Archive for April, 2015

Flickpojkar och enhörningar

Posted by: Liv

April 30th, 2015 >> Kärlek

Som ni kanske kommer ihåg är Adrian fascinerad av kvinnlig klädsel, särskilt sexiga underkläder och mycket annat som har med kvinnlig stil att göra. Det är något han inte vågat berätta för någon annan men eftersom jag själv haft en “pojkflickeperiod” i mitt liv och även dejtat en transvestit (Benny) så tyckte jag inte det var så hemskt. Ju mer man tänder på desto mer kan man uppleva och desto roligare kan man ha. :)

En sen kväll då vi var hemma och hade en romantisk helg tillsammans frågade jag om jag fick sminka honom. Han har länge velat det för det enda han har testat är att måla naglarna på sig själv. Han blev eld och lågor och jag bad honom sätta på någon riktigt tjejig musik, så det fick bli typ Madonna.

Jag körde igenom hela make-uprepertoaren, allt från contouring med foundation, bronzer och highlighter till tjockt med ögonskugga och läppstift utanför munnen för att kompensera för hans nästan obefintliga läppar. Vi hittade en peruk med en riktig 50-tals pagefrisyr i Halloweenkartongen och sedan fick han gå in i min garderob och välja ut en klänning. Han valde en rosa med vita prickar, för den hade han varit avundsjuk på mig en gång när jag haft. Nu klagade han över hur hans manliga kropp inte alls gjorde sig i den klänningen. “Den var mycket snyggare på dig!” skrattade han och jag svarade, “Ja, var glad för det du!” :)

Han berättade att det var tankar som han haft sedan han var liten, att han inte alls klädde i tjejkläder, men ändå ville han prova dem. Han var avundsjuk på tjejer men samtidigt ville han vara kille. Men han kände sig inte alltid som en. Gud vet att jag har känt mig som en kille ibland, men det är ingen som tror mig när jag säger det, för jag har en extremt feminin utstrålning. De tror att jag skämtar.

Så var det då dags för skorna och han valde ett par grå pumps med en rejäl, bred klack. Han stapplade ut i vardagsrummet, försökte att inte snubbla. “Du har gjort ett bra jobb med sminket,” log han. “Ja eller hur. Det ser ut som du, fast ändå inte, du ser ut som en riktig dam. Nästan,” sa jag och granskade honom noga. Jag bjöd upp till dans. “Vet du,” började jag. “Jag vet inte hur jag ska se på dig just nu, min hjärna kämpar med att förstå vad det är den tittar på.” Jag skulle helt klart inte tända på honom om han plötsligt fick för sig att göra ett könsbyte, fastän det vore samma person. Hur går det ihop? Visst är det underligt? Han höll med, om jag skulle få för mig att bli kille skulle det bli svårt att fortsätta vara tillsammans. Vi kysstes och det var en konstig känsla. Vissa kanske skulle ha blivit rädda för den känslan men för mig var det bara mind boggling.

Könsidentiteten och sexualiteten finns enligt vissa teorier i tre eller fyra olika delar. Vem man är kroppsligen, vem man känner sig som, vem man är utåt och vilket/vilka kön man tänder på. Tänk om jag vetat det när jag var 15? Då hade jag kanske varit mindre förvirrad och kunnat ta min inre pojkflicka med en klackspark. Fast jag ägde inga pumps på den tiden. ;)