Archive for January, 2013
Ovant att se sig själv så här, där solen inte skiner:
Ja jag vet att jag har långa läppar. 
Nu har jag fått kontakt med lite killar utomlands! En Hong Kong-född kille, en mycket äldre man och en hårdrockare. Om inte lär man sig mycket och får reda på många kul saker. Men hela den här grejen med poly försvårar mina tankar. Jag vet inte om jag KAN leva mono nu, jag vet inte om jag kan bli lycklig då. Samtidigt får man ju utgå ifrån att de flesta är mono.
Jag känner en kåthet och en glädje inför män (samtidigt som jag på ett helt annat plan känner bitterhet). En sorts nyfikenhet som jag glömt bort att jag kunde känna. Det bådar gott inför sexbloggen, tycker ni inte?
Jag har pratat lite med Josef. Han sa bl.a. att han tyckte det var svårt att komma mig in på livet. Jag tycker det verkar vara en vanlig sak att säga av killar som inte ännu fått knulla med mig men som vill. “Du är så svår att nå, du öppnar dig inte för mig,” läser jag som “Du särar inte på benen för mig.” Är jag paranoid kanske?
Sen sa han att Katinka sagt att jag inte riktigt öppnat mig för henne. Att hon inte kunde ha en trekant med oss eftersom hon inte fick tillräckligt bra kontakt med mig. Eh, nähä? Är hon så straight/rädd att hon inte förmår/törs och så skyller hon på mig för att slippa ta ansvar för hela grejen inför Josef eller vad är det frågan om? Nu har jag i alla fall bestämt: Inga fler trekanter eller försök till desamma med tjejer som är nybörjare. De törs ju inte verkar det som och vill bara göra det för killens skull vilket är helt fel. Man ska ju göra det för att det är spännande och för att man vill själv!
Sen började han skryta om sin kuk igen. Att den var tjock som en ölburk. “Jag drog helt enkelt vinstlotten!” sa han sen. När jag sa “Okej, men jag är inte stor,” så sa han: “Äsch, du blir uttöjd!” Usch, det var osexigt sagt.
Nu har jag sett ännu en film med mycket naket i. The Harrad Experiment. En sjuttiotalsfilm där studenter gick på ett kärlekscollege och uppmuntrades ha sex med sin rumskompis och lärde sig att älska fler. Alla skådisar hade grymt mycket hår där nere och små bröst. Jag tycker faktiskt det var riktigt charmigt! (Rekommenderas till alla könshårsfetischister där ute. )
Är det en flickas lott att alltid vakna med ångest efter att ha hånglat med en kille? Att inte kunna glädjas åt uppmärksamheten och att bara känna rädsla och obehag? Eller är det bara jag? Jag vill ju testa en massa saker men jag har svårt att känna mig trygg. Kanske inte är så konstigt med folk man inte alls känner. Bekräftelse bryr jag mig inte mycket om, jag är nog för erfaren för det. Alla människor är speciella, men har ni tänkt på det: Om alla är speciella så är ju samtidigt ingen speciell. Och det tycker jag är ganska fint. Jag tror inte alls att vi måste konkurrera så mycket med varandra, särskilt inte vi som är poly. Jag ser mig själv som ännu en köttklump som vandrar på denna jord. Det känns rätt skönt faktiskt. Jag vet inte om jag vill träffa Calle igen, vi får se.
Jag gick en promenad och funderade på detta med polyamori. Så många tokigheter som uppstått i mitt liv p.g.a. att man trott att monogami var det enda riktiga, att det måste vara på ett speciellt sätt. Jag är förbannad på samhället som tutat i oss att detta ska passa alla.
Några exempel:
1. En kille som blev intresserad av mig och en annan tjej samtidigt. Han såg olika saker hos oss och han ville inte välja. Alla sa åt mig att han inte var något att ha och att han inte gillade någon av oss egentligen. “Det var så det var.” Det slutade med att alla tre gick åt skilda håll, alltihop blev för jobbigt. Han ville vara kompis med båda men det funkade inte för mig. Tänk om vi kunnat ha en triad i stället, vad mysigt det kunde blivit!
2. Sàndor. Han gick tillbaka till sin ex-fru precis när vi blivit KK. Han var tvungen att välja bort mig. Två år senare kontaktade han mig och ville ha lite skoj bakom ryggen på frugan. Jag reagerade ungefär med: “Men kiss my ass, loser!”
3. Benny. I flera månader dejtade han en tjej, som han senare blev tillsammans med, bakom min rygg. Han smög med det eftersom vi lever i ett monogamt samhälle. När han meddelade att han och hon var ett par blev jag rasande för att han smugit med det. Det sista han sa till mig var: “Jag kommer alltid att älska dig,” och jag sa: “Bullshit, du borde inte ens få ta det ordet i din mun.” Nu förstår jag att han någonstans älskade båda två men att han var “tvungen” att välja.
4. Hampus. Bara för att han var en arbetslös tomte kunde vi inte fortsätta träffas. För man måste ju hitta “den rätte”.
5. Robin. Han var aldrig min perfekta match och folk och även jag själv sa åt mig att jag borde dumpa honom. Men då jag älskade honom kunde jag bara inte. Det kändes förfärligt att behöva säga adjö till nån bara för att man insett att man nog aldrig skulle gifta sig. Men på något sätt förväntades jag utsätta mig för den smärtan. Nu har han antagligen lämnat mig för någon som passade honom bättre eller vad det nu var. Men jag tror han tycker om mig fortfarande. Han har en längtan efter trekanter, en massa andra tjejer som ger honom bekräftelse, han hade mig. Okej, snubben är mentalt störd. Men ska han vara monogam? Han är dålig på att vara ärlig, antagligen delvis för att han uppfostrats i monogam anda. Vill vi ha det så här?
Det finns många fler berättelser ur mitt liv, så många att jag inte orkar skriva ner alla. Jag borde trycka upp en tröja med texten “Monogamy made me do it”. Det är en stor insikt jag kommit till. Ibland känner jag att: “Vad spelar det för roll om jag kommit fram till detta om ingen annan har det?” Men vi får se vad man kan göra.
Det ser ljusare och ljusare ut för att detta skulle kunna bli en sexblogg på allvar igen!
Jag har nämligen varit på en ny BDSM-dejt med en kille som hette Calle. Vi träffades på ett fik vi med. Han var mycket snyggare än på bilden jag fått. Mörkt hår, mörkbruna ögon, lite sydländskt utseende.
Vi pratade också om olika dejtingsajter och han sa att folk som BDSM-dejtar inte så sällan är knäppa i hela huvudet. Det var någon tjej där som kontaktat honom och sagt att hon ville bli huggen med knivar! (Eller ja hon tände på tanken och ville arrangera någon sorts lek.) Sen sa han att på sådana där sexdejtingsajter är det massor med eskorter. Så om en tjej kontaktar en kan man misstänka att det inte är en tjej som faktiskt vill dejta. Det är ju helt galet! Vilken galen kultur man lever i! Han klargjorde att han gärna ville testa och experimentera en massa inom sex, men på lika villkor såklart.
“Vill du följa med hem till mig och fortsätta prata?” frågade han efter ett tag, helt plötsligt. Jag ba’ “Vaa? Ja, okej.” Egentligen var jag lite skeptisk till det men han verkade vara en helt okej kille. Dessutom var det skönt att komma ifrån stadens brus.
När vi kommit hem till honom blandade han lite drinkar och vi fortsatte tjöta. Jag fattar inte hur vissa killar, snabba som vesslor, kan lyckas kila in händerna under toppar, blusar, klänningar, tunikor… Hans händer rörde vid min bara hud och han kysste mig. Jag besvarade kyssen men jag måste samtidigt ha stretat emot. Jag vet inte hur man inte kan vara lite rädd i ett sånt läge. Även om han inte hade hälften så mycket erfarenhet av sexdejting som jag så är han ju fortfarande kille och starkare.
Vi drack några bärs och pratade om monogami och det visade sig att han också var skeptisk till det. Han hade sett många som blivit olyckliga av det i längden. Vi pratade också om hur viktigt det var att skratta när man höll på med sex och BDSM och särskilt om man ville testa nya saker. Att om det blev fel så kunde man bara le åt det. Den åsikten delar jag verkligen. Han hade en skön attityd till det här och han sa flera gånger att vi säkert kunde komma jättebra överens och ha kul ihop. Han upprepade gång på gång hur snygg och sexig han tyckte att jag var.
Det slutade med att vi glodde på lite porrfilm tillsammans och diskuterade, skrattade, talade om vad vi tyckte var upphetsande.
Han började kyssa mig mer. Ta på mig och jag märkte att han ville gå vidare. Men jag sa att jag inte kunde. Jag ville inte och jag var rädd och dessutom tänkte jag på alla andra gånger jag nästan ångrat att jag haft sex med olika killar. Eller ångrar är väl fel ord, men jag vill mest spy när jag tänker på alla de gånger jag hade sex med vissa. Killarna gillade det säkert och undrar varför de inte fick mer. Och kanske är det just det som känns så värdelöst. Vad fick jag ut av det? Jag vill ha ut något nästa gång! Så jag sa att jag ville vänta, att det skulle bli fel annars. Han sa: “Ja, du gör helt rätt! Det är bra, det är rätt beslut!”
Det kändes lite genant det hela när jag vacklade ut ur hans hem. Så upptäckte jag att jag glömt mina handskar hemma hos honom. Jag gick tillbaka och öppnade ytterdörren för att hämta dem. Uh-oh, fel dörr!!! Låser inte folk sina dörrar eller? Efter det vågade jag inte ta i några fler dörrar, jag mindes inte varifrån jag kommit eftersom jag var lite nervös och förvirrad. Jag skyndade därifrån och bara “fan fan fan fuck fuck fuck fan!” Nu vet jag inte om jag kan få tillbaka dem eftersom jag inte vet om vi träffas igen.
Men på det stora hela var det ju en intressant dejt.
Min vän som vibrerar som ingen penis kan, som har en gudomlig form. Varsågoda, det gyllene snittet i form av en dildo:
Jag började chatta på msn med BDSM-kille för ett tag sen. Han gjorde klart att han är mest intresserad av att ge smisk, inte så mycket annan BDSM och inte vanligt sex. Jag förklarade att jag är nybörjare och han förstod verkligen att man måste ta det lugnt och ge i akt på tjejens reaktioner. Han berättade att han piskat brudar med rottingar, piskor och björkris. Jag ba’: “Whoa!!! Lite överkurs va?” Han verkade normal. Men när det gällde BDSM-grejerna var han rätt störd. Precis som det ska va.
Senare tänkte jag: “Näääe jag kan inte göra det här! Jag får avstyra alltsammans!” Jag skäms så mycket för det och fnissar åt det. Ena sekunden vill jag och andra vill jag inte. När jag gick en promenad och blev smått förföljd av en hund så tänkte jag: “Ja! Jag säger att jag blivit biten i röven av en hund! Då går det inte att bli smiskad!” Haha, jag vet inte var jag har mig själv alls.
Men så bestämde jag mig i alla fall för att gå på en dejt med honom. När vi möttes var han liksom väldigt stel och tyst. Jag försökte liva upp stämningen så gott jag kunde men han verkade inte vara den typen. Så gick vi in på ett fik och fortfarande var det lite tryckt stämning (inte pga mig i alla fall, jag försökte verkligen). Det brukar hjälpa att prata lite om olika dejtingsajter så det gjorde vi. Men det var liksom omöjligt att få honom att skratta. Jag vet inte om han var nervös men det kändes som om han kanske var så där till sättet jämt. Det är svårt att prata om BDSM om man inte kan le åt det tycker jag. Fast bitvis verkade han också rätt rar.
Vi pratade om smisk. Han hade varit intresserad av det så länge han kunde minnas men bara praktiserat det i några år. Han sa att rottingen var tjejernas favorit men att man kunde göra mycket bara med handen. Jag insåg att det nog var första gången jag pratade med någon om det här, verkligen PRATADE, åtminstone i verkligheten. Och att jag därför skulle behöva fundera på saken, jag är verkligen grön. Han sa typ: “Jag tycker att du verkar vettig, jag smiskar dig gärna!” Hahahaha! Han var emot att göra det på någon som mår dåligt och liksom använder det här som ett sätt att fly. Det finns tydligen sådana.
Senare när vi skulle skiljas åt så sa han bara hejdå och försvann iväg. Haha, jag har aldrig varit med om att någon gjort så!
Jag kollade sexdejtingsajten och Robin hade nyligen loggat in! Vad i…? Allt pekar på att han träffat någon ny men varför fortsätter han logga in på en sexsajt? Är han sexmissbrukare eller?
Detta fick mig att sticka jag iväg till SESAM-kliniken och testa mig. Jag fick komma till en jättetrevlig barnmorska, verkligen urgullig. Jag blir helt varm när jag tänker på att det finns människor som kan vara så omtänksamma fast det verkligen var massa folk på tur utanför, opersonlig miljö osv. Samtidigt är det ju sjukt bra att folk testar sig, att de är medvetna om hur viktigt det är.
Hon ställde lite frågor och när hon hörde att jag varit med en utländsk man så frågade hon om jag ville ta HIV- och Syfilistest också. Jag sa att det var lika bra eftersom jag inte kunde lita på honom för fem öre. Jag fick svar på graviditetstestet som hon gjorde direkt när jag var där och det var negativt såklart.
Nu känner jag mig jätteduktig och nöjd! Det känns även som ett symboliskt avslut med Robin.
Idag har jag gjort något jag tänkt göra jättelänge. Jag reggade mig på dejtingsajt för sådana som vill dejta någon i ett annat land. Sen får vi se hur det funkar i praktiken. Varför har jag inte gjort detta tidigare? Ja… Priset var något avskräckande. Nästan 500 kronor för en månad. Fast just idag kunde man få rabatt. När jag loggade in där idag fanns inte så många snyggingar men vi får väl se! Jag har inte jättestora förhoppningar om detta eftersom chansen att en man från ett annat land som inte känner mig sedan tidigare ska vilja kontakta en svensk tjej helt plötsligt nog är rätt liten. Men nu måste jag ge det en chans!
Josef messade och sa att han ville att jag skulle komma hem till honom. Ensam. Jag vet ju vad han är ute efter och jag tror inte att jag vill det. Visst vore det najs med lite sex nu, men jag har lovat mig själv: Inga oattraktiva, dåliga i sängen, bara-för-att-sexpartners. Jag har typ ångrat alla jag hade sex med på senaste tiden och Robin gjorde mig mest bara illa, både fysiskt och psykiskt. Det känns som om Josef kanske bara vill få sätta så han kan bli nöjd. Grejen är att jag vart avtänd när han berättade om alla sina brudar sist. Som att han knullat halva världen. Jag vet att han är erfaren men man måste inte skrika ut det på det där viset.
I stället har jag börjat leta efter en BDSM-dejt! Jag har redan fått några mail som kanske var intressanta. Jag får för mig att folk i sexliberala kretsar vet mycket mer vad ärlighet och öppenhet betyder. De har större vana och erfarenhet och kanske inte alltid handlar enligt samhällets normer. De är nog i regel bättre på att vara tydliga med att säga ja och nej, kanske är mindre fega. Säger man inte vad man vill ha eller inte vill ha när det gäller att bli fastbunden och piskad så kan det ju t.o.m. vara farligt!
Det är meningslöst att leta efter en ny Robin. I stället kanske jag borde försöka hitta en BDSM-kamrat. Det är ju i alla fall realistiskt. Då kan det ju vara någon nytta med att Robin försvann ur mitt liv och jag kan använda den tiden jag får till att utforska en sida av mig själv som jag ibland befarat att jag aldrig skulle få leva ut. Nu har jag chansen. Kanske. Om jag pallar. Om jag hittar någon. Men jag ska kolla!
Jag skulle till Josef och Katinka och sova överi helgen. När jag kom fram var middagen klar och jag hade med mig vin som vi drack. Det var meningen att vi skulle ju prata om polygrejer men jag tyckte Katinka hela tiden undvek ämnet.
Men så till slut styrde Josef upp och sa att han ville visa oss en dokusåpa. Polyamory: Married and dating. Den var ganska bra. Det handlade om två “familjer”. En var en triad bestående av en kille och två tjejer. Då var det någon konflikt där den ena tjejen börjat dejta någon vid sidan om. Den andra var två par som levde ihop. Det var mycket sex! Mycket gruppsex och tjejsex. När en tjej började dejta en annan tjej så vart en av killarna irriterade för att hon inte delade med sig av sin nya partner till de andra. Detta störde sig Josef på. Han pratade mycket om jämlikhet, att det var viktigt att man inte bara förutsatte att regler såg ut på ett speciellt sätt och att en person inte kan bestämma över en annan hur som helst. Jag sa att en del av mig fortfarande var kvar i det traditionella och att den delen oroade sig för att tjejen som dejtade killen utan de andra tvås inblandning förstörde sitt liv genom att vara med i triaden eftersom hon sumpade sin chans till man och barn och kärnfamilj. Men en annan del av mig försöker vara öppen.
Sen började Katinka prata om vardagliga saker igen och Josef hakade på och jag fick hela tiden försöka styra in dem på samtalsämnet med stort S. De avslöjade att de hade diskuterat hur de skulle göra med mig, om det skulle bli någon trekant och de hade kommit fram till att vad som än hände var de inte redo för att göra något sexuellt med mig ikväll. Inte ens om jag hade knackat på sovrumsdörren när de var där inne så skulle de gått med på något. Hahaha, you wish! Nämen, det kändes faktiskt ganska skönt och dessutom var det bra att veta var alla stod.
Jag berättade om mig själv, att många av mina problem bottnade i att jag inte kände att jag var tillräcklig för att uppfylla alla behov som en partner kan tänkas ha. Och att det var svårt för någon annan att vara allt för mig. I min rädsla för att bli dumpad och för att göra någon missnöjd blev det mycket lögner för att vara till lags. Jag har ibland inte vågat berätta om vissa problem för pojkvänner för då skulle jag kanske bli dumpad.
Sen tog jag även upp att jag inte vill att man ska hålla på med den här livsstilen (med flera pojk-/flickvänner samtidigt) för att man inte är tillräckligt attraktiv för att någon ska vilja ha bara dem. “Jag vill inte att det här ska låta fel men…” försökte jag. Josef fortsatte: “Det är svårt att få det att inte låta fel. Men jag vet precis vad du menar.” Och jag tyckte mig kunna skönja ett litet leende bortom fasaden.
Senare sa Josef att han haft flera hundra KK-relationer i sitt liv. Katinka fnissade förläget. Det gjorde hon ofta när han sa något sådant där. Jag undrar om hon tycker det är så kul. Eller försöker hon vänja sig vid tanken? Eller tycker hon rent av att det är imponerande? Jag tycker inte det i alla fall. Han är lite för mycket med sådant där ibland och det är avtändande. Jag skulle snarare vilja veta vad en sådan som han skulle kunna göra för just, just mig. Och naturligtvis vad jag skulle kunna göra för honom som ingen annan gjort.
Han berättade också att en sak som varit jobbig med att vara monogam var att han ibland ville vara med killar och bara ha riktigt bra analsex. Sådant där låter ju som att han vill chockera men jag tror inte han vill det, han är bara så där. Förresten tycker jag det är ett utmärkt argument för polylivsstilen. Det blir ännu mer tydligt att en person inte kan ge honom allt liksom, man kan ju helt enkelt bara vara ett kön (åtminstone för det mesta 
).
Jag är fortfarande sur p.g.a. Robin. Att allt har varit på hans villkor. Att jag har låtit honom göra precis vad han ville med mig, inte krävt någon som helst respekt. Jag är väldigt tacksam för att jag trots allt gick på dejter, träffade Josef, för att jag hånglade med Richard en hel kväll. Men varför hade jag fått Robin att känna sig så bra som han beskrev? Det var han ju inte värd alls.
Jag formulerade ett sista mail som jag skulle skicka till honom. Där skrev jag att jag var besviken på att han inte hört av sig och att även vänskap kräver öppenhet och kommunikation vilket inte varit vår starka sida. Att jag ville ha ärlighet och att alla förhållanden, även vänförhållanden bör vara på båda de inblandades villkor. Jag avslutade med: “Adjö Robin, ha ett bra liv.”
Men sen på natten när jag hade svårt att somna så ändrade jag mig angående mailet (som jag alltså inte skickat iväg ännu). Jag tänkte: “Varför ska jag lägga en massa kort på bordet när han inte berättade någonting alls? Varför ska jag ge honom precis det han vill ha, dvs. erkänna att jag haft känslor för honom?” Så jag började fila på ett helt nytt mail. Sen tänkte jag också att varför ska det här vara helt bortkastat? Jag har inte lärt mig att stå upp för mig själv – ännu. Saker och ting har varit på hans villkor och det är ju inte första gången. Inte sista heller om jag inte ändrar på mig. Så jag började fundera på om jag skulle kunna träffa honom igen och ta tag i det där. Bestämma mig för att trotsa honom och använda honom som träning för att ta plats, en gång för alla. Jag skulle kunna utnyttja honom till det.
Så jag skickade i stället någonting i den här stilen (nedkortat här):
“Hej, kul att äntligen få höra ifrån dig! Jag antar att du träffat dina drömmars kvinna. Man får gratulera! Jag är glad för din skull! Såklart vi kan vara vänner. Vi har ju egentligen alltid varit vänner men vi kan vara vänner utan förmåner också om du vill, spela roll. I och för sig tycker jag det är lite konstigt att ignorera någon så länge som du gjorde, inte riktigt min bild av en vän. Men men. Jag kommer att vara rätt så upptagen framöver, men vi kan ju höras. Just ja, förresten, jag tycker det vore bra om du slutade kalla mig ’sötsnut’ och liknande grejer. Det blir lite konstigt om man kallar sina vänner sådant, eller vad säger du? Ha det! /Liv.”
Jag ville visa att han inte är så himla viktig för mig. Eftersom han inte klargjorde i sitt förra mail huruvida han ville fortsätta att ha sex eller inte så drog jag min egen slutsats (straffade hans feghet) och antog en “kan ha eller mista”-approach angående sexet. Det kanske sårar hans manlighet lite, tänkte jag, men det är bara rätt åt honom. Jag ville inte visa mig ledsen, det nöjet ska han inte få, att tro att tjejer blir ruggigt kära i honom och gråter över honom. Han kan ändå inte lära sig något av detta, han är för korkad (kom jag på efter mycket funderande). Slutligen, det är väl en oskriven liten regel att den som blivit dumpad får vara lite fräck och ställa krav. Därför bad jag honom om en liten, men kraftfull grej, nämligen att sluta kalla mig söta saker. Man får ju bestämma sig! Det var han som dumpade mig. Är vi bara vänner kan han inte fortsätta att vara gullig på det sättet, det är till att luras. Man får räkna med att den bortvalde slår tillbaka lite och man får ta det med ro. Och visst var det ett fräckt men om man tänker efter mycket mycket schysstare svar än han någonsin förtjänat?
Vad tror ni han svarade på detta? Jo: “Det är du som har hållit dig undan!”
Vilken bebis! Han tycker väl att han alltid har rätt, han är god och alla andra är onda. Suck! Orka hålla på. Han kanske tycker att det är läskigt att jag är så smart, hehe! Hade det varit gamla tider hade han kanske kunnat peka ut mig som häxa och fått mig bränd på bål.
