Archive for January, 2014
Puss och natti natti från Livs sexblogg!
Adrian har fått nytt jobb. Han har pratat om det ett tag och jag har hjälpt honom att ta beslutet. Han är verkligen glad att ha någon smart person som jag att bolla med när det gäller så här viktiga saker. Nu i dagarna har han varit på intervju och de ville ha honom utan att blinka, fastän de inte hade några platser lediga egentligen. Bara för att han är ett “geni” i deras bok. Utan att jag alls frågat om det berättade han om hur mycket pengar han får i startbonus. Han får 350.000 kronor på en gång bara för att han börjar jobba hos dem. När han varit kvar ett år får han 350.000 kronor till i aktier. Ovanpå detta en fet lön som är ännu högre än den han hade på gamla jobbet, samt årliga bonusar. Tjena. En startbonus motsvarande en normal människas årslön… Jag blir nästan rädd. Men mest av allt är jag såklart glad för hans skull att han nu kommer att få ett roligare jobb.
Han har gjort klart för mig att jag inte behöver jobba mer. Jag kan bli hemmafru, ta hand om hushåll och barn (självklart har han råd med ett till barn utan att behöva fundera på det) eller fortsätta jobba, förverkliga något drömprojekt, jobba ideellt osv. Upp till mig. Det enda han oroar sig för är om jag kommer att bli uttråkad om jag inte får använda hjärnan tillräckligt mycket. Men alltså, min lön kommer ju vara en fis i rymden känns det som! Adrians utgifter också sen, de är inte att leka med. Han är ju inte sniken om man säger så utan han tycker om lyx (mest då boendet). Han pratar gärna om det också, han är inte blyg eller ödmjuk när det gäller sådant här (det är inte till att skryta i hans kultur).
Så i stället för att känna mig lättad för att jag snart kan göra precis vad jag vill utan att behöva oroa mig för ekonomin så sitter jag här och undrar hur lilla jag kan bidra alls till detta. Hur jag ska kunna ställa om min hjärna från att ha varit sparsam till att tycka det är okej med löjligt höga och, som man kan tycka, “onödiga” utgifter. Man får ju lite komplex också, minst sagt!
Apropå något liknande så har tydligen Oliver träffat någon. En läkare av tjeckisk härkomst. Man kan ju inte låta bli att tänka “lika barn leka bäst”. Varför vill en sådan som Adrian ha en sådan som jag? Jag är ju bara, typ, en normal människa. Jag tog faktiskt upp det med honom vid ett tillfälle. Han gjorde klart att han helst inte ville gifta sig med en karriärkvinna eftersom den personen då inte skulle ha så mycket tid över. Han har aldrig dejtat någon tjej som kommit ens i närheten av hans lön så han funderar inte ens över det. Sedan tyckte han inte att yrken som enligt samhället är högt ansedda nödvändigtvis måste innebära att man är en fantastik människa eller kan bidra med mycket till ett förhållande. Han behöver inte titlar eller andras stämplar för att avgöra vad han ska tycka om en person.
Jag har svårt att ta in att han är så himla laid back angående de här sakerna. Men jag ska försöka smälta det här, reda ut kulturkrockarna i min hjärna och se det hela med hans ögon. Försöka glädja mig i stället för att oroa mig.
Om ni tror att Adrian inte känner till Hampus så tror ni fel. 
När Adrian var här på besök hos mig så ringde Hampus en dag flera gånger i rad (jag svarade inte). Jag förklarade hela grejen med att Hampus hotar med självmord och att jag inte vet vad jag ska tro. Adrian förstod och var inte alls arg. Han tyckte det var en svår situation eftersom man ju aldrig vet vad folk kan ta sig för.
Nu var det dags igen. Hampus ringde och ringde och ringde tills jag var tvungen att stänga av telefonen. Till råga på allt väntade jag viktiga samtal från äggfrysningskliniken, jag var mint sagt stressad. När jag satte på mobilen igen hade jag 34 missade samtal. Han påstod att han tagit en överdos av någon form av medicin och jag vädjade till honom att söka professionell hjälp i stället. Nästa gång han hörde av sig hade han spolat ner pillren i toaletten. Det verkar inte ha varit några dödliga tabletter men det var ändå otäckt. Dessutom har han länge pratat om att hans pappa (som är jaktintresserad) har vapen hemma som Hampus funderat på att använda.
Nya självmordshot började några dagar senare. Hampus ringde mitt i natten, flera gånger. Jag var tvungen att stänga av luren igen. Han bad mig sen att blockera honom som vän på Facebook, “för nu hade jag tydligt visat att jag inte var en bra vän till honom” och han “ville ha ett avslut”. Ok, det låter väl rimligt, tänkte jag. Jag skrev ett sista meddelande till honom där jag rådde honom att börja dejta igen, jag skickade länkar till bra dejtingsajter, rådde honom att prata igenom sina problem med en god vän och andra saker som eventuellt kunde få honom på bättre tankar. Att livet kan vara värt att leva även om det är svart ibland, att det finns möjligheter. Och att han gärna fick hata mig, bara han blev fri från sin ångest.
Sedan gjorde jag som han sa, jag blockerade honom. Då blev han ännu mer galen! Han skickade sms som sa att det här var det sista han skrev, “hej då för alltid”, “hej då till detta liv”, “var snäll och kom ihåg mig för den jag var” och liknande. Han ringde och ringde och ringde och jag var rädd att om jag svarade skulle jag få höra ett pistolskott och veta att han var borta. Jag pratade med en av hans bästa vänner och bad honom hålla ett öga på Hampus. Men vännen sa mig också att Hampus antagligen bara försökte manipulera mig.
Så var det alltså det här med äggfrysningen. Jag berättade för Hampus, som kontaktar mig då och då fortfarande. Kontaktar själv aldrig honom men jag är fortfarande orolig för att han ska göra något dumt. Vet inte varför jag berättade men jag tror att jag lite grann hoppades att det skulle skapa distans mellan oss så att han äntligen skulle acceptera att vi inte kan vara tillsammans, även om jag inte aktivt planerade det så. Resultatet blev att Hampus blev skitsur!
“Varför gör du det här? Vad finns det för anledning när ägg är någonting du har naturligt! Jag trodde verkligen att jag kunde övertyga dig om att jag skulle kunna bli en bra far till dina barn. Men du håller tydligen inte med. Detta bevisar att du har tagit avstånd från mig!”
Han var så himla upprörd. Slutligen klämde han till med: “Äggfrysning är något som rika hemmafruar gör!” Jag kunde inte låta bli att tänka: “Hmm, det känns som om det är just dit jag är på väg…”
Det blev värre. Hampus hittade en massa inlägg jag gjort på ett forum där jag för ett par år sedan berättat om vårt förhållande och försökt få hjälp och råd av andra medlemmar. Det var inte lätt att hitta dessa inlägg kan jag ju säga, utan det krävdes helt klart en massa dedikerad research samt ett bra översättningsverktyg. Men nu när han hade hittat det så låg ju korten plötsligt helt öppna på bordet. Han visste nu precis vad jag tyckte om honom och vår tid tillsammans.
“HUR I HELVETE KAN DU SKRIVA SÅDANA HÄR FRUKTANSVÄRDA SAKER OM MIG? OCH MIN FAMILJ! VILKEN SORTS ELAK MÄNNISKA GÖÖÖÖR NÅGOT SÅDANT?” Nej, Hampus var inte glad. Hans mörka, lite släpiga röst som kan bära så enormt mycket uttryck och känslor brände i mig. Och jag skämdes förstås. Men jag förklarade att det var ett rop på hjälp och att det var omöjligt att härleda posterna till honom som person, hans identitet var skyddad. “Jag förstår om du aldrig mer vill prata med mig nu. Det är helt okej. Jag ber om ursäkt och förstår att du är upprörd,” sa jag lugnt. Jag kände att jag faktiskt hoppades att detta skulle vara det definitiva slutet på våran “vänskap” eftersom han inte har kunnat behandla mig som en vän. Han har snarare varit ett bittert ex som på något sätt trott att vi fortfarande är tillsammans. Hans hot om att ta livet av sig har varit som en stor hållhake på mig och har varit den stora anledningen till att jag fortfarande har hållit kontakten.
Men nej, i stället började han krypa för mig! Ta tillbaka sin ilska. Be om förlåtelse och jämra sig över att det var hemskt att jag tänkt alla de där sakerna om honom. “Du, jag vill bara att du ska inse att jag KAN vara en bra man för dig! Jag vill ju gifta mig med dig. Snälla, gift dig med mig! Jag vill ha barn med dig, strunta i de där äggen. Jag kan åstadkomma vad jag än tar mig för, du måste förstå det. Du och jag, vi kan det. Vi kan få mirakel att hända. Du tycker att jag är värdelös men du har inte sett vem jag har blivit på sistone. Jag har förändrats så mycket, men du vill ju inte se det!”
Jag vet ju att han har förändrats. Men bara för att man slutar missbruka och säger upp bekantskapen med destruktiva vänner så betyder inte det att man har nått målet. Hans attityd till livet är fortfarande knäpp.
“Häromdagen fick jag en jättebra idé!” fortsatte han. “Jag har börjat skriva recensioner av folks musik på en sajt där man får 50 öre per recension. Om jag kan skriva några hundra recensioner per dag så kan jag ju leva på detta.” Det smärtade mig att han inte kommit längre i sina utvecklingsbanor. Jag suckade högt för mig själv. “Men snälla Hampus, hur många recensioner tror du att du kan skriva per timme? Hur länge kommer den här webbsidan att finnas?” “Jag skriver jättesnabbt! Jag har redan skrivit 50 recensioner. Det här är något jag kan göra, varför tror du inte på mig?” Det var lönlöst att diskutera med honom och jag gav upp att försöka förklara hur samhället funkar för hundrafemtioelfte gången i ordningen. Och han snackar om att få barn! Tydligen så kostar ett barn 1,4 mille fram till sin 18-årsdag. Det ska han tjäna ihop genom recensioner? Lycka till…
Japp, här har det hänt lite crazy saker. (Förutom då att Adrian och jag kilar stadigt och att det ser ut som om jag kommer att få min högsta dröm uppfylld.)
För några månader sedan bestämde jag mig för att frysa mina ägg! Det är inget man bestämmer över en kafferast eftersom det är både jäkligt dyrt (minst 45.000) och jobbigt. Lägg sedan till att man kanske aldrig behöver använda dem så allt kan potentiellt vara i onödan. Men jag är en sådan där lirare som alltid oroar sig och alltid behöver en massa backup-planer. “Tänk om, och tänk om…” Adrian har stött mitt beslut ända sedan vi började prata om det. Det är en kontroversiell grej ändå, för när man fryser ner ägg så är man inte bunden till en viss partner (som man ju är när man fryser embryon). Så om man är lite ängslig av sig så skulle man kunna tänka tanken att “du vill hålla frågan öppen angående vem som ska bli pappa till din unge”. För varför inte försöka på naturlig väg först när man är i min ålder? Det är ju enligt läkarna inget fel på mig. Så där kan man hålla på. Men Adrian är väldigt van vid sådana här saker då han gått igenom flera provrörsbefruktningar.
Jag var bara tvungen att fråga honom hur det var när han var tvungen att gå in på kliniken och onanera (jätteomoget jag vet!). Han sa att det var himla pinsamt, att alla vet vad man gör där inne. Han kände sig som en tonåring på nytt. Sen tyckte han det här med porrtidningarna var bisarrt, för varför skulle man vilja fantisera om någon annan kvinna än den man älskar?
När man ska ta ut ägg måste man ta sprutor liknande dem man tar vid diabetes. Inte kul och jag blev en PMS-bitch av hormonerna. Men jag blev så jäkla kåt av dem! Wow, var kan man köpa mer liksom?? (Skojade bara, tio sprutor kostar typ 8000 spänn, världens dyraste afrodisiakum.) Då var ju inte Adrian där så jag kunde inte få utlopp för min kåthet heller. Kunde ibland inte sova på nätterna för att jag var så kåt. Vart liksom ägglossning in absurdum.
Jag har inte berättat för så många om äggfrysningen. Ville helt ärligt inte höra en massa åsikter eller kommentarer. Har en familjemedlem som är emot allt vad IVF och inseminationer m.m. heter eftersom befruktning enligt denna person måste ske på ett visst sätt för att vara okej.
Men för er kan jag ju berätta såklart! Om någon vill veta mer om denna kontroversiella procedur så kan ni fråga mig.
Adrian åkte hem för ett tag sen, men! Innan han åkte hade vi några sköna stunder tillsammans såklart.
En dag hade vi inget planerat och spenderade en halv dag i sängen. Bara myste och gosade i ett par timmar. När vi håller på så finns inget som helst sug efter frukost. Han har en lustig vana. När han vill visa att han är kåt och vill ha sex så brukar han börja smeka mig i stjärten! Ja, alltså mellan skinkorna. Har ingen aning om ifall det är något han gör medvetet eller ifall hans hand helt enkelt trivs där, haha. Men jag protesterar inte.
Hur som helst är det sjukt hur bra våra kroppar passar ihop. Jag kan seriöst bara ligga och trycka mig mot honom och känna mmmmm, skulle kunna göra det hela dagen tror jag. Precis som jag så älskar han att kyssas och han kysser bra! Jag är lite pervers av mig, jag måste liksom alltid lukta på killens andedräkt när jag kysser. Jag blir helt till mig av det, tror det kan vara en tjejgrej att vilja sniffa på sin partner. Det är som att bli hög. Han å sin sida tycker att jag är en kyssvirtuos och sa en gång att jag borde bli läppmodell (hahaha, vilken karriär det vore då!).
Han trängde in i mig med sitt starka, bestämda underliv. Denna styrka och bokstavligen sexuella målmedvetenhet har nästan blivit hans varumärke. Jag drog upp benen högt upp för att öppna mig så mycket som möjligt. För jag vet också att det är när han kommer riktigt långt in i mig som det är som allra skönast. Ena benet lade jag ovanpå hans rygg – det är mitt varumärke minsann. Han vill alltid smeka min klitoris medan vi knullar. Kanske för att han är en sådan där som tycker minst lika mycket om att ge som att ta. Och han är grym på det! Smeker varken för hårt eller på fel ställe. Jag blir lätt känslig på klittan så jag gillar verkligen lite lösa tag, särskilt i början av ett knull. Vad säger ni andra tjejer?
Jag kom två gånger på raken, bara fortsatte och fortsatte att komma. Sen kelade vi och efter någon halvtimme kunde vi köra igen. Jag är lite konstig men jag brukar inte vilja göra det. Fast nu var det som att jag inte kunde få nog. Ville bara andas in honom och bli ett med hans själ. Kanske blir det så där intensivt när man har ett förhållande på distans. Jag älskar honom massor men vet inte hur länge vi måste vänta tills nästa gång.
För ett tag sen sög jag av honom och eftersom han just är en sådan som är mest van att ge så var det svårt för honom att tänka att det här med avsugningar handlar allra mest om hans njutning (en annan sorts njutning för mig i alla fall). Han började försiktigt knulla mig i munnen och det såg jag som ett stort framsteg. Mer sånt, Adrian! Mer sånt. Mitt mål är att han ska släppa loss mer och inse att det är okej, jag är en snuskig flicka. Inte som alla hans ex som var väldigt blyga i sängen och där minsta lilla nya ställning verkade vara för galet.
I nästa inlägg ska jag uppdatera er om vad som skett på sistone. Har varit upptagen med planering av mitt liv, men misströsta ej, detta förblir en sexblogg! Dock, som ni vet, så tar jag ofta upp en rad olika saker.
