag vill jättegärna vara vän också. Skönt att veta att inte alla tänker bara på en sak, det värmer faktiskt.

This entry was posted on Monday, February 15th, 2010 at 1:48 pm and is filed under Killar. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
2 Responses to “Hade jag uppmuntrat honom?”

nu tycker jag du e lite orättvis mot grabben, du borde tala om för han rakt ut hur du känner för honom och hur du vill att eran relation ska vara, om du inte redan har gjort det.

sen kan man ju diskutera det moraliska i å lägga ut det han säger å skriver till dig, på en blogg. det är ju bra läsning men inte snällt mot han

gör rätt för dig nu

Jag trodde inte jag skulle behöva tala om det för honom, jag trodde det var uppenbart i och med allt jag skrivit till honom tidigare. En gång sa han plötsligt att han ville ha sex med mig och då sa jag: “Nej men skärp dig nu, jag känner ju inte igen dig för sjutton!” Och ändå fattade han inte att jag inte var intresserad. Tror mest han blev svartsjuk på Hampus. Men nu vet han att vi bara är vänner.

Jag vill inte berätta varför, men jag kan GARANTERA att folk den här bloggen handlar om inte kommer att hitta dessa chattloggar samt att deras identitet inte blir kränkt.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>