Dom små liven

Posted by: Liv

February 12th, 2013 >> Killar, Kärlek

Alltså, är det normalt att ha legat med en kille och dagen efter typ knappt tänka på det? Håller jag på att bli störd? Eller är jag avtrubbad? Så var det nämligen efter att Calle och jag varit med varandra. 

Jag tycker om honom för övrigt. Han är rar och hans ögon är verkligen vackra. Han lyssnar, han är behaglig att umgås med. Men jag är inte så himla attraherad av honom, ännu…

Jag skulle ha träffat Robin häromdagen. Men när jag skickade ett sms och han inte svarade så förstod jag att det inte skulle bli av. Han hade tydligen varit ute och supit. Druckit massa sprit. Så han kände inte för att ses. Asså hur uppfuckad är karln? Förutom att han nu är avvisande och iskall så super han halvt ihjäl sig. Om han har en flickvän nu så är jag inte avundsjuk. :) Jag orkade faktiskt inte vara sur, förvånad, besviken eller nånting. 

Josef har mailat, sms:at och addat mig på Facebook. Jag har inte svarat nämnvärt mycket. När jag var full kunde jag tänka mig att göra nån kinkgrej med honom, kanske typ. Men sen kände jag bara nej. Jag vet inte varför jag ändrar mig hela tiden, jag blir själv galen på det! Men när det gäller sånt här kan man liksom inte gå emot sin magkänsla heller. Fast jag tror det är lite det här med det som han sa om att jag är en person som inte syns och märks så mycket. Det är som om han inte är nöjd med mig, som att han vill att jag ska vara nån jag inte är. Han blir imponerad av väldigt karismatiska kvinnor och det har ju tyvärr satt honom i klistret många gånger. Han är väldigt lättlurad och faller för kvinnors charm utan att ta reda på deras intentioner, det har jag ju förstått. Men jag vill inte lura nån. Det här är jag – take it or leave it liksom. Jag har inget behov av bekräftelse eller uppmärksamhet längre. Det finns annat jag värderar mycket högre. 

Jag pratade förresten med Hampus i telefon. Han var förtvivlad och påstod att han spydde. Han vill träffa mig till varje pris men han kan inte acceptera mina tankar om poly. Sen tror han fortfarande inte man behöver pengar för att leva. Men han har fått jobb nu i alla fall och ska börja ta körkort. Hoppas bara han inte gör det här för att impa på mig. 

This entry was posted on Tuesday, February 12th, 2013 at 1:30 pm and is filed under Killar, Kärlek. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
One Response to “Dom små liven”

Du är inte störd. Eller för den delen avtrubbad. Du får bara inte några särskilt starka (och därför bestående) intryck av det och dom du företar dig. Då känner man sig lite loj, och kanske speciellt om man vet att personen ifråga är mer attraherad av dig än du är av den.

Men: – Om du varken hade behov av bekräftelse eller uppmärksamhet skulle du vara en avtrubbad människa. Och en ack så tråkig sådan… Den mesta konst (vare sig det är tavlor eller bdsm-lek) går ju ut på samma “titta på mig mamma”-bekräftelse, oavsett om den är riktad i första, andra eller tredje person. Inget som helst fel med det.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>