Archive for April, 2013
Jag fick en bild på Adrians hus idag. Jag skämtar inte, det såg ut som en kyrka! Helt otroligt, stort, blaffigt, maffigt lyxhus! Med en mycket välskött trädgård utanför. Det hela låter som en dröm. Eller mer än jag vågat drömma om. Och detta förutom att han själv verkar vara en fantastisk människa.
Jag undrar för övrigt om Adrian är en sådan där lite mesig man. Eller, inte mesig kanske men en kille som är lite präktig, lite lättlurad. Hans ex hade ju haft ett flertal affärer men han själv har aldrig märkt att kvinnor har raggat på honom. “Fast nu när jag tänker på det var det nog rätt många…” sa han en gång. Men det är också det enda jag “oroat” mig för när det gäller honom. Män får gärna vara töntiga för mig, men kanske inte för töntiga. Töntig för mig skulle kanske vara att reagera väldigt starkt på något väldigt litet. Typ, “Titta på den där logotypen med en katt som har hatt, den är ju helt vansinnig!” Nej, gud jag vet inte. Jag är ju rätt töntig själv, så det kanske är därför jag är rädd för den sidan hos andra? Lol. Bäst jag slutar detta resonemang innan jag målar in mig i ett hörn. 
Apropå töntig. Jag har pratat med Hampus i telefon (er favorit?). Då fick han för första gången på länge lite glädje i rösten. “Jag måste köpa mera glidmedel! Jag tog slut på det andra vi hade häromdagen.” “Va? Hur gick det till, vad gjorde du med det?” frågade jag. Då skrattade han barnsligt. “Jag satte det på min varmkorv!” Hahaha, vad barnsligt. Jag längtar efter honom och jag känner också att det inte är fel att både längta efter honom och Adrian samtidigt. Även om man kanske inte kan fortsätta så senare.
Idag gick jag ut och tog en kaffe med Calle. Han ville ha experthjälp/min åsikt med tanke på mitt jobb. Eeeh, ok, var det alltså DET han tänkt på när han sagt att han tänkt på mig? Och var det därför han ville gå ut ikväll? Skit samma, eller hur? För jag har Adrian! Yiiihaaaa! *Hoppar runt och gör små glädjeskutt.* 
Han ville även fråga om jag ville följa med honom på en resa. Men jag sa att det blir för tajt med min andra resa. Galet, eller hur? Att man plötsligt blir utbjuden på en massa resedejter helt plötsligt, det har ju typ inte haglat in sådana tidigare. 
Jag fick äntligen en till bild på Adrian. Han var jättesöt! Jag kände mig helt varm inuti och ville krama honom. Han har brunt hår som såg mjukt och lent ut, mjuka ansiktsdrag. Sen gillar jag killar där tänderna syns mycket. Han liknade Robin på det sättet, på leendet. Om det inte varit för Robin så hade jag inte vågat gå på äldre killar och jag kanske inte hade fastnat för just Adrian. Nu har jag mitt livs dejt framför mig bara för det! Med på bilden var hans barn. Det är coolt att han är en engagerad pappa, jämställt och bra. Ok, puh, då var det inget skumt i alla fall.
När jag gick upp på Facebook så kom lite olika filurer och började skriva, närmare bestämt Josef och en snickare jag brukade tjöta med för länge sen. Snickaren började plötsligt skicka nakenbilder på sig själv (eww, jag hade inte bett om dem!) och berättade att han hade betalat tjejer för att ligga med honom (ja, prostitution vad jag förstod). Han har ett öppet förhållande med sin tjej men hon visste inte om detta och de brukade inte prata så mycket om vad de gjorde med andra. Yikes… Det vore väl bättre att vara helt öppen mot varandra, annars är det ju inte mycket till förhållande. Jag kan ju säga att köpa sex verkligen är chockerande i mina ögon, där går verkligen gränsen!
Josef sen. Han sa att läget inte var bra. Han hade tydligen råkat göra någon tjej på smällen. Uh-oh… Jag visste först inte vad jag skulle säga. Jag älskar verkligen honom som vän och vill hans bästa. Men samtidigt tycker jag jämt han verkar ställa till det för sig och jag är glad att vi inte blev involverade med varandra. Att jag har känt lite varningssignaler angående honom. Den där tjejen hade halvt misshandlat honom också, ja jösses… Hoppas det löser sig för honom.
Jag inser att jag nästan inte skrivit om Adrian här! Han är ganska mycket äldre än jag och har barn. Vi har redan snackat om mig och barn och han kan tänka sig fler. Vem vet om jag skulle bli bra vän med hans unge? Då får man ju en på köpet så slipper man klämma fram alla själv. Det läskiga är att jag bara sett en enda bild på honom – den i snusnäsduk. Jag ska erkänna att min första tanke var: “Åååh, snygg! Ser ut som Robin!” Men de senaste dagarna har jag börjat tänka att det är jäkligt riskabelt att ha tackat ja till allt det här utan att ha sett fler bilder. Lol! Jag menar, den bilden kan ju vara gammal. Eller inte representativ. Men på något sätt tycker jag så himla mycket om honom att jag litar på honom och inte bryr mig alltför mycket om utseendet. Han är 175 cm lång (förmodligen kortare eftersom nästan alla skriver fel längd), men längden bryr jag mig inte ett skvatt om, jag kan inte ens komma ihåg om folk jag träffat är långa eller korta. Han har ett bra jobb och verkar ha väldigt bra lön och så.
Det enda jag börjar bli orolig för är att han klargjort att han är väldigt monogam. Jag börjar tänka att jag inte vet om jag kan leva monogamt någon längre tid. Visst kan det gå att omvända folk men man kan ju inte förutsätta det. När han tog upp det försökte jag vara smart och vända mina tankar till hans fördel. Bl.a. skrev jag att jag är en väldigt icke-svartsjuk person som inte har några problem med att han måste ha en relation med mamman till hans barn (tydligen hade hans förra flickvän haft problem med det). Sen sa jag att det viktiga är att följa regler man har satt upp för förhållandet men att det är upp till de inblandade att bestämma dessa regler.
Oliver sen. Han vill gå på en massa spektakulära grejer när vi träffas, men jag vet ärligt talat inte om jag kan. Han är ju rik som ett troll! Hahaha. Grejen är också att Adrian verkar så otroligt mycket mer intressant. Mer intresserad också för den delen. Det är svårt att ens tänka på Oliver med det i åtanke. Under dessa dagar har jag lärt känna Adrian ganska bra. Han verkar vara fantastisk, jättegullig. Jag vet inte så mycket om Oliver och några dagar tillsammans kommer nog inte att kompensera för det försprång som Adrian nu har. Förlåt alla inblandade men så känns det just nu!
Senare på kvällen fick jag meddelande från Adrian. Han hade hittat ett hotell. Svindyrt! Jag visste inte vad jag skulle skriva så jag gjorde en massa situps medan jag funderade. Sen skrev jag typ “haha coolt, men vad kommer det kosta och funkade det att använda poängen från ditt jobb?”. Varför måste man bo på ett superlyxhotell? Jag menar, jag är smickrad att han vill bo där med mig men jag vill inte bli ruinerad. Han svarade någon timme senare att det inte gick att använda poängen men att han ville bjuda mig då han har pengar och då han förstod att jag redan lagt ut massor. Han ville hellre ha ett riktigt fint hotell och han gillar att lyxa till det ibland. Haha, herregud, wow! Jag vet inte vad jag ska säga. Sheeeit jag börjar bli nervös!
En morgon hade jag en känsla av rastlöshet och nervositet i kroppen när jag vaknade och jag kände direkt igen den sen förr. Jag hade drabbats av måste-boka-resa-syndromet.
Så såg jag att jag hade fått mail från Adrian – killen med snusnäsduken som jag fastnat för på dejtingsajten. Han hade uppenbarligen fastnat för mig också för han hade skrivit ett långt svar till mig. Att han kanske skulle kunna fixa hotell i trakten och att han hade poäng från att ha bott på hotell på affärsresor så det skulle kunna bli väldigt billigt. Samt att det var en galen idé men att vi kanske kunde fundera på att bo i samma rum. Jag höll på att trilla av stolen. Vilken jäkla grej! Jag blev helt yr när jag tänkte på det, men jaaa! Varför inte?! Jag ville direkt boka en resa och tacka ja men jag beslöt mig för att ta en promenad först. Rensa tankarna. Hjärnan var redan slut trots att jag precis vaknat.
För att göra en lång historia kort så bokade jag en biljett dit Oliver bor. Jag hade då chansen att bo hos en vän och samtidigt få chansen att träffa Oliver och åtminstone ta en bärs med honom, hade jag tänkt. Efter det kan jag möta Hampus och sen Adrian. Efter det drar jag till Hampus igen (shhhhhh!) och stannar ett tag till. Jag vet, många riskfyllda moment och många planer som kan bli totala fiaskon. But that’s the way I like it! Man måste våga för att vinna. Syrran fick vara med i telefon när jag bokade så det inte skulle bli fel. Min hjärna var som gelé.
Hampus blev inte glad att jag även ska hälsa på andra människor såklart. Men vi kommer helt klart att köra så det ryker i sänghalmen och kanske även ta lite bilder/video, så där har ni nåt att se fram emot.
Sen ringde Oliver på kvällen. Han bad om ursäkt igen för att han inte hört av sig. Så började vi prata om min resa. “Du ska bo hemma hos mig, eller hur?” sa han strängt och jag pep: “J-jaa.” Jaha, då var det bestämt. Förlåt, andra vännen, men vi får umgås vid ett senare tillfälle.
Jag hade skrivit till Adrian före middagen. Han svarade relativt snabbt och var jätteglad att jag bokat resan. Nu tycker han att jag är värsta coola, roliga tjejen som bokar resor hur som helst. Adrian verkar väldigt lovande. Nu du, Oliver, får du lägga på ett kol!
En viss lättnad har äntligen infunnit sig. Jag vill även att ni ska veta att om ingenting händer med någon av de här herrarna så kommer jag att ge upp det här projektet.
Nu var det länge sen ni fick någon bild så vad sägs om ett bröst idag?
Puss och kram från min sexblogg! <3
Oliver har inte hört av sig på länge. Nu börjar man ju undra. Han kunde ju skriva ett mail på två meningar åtminstone. Är han så här upptagen nu så kommer han väl vara det sen också. Det är mitt eget fel att jag suttit här och väntat på honom eller någon annan man för den delen. Jag är ansvarig för mitt eget liv, jag måste se till att det händer något och jag måste aktivt fortsätta söka för att nå mina mål. Jag vet ju att jag inte kan hänga upp det på någon annan utan jag måste gå på med mitt liv som om inget har hänt, tills vidare i alla fall. Har läst en kompis’ blogg idag och hon skriver ungefär: “Jag vill bli räddad av en snygg man som kan förgylla mitt liv så jag slipper vara ensam och ha tråkigt. Mitt liv är just nu värdelöst.”
Samma sak för henne, ingen kommer att “göra” ditt liv si eller så, det är du själv som måste ta tag i det. Och okej, det är ju enklare om man inte har barn och sjukt risigt med pengar som hon. Men det är ändå samma princip. Det enda jag kan försöka göra nu är att skapa något på egen hand. Jag kan inte sitta och vänta på att en prins på en vit springare ska komma och rädda mig.
Så jag har suttit på den utländska dejtingsajten en massa. Jag har fått en del uppmärksamhet. Bl.a. är det en kille som på sin profilbild såg lite rolig ut med snusnäsduk runt huvudet (som jag gillar!) och nu fick jag den där känslan igen att “åh, hihi, vad trevligt!” Han har skrivit väldigt mycket till mig redan och om man jämför så ter sig Oliver riktigt löjlig. Men jag skrev ett mail till honom idag och berättade att jag nog har vägarna förbi snart och frågade om han ville mötas i samband med det. Tycker inte jag har nåt att förlora vid det här laget. Så ja, hörrni, då kanske det blir resa av för mig snart då!
Jag ringde upp Hampus för att berätta att jag kanske kommer över och han var jobbigare än vanligt. Han bara gnällde. Jag sa att jag nog skulle boka en biljett snart men att jag inte bara tänkte bo hos honom. Han blev skitsur såklart. Sen kom det också: “Du kanske dejtar någon där?” Ja, det är ju inget snack om att det är det han är rädd för… Jag sa i alla fall att om han inte ville träffa mig så fick det väl vara så, det kanske var bäst i och med att han inte gillade upplägget. Då ba’: “Näää, jag vill ju träffa dig!” Jag fattar inte varför han vill krypa för mig så här. Sedan sa jag att jag ville köpa en ny katt åt honom eftersom hans gamla nyligen dog, men då blev han också sur. Jag bara, “ok ok, jag ska inte köpa nån katt.” Jag frågade honom till slut om han skulle överge mig ifall jag kom dit. “Nej nej älskling, hur kan du tro det?” Jag ville veta om jag kunde boka en resa utan att han skulle lämna mig ensam. Jag menar, jag förstår om han skulle det, men då vill jag veta det i förväg. 
Jag funderar mycket på det här med män och dejting. Nu har Calle också försvunnit verkar det som. Inte hela världen men jag bara undrar hur flyktigt allt kan vara. En kille säger man är snyggast och sexigast på ett helt party, en annan säger att det känns så bra att vara med mig… Ja, de kan säga de mest fantastiska saker för att nästa dag vara helt borta, försvunna från jordens yta. För att sedan aldrig mer höra av sig. Underligt men säkert inte unikt. Jag är nog inte konstigare än andra utan det är väl så här det är. I och med internet finns en ny dejt bakom varje hörn.
Jag tänker att ett misstag jag inte får göra med Oliver är att hoppa i säng med honom för tidigt. För det tror jag kan vara en faktor också. Om en kille får jaga lite blir hela grejen mer intressant, så det gäller att finna dynamik så att jakten dras ut på lagom mycket. Dramaturgi skulle man kunna kalla det. Jag avskyr spel – jag vill kunna ligga med nån så fort jag och den personen tycker att det vore kul att göra det – men kanske måste man tänka mer på såna här saker. Det kanske är därför Josef är den enda som fortfarande hör av sig efter flera månader?
Jag är medveten om att Oliver antagligen dejtar på samma sätt som jag nu och att han mycket väl skulle kunna träffa någon innan jag hinner dit. Jag måste fortsätta som förut. Nu håller jag på och funderar på om jag ska dra till Älsklingsland också. Och hälsa på min “pojkvän”, Hampus. Det här kan bli ett vanskligt pussel att lägga.
Jag har snokat fram bilder på Oliver som jag visade för syrran. På de flesta såg han snygg och trevlig ut. Alltid korrekt, hade fan skjorta och/eller kavaj och slips på varenda bild. På en bild stod han i kyrkan i guldslips och såg gudfruktig ut. Det roliga är att hans brorsor är mycket mer min stil utseendemässigt. Speciellt den ena är bara “grrrrr!” Rakad skalle, tjockt svart skägg, kolsvarta ögonbryn och mystisk blick. Jag skulle tittat till på gatan om jag sett honom på stan och “mmmmm!” Men nej, nu ska jag koncentrera mig på att falla för fler slipsnissar i stället! Min killkompis sa: “Han ser ut som en typisk affärsman. Jaja, bara han har pengar. Det perfekta är en rik typ som aldrig är hemma.” Rofl, visdomsord eller? Gud så cyniskt! (Eller som Sandor sa en gång om att vara ständig gräsänka, skrattar fortfarande åt det: “Det är som att vara singel med en dubbelt så stor skivsamling.”)
Jag vet att det inte är lätt att hitta någon som faller en i smaken på alla plan. Men bara en sån här sak som när vi gick på sexklubb jag och Calle, det var ju en tokig, kreativ grej. Jag fick verkligen blodad tand. Kanske inte vad gäller sexklubbar men hela den här grejen med att bli öppnare sexuellt. Jag tänker mycket på det. Att det vore toppen om man träffade en kille som kunde tänka sig att gå på bdsm-klubb, kolla porrfilm med, skoja grovt med, gå på swingersfest med, diskutera såna här saker öppet med. Men det känns inte lätt. Min syrra sa: “Men undrar varför den här Oliver är singel. Han kanske är konstig. Han kanske gillar smisk?” Jag bara garvade och sa: “I wish!” Det var såklart inget skämt.
