Blir det åka av?

Posted by: Liv

April 7th, 2013 >> Killar

Oliver har inte hört av sig på länge. Nu börjar man ju undra. Han kunde ju skriva ett mail på två meningar åtminstone. Är han så här upptagen nu så kommer han väl vara det sen också. Det är mitt eget fel att jag suttit här och väntat på honom eller någon annan man för den delen. Jag är ansvarig för mitt eget liv, jag måste se till att det händer något och jag måste aktivt fortsätta söka för att nå mina mål. Jag vet ju att jag inte kan hänga upp det på någon annan utan jag måste gå på med mitt liv som om inget har hänt, tills vidare i alla fall. Har läst en kompis’ blogg idag och hon skriver ungefär: “Jag vill bli räddad av en snygg man som kan förgylla mitt liv så jag slipper vara ensam och ha tråkigt. Mitt liv är just nu värdelöst.”

Samma sak för henne, ingen kommer att “göra” ditt liv si eller så, det är du själv som måste ta tag i det. Och okej, det är ju enklare om man inte har barn och sjukt risigt med pengar som hon. Men det är ändå samma princip. Det enda jag kan försöka göra nu är att skapa något på egen hand. Jag kan inte sitta och vänta på att en prins på en vit springare ska komma och rädda mig.

Så jag har suttit på den utländska dejtingsajten en massa. Jag har fått en del uppmärksamhet. Bl.a. är det en kille som på sin profilbild såg lite rolig ut med snusnäsduk runt huvudet (som jag gillar!) och nu fick jag den där känslan igen att “åh, hihi, vad trevligt!” Han har skrivit väldigt mycket till mig redan och om man jämför så ter sig Oliver riktigt löjlig. Men jag skrev ett mail till honom idag och berättade att jag nog har vägarna förbi snart och frågade om han ville mötas i samband med det. Tycker inte jag har nåt att förlora vid det här laget. Så ja, hörrni, då kanske det blir resa av för mig snart då!

Jag ringde upp Hampus för att berätta att jag kanske kommer över och han var jobbigare än vanligt. Han bara gnällde. Jag sa att jag nog skulle boka en biljett snart men att jag inte bara tänkte bo hos honom. Han blev skitsur såklart. Sen kom det också: “Du kanske dejtar någon där?” Ja, det är ju inget snack om att det är det han är rädd för… Jag sa i alla fall att om han inte ville träffa mig så fick det väl vara så, det kanske var bäst i och med att han inte gillade upplägget. Då ba’: “Näää, jag vill ju träffa dig!” Jag fattar inte varför han vill krypa för mig så här. Sedan sa jag att jag ville köpa en ny katt åt honom eftersom hans gamla nyligen dog, men då blev han också sur. Jag bara, “ok ok, jag ska inte köpa nån katt.” Jag frågade honom till slut om han skulle överge mig ifall jag kom dit. “Nej nej älskling, hur kan du tro det?” Jag ville veta om jag kunde boka en resa utan att han skulle lämna mig ensam. Jag menar, jag förstår om han skulle det, men då vill jag veta det i förväg. :P

This entry was posted on Sunday, April 7th, 2013 at 5:13 pm and is filed under Killar. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
11 Responses to “Blir det åka av?”

Är du kär i Hampus fortfarande?

Det är bare och åk :-)

Ja jag är kär i Hampus men då jag är poly tror jag på idén att man kan vara kär i flera samtidigt.

Okej, jag förstår.

Det går en serie på tv just nu om en man som är gift med tre fruar, den heter Big love.

Polygami.

Hej “Liv”,

Jag har en liten fråga till dig som kan verka lite pretto men som kommer från ett uppriktigt intresse. Jag har läst här lite då och då och tycker framförallt att dina tankar om relationer varit givande. Min personliga syn på.det sexuella är att det är något jag vill hålla till en person (ett synsätt som förstås har både fördelar och nackdelar). Jag tror att vår tids relationer bl.a. urartar eftersom man delat så mycket med så många på det sexuella planet. Inget blir riktigt speciellt. Känner du dig aldrig splittrad över att flera kommit dig så fysiskt nära? Känner du någon gång att sex för dig blivit något du gör som en ren ego-grej istället för att ge framförallt?

(Linus btw, vad i hela friden håller du på med?)

Tacksam för svar.

Dave: Kul att du tyckt det var intressant! :)
För att svara på din fråga. Först och främst, “flera” är relativt. ;) Idag finns många yngre än jag som varit med långt fler. Det är högst personligt hur många man tycker är “många” och inte.
Jag tror att just när det gäller kärlek och sex så har det verkligen potential att bli speciellt med många och många samtidigt. Jag tror inte det är en unik sak som uppstår once in a blue moon utan jag tror vi har potential (OBS kanske ej möjlighet i det samhälle vi lever i) att bli kära ganska ofta. Men det är ju vad jag tror.
Jag brukade en gång i tiden tänka exakt som du. Jag satt tom en gång och var ganska arg och sa att jag aldrig tänkte vara med en man som haft fler än kanske 5, högst 10 sexpartners. För vem var jag då? Hur kunde jag i så fall ha nåt att erbjuda honom? Idag är jag av en helt annan åsikt. Jag säger inte att det ena eller andra är rätt, bara hur det var för mig.
Sen det där med att ge och ta. Som tjej tycker jag det varit otroligt svårt att bli tillfredsställd av killar, särskilt sådana där det egentligen inte finns några känslor. Jag upplever att killarna fått mer ut av det än jag för det mesta (jag kan förstås ha fel).

Jag håller i viss mån med Dave. Sex med en person som man också älskar är nåt helt annat än sex med personer man bara är kåt på (om ens det, ibland). Men båda varianterna har sina för- och nackdelar, och är också olika bra för olika personer. Jag antar att det finns många som lever i monogama förhållande och som håller på sig när de är singlar, men som mår dåligt av det – samtidigt som det finns de som lever polyamoröst trots att de egentligen inte borde.
Det viktigaste tror jag dock är att man tillåter sig själv att känna efter vad som funkar och inte funkar för en själv. Det vore också bra om vi kunde få (för det har vi verkligen inte!) ett samhälle där det är fullt tillåtet att leva i den typen av förhållande(n) som man själv trivs bäst med. I dag finns det så många förutfattade meningar om vad som är “fel”, så många tvingas mer eller mindre ägna mer energi åt att känna vad andra skulle tycka, än åt vad man själv tycker.

Inser i efterhand här att jag i princip likställt poly med att bara vara singel och knulla runt. Det är det ju inte. :)

Mycket bra tänkt, Pulaski! Vi behöver tänka utanför ramarna så att så många människor som möjligt kan bli nöjda. Jorden kanske inte är platt, liksom?
Jag önskar verkligen att jag känt till poly-tänkesättet tidigare. Mono är helt klart ett bra sätt att leva, men varför ska det vara det enda kända sättet?
Du har helt rätt i att poly oftare handlar om kärlek än att knulla runt. Många likställer det med “öppet sexuellt förhållande” och visst kan det vara det. Men det kan också vara äkta kärlek till fler än en. Vi har massor av kärlek inom oss, tror jag, dock inte så mycket tid i dagens samhälle. Men tid är en helt annan femma.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>