Archive for December, 2013
Jag kom på att jag nog inte har visat er mina nya trosor som jag köpte tillsammans med Adrian! De är gulliga för de ser ut lite som en kjol.
Sen är det liksom en liten öppning där precis under linningen med en rosett, vet inte om det syns men det är fint!
Kram från Livs sexblogg!
Adrian har nu träffat fler av mina släktingar och vänner. Guuud, han är så socialt slipad att jag nästan svimmar, haha. Det finns ingen kommentar, konstig fråga, t.o.m. politiskt inkorrekt påstående eller andra diskussioner som han inte bemöter på ett proffsigt sätt. Han vet alltid hur han ska säga saker så att det blir precis rätt. Man kan undra hur jag blev ihop med honom, jag är nämligen inte alls så. Jag är en sådan där person som alltid på något jäkla vänster lyckas säga något chockerande. 
(Alltså ingen tillfällighet att jag har en sexblogg.)
T.ex. nu senast var vi hos några släktingar till mig. De ville veta allt om Adrians jobb. Japp, de är såna personer. När de fick höra att han hade vunnit en resa till Karibien via jobbet så blev de superintresserade och ville veta allt om vad belöningen baserades på. Antal försäljningar eller vad? Adrian svarade mycket artigt på alla närgångna frågor. Jag ville skrika rätt ut åt alla snobberier. Men jag vet att själva han är otroligt ödmjuk. Han tycker verkligen genuint att alla människor är lika mycket värda, respekterar alla, är mer jämställd än de flesta t.o.m. i Sverige. Han tyckte inte att mina släktingar lyssnade tillräckligt mycket på tjejerna i familjen. Jag är glad att han är känslig för sådant. Han växte upp med en ensamstående mamma som gjorde precis allt så han tycker typ helt naturligt att alla kvinnor är superhjältar.
Medan han varit här har jag bjudit på allt. Jag har inte låtit honom betala någonting fastän jag vet att han tjänar typ 4 gånger mer än en normal lön (japp, han tjatar ofta om att han tjänar mycket för så gör man i Älsklingsland = kulturkrock). Han bara: “Jag är van vid att alltid betala. Detta känns konstigt!” Men om han är en gentleman så kan väl jag vara en gentlekvinna. 
Jag vill inte att han ska tro att jag är en parasit som hans förra fru. Förresten har jag fått höra mer skvaller om henne. Smaka på den här historien: Hon hade för något år sedan dejtat en kille som precis kommit ut ur fängelset. Han hade blivit anklagad för mord men då inte tillräckligt starka bevis fanns blev han i stället fälld för grov stöld. Medan han suttit inne hade hans garage plundrats på prylar, bl.a. hade en Harley Davidson stulits (allt enligt honom själv). Så vad gör då frun så snart hon blivit utköpt ur Adrians bohag efter skilsmässan? Jo, hon använder en stor del av pengarna till att köpa denna pojkvän en ny Harley! Självklart blev hon ju då också sedermera lämnad av pojkvännen som bokstavligen åkte iväg på sin nya hoj för att aldrig mer synas till. Snyggt jobbat liksom… Och nu sitter hon där med skulder. Jag måste erkänna att jag ofta är rädd att hon ska komma och paja för oss genom att tigga pengar. I-landsproblem, men men…
Adrian har nu varit hos mig ett tag. Han har redan hunnit träffa stora delar av min släkt och familj och jag har visat honom var jag växt upp och gått i skolan.
Han verkar jätteglad hela tiden och tycker det är väldigt fint i Sverige och att jag är en bra guide (det underlättar ju om man är positiv vilket han minst sagt är). Först när han kom hit verkade han så himla tafatt, inte van och lämnade över alla initiativ till mig. Egentligen tycker min inre rovdjurskvinna inte att det är så attraktivt. Jag gillar när mannen tar rodret som ni vet. Men jag fick påminna mig om att han ju är väldigt berest och van vid att kuska land och rike runt. Det finns inget han inte klarar. Han har själv sagt att han kan vara ganska dominant men att han gärna lägger band på sig och lämnar över befälet till tjejen. Han vill inte köra över mig (“även om det nog vore lätt gjort” som han uttryckte det). På så sätt får ju jag också utrymme att växa, så det är ju fantastiskt egentligen. 
Adrian och jag har ALLTID så trevligt och okomplicerat ihop.
Hittills har alla i familjen och vännerna tyckt superbra om Adrian. Det enda jobbiga är att folk verkar vilja ha honom för sig själv och ta över allt prat med honom. Men det är okej, jag förstår att man vill tjöta med min karl. Han är ju så himla lättpratad. Så han blev populär.
De tycker också det är intressant att höra om Älsklingsland och hur det är med saker och ting där (även om jag vet att många inte gillar Älsklingsland så som jag gör). Som tur var tyckte Adrian att alla var mycket trevliga och var så glad att träffa dem. Alla mina vänner har uppfört sig helt annorlunda nu jämfört med när Hampus var där. De flesta tyckte nog han var en knepig figur. Han var väl sur och tyst och tråkig helt enkelt och till slut orkar folk inte anstränga sig. Lustigt hur ens framtoning och attityd kan ha sådan stor påverkan på människor, de är ju desamma nu som när jag var ihop med Hampus. Hela den grejen gör mig också övertygad om att jag valt rätt man.
Sexet sen då… Ja, det är super! Men det är väldigt vanilj och inte så intressant egentligen. Det är bara det att vi gillar varandra så mycket att vi inte behöver spejsa till det så mycket. Hans kuk är galet skön helt enkelt och passar helt perfekt i min fitta. Men jag ska försöka skriva mer om det eftersom jag veeet att detta ju i första hand är en sexblogg.
