Archive for November, 2012
Idag är jag bara halvt fastbunden, någon får komma hit och låsa fast andra handen…
Nycklarna till mitt hjärta?
Handklovarna har jag köpt på Lustjakt – bra julklappstips kanske? 
Nu har jag sagt till Radek att jag har en pojkvän. Han svarade med att han är gift. Jaha, så han har plötsligt gått och gift sig? Jag kollade på Ratsit och ja, mycket riktigt. Och det första han vill göra efter att ha sagt “ja” till sin fru är att träffa mig? Snälla, men jag förstår inte. På ett sätt är det deprimerande. Jag fattar inte hur det funkar. Varför gifte han sig om han inte kan hålla sig till henne? Gör det inte ont att ljuga för den man älskar? Kan man vara lycklig i äktenskapet och ändå vilja hålla på som han? Frågetecknen är många.
Yak ville sedan höra om varför jag inte berättar mer om vad jag vill ha av honom och vad jag vill göra. Jag sa att jag skäms och att ens föräldrar ju tutade i en när man var liten att det var sjukt att hålla på med typ bondage och liknande. Att jag fortfarande har svårt att erkänna för mig själv att jag gillar sånt och att det är först på senare tid som jag ens har pratat med en enda människa om det. Han blev helt till sig eftersom han kände igen sig så mycket. Jag vet inte vad det tagit åt karln. Men han tjatade om att han var fixerad vid mig och tänkte på mig hela tiden. Han sa att jag är perfekt för att jag är så konstig. Men grejen är att han förstår nog inte när jag är ironisk och ibland driver jag medvetet med honom. Sen har han sagt att jag verkar så iskall. Det är många som sagt det, att jag är svår att läsa, att jag är lugn och saklig, inte som andra tjejer… För övrigt känner jag ibland att minsta lilla man visar sig tillmötesgående eller trevlig mot en man så kommer han göra närmanden. Man måste hålla dem lite på avstånd, så känner jag i alla fall. Jag äcklas ibland av att känna att en man verkar dregla inombords åt mig och jag tar det sällan som en komplimang. Jag ser mig själv som “ännu en vandrande köttklump”. Det är inget jag vill känna, det bara blir så då och då. Äsch, gud vad jag är gnällig idag. 
Hur känner ni andra som gillar BDSM? Tog det lång tid att bli bekväm med det eller hade ni också länge svårigheter att se er själva i spegeln och säga “det här är jag, jag gillar detta?”
Hmm, fick just en idé. Kanske man skulle lägga ut en BDSM-relaterad bild senare, vad säger ni?
Gud vad hektiskt det är med alla killar!
Jag fick sms från Radek i natt och senare idag hade jag fått mail från Sockan! Visst är det konstigt att folk tänker så lika, att det går trender i sånt där på något sätt? Ni som läser detta, ni har säkert också hört av er till eller hört från en gammal flamma eller KK idag? 
Jag svarade inte Radek först. Helt ärligt är jag fett förvånad att han hörde av sig efter sist. Jag menar, vi hade ju det sämsta sexet ever! Men sen fortsatte han att hålla på och tjata. Jag tror han skrev “röv” typ fem gånger. Det äcklade mig. Jag tänkte jag skulle förklara läget men så höll Yak på också. Tjatade om att jag måste komma dit och att jag inte var tillräckligt hungrig m.m. Samtidigt då Robin som ville visa någon video. Jag fick knappt något annat gjort! Tur att jag redan hade färdig mat i kylen.
Börjar Robin bli seriös? Förut när vi pratade frågade han om vi skulle fira jul ihop, i alla fall delvis, och sa att vi kunde göra upp lite planer när vi sågs. Vill han planera sin jul med mig? Det är ju faktiskt väldigt seriöst! 
Samtidigt sa han att han träffat sin kompis idag och att denne sagt att han gillar mig. Men Robin kan ju aldrig säga att Robin gillar mig, det går liksom inte. Tydligen.
Sen ville Yak köra FaceTime på iPhone. Jag fick se lite i hans hus och han fick se runt omkring hos mig. “Vad flummigt!” sa han gång på gång och skrattade. Vad han är skrattig. Himla söt också för den delen. Nu när jag pratade med honom så här så gav han ett mer ungdomligt intryck. Jag blev nästan lite kär. Men snarare på det där sättet att jag ville dominera. Jag har börjat tvivla på honom som dominant. Han är ju söt liksom.
Josef skrev till mig för ett tag sen och frågade om vi skulle ses igen. Jag visste inte vad jag ville, men när han berättade att han skulle ha stor fest hemma hos sig och att jag var välkommen bestämde jag mig för att ge det en chans.
På festen var flera av hans queervänner. Det var ovanligt många medelålders kvinnor där, alla lesbiska. Men sen ramlade några av Josefs killkompisar in, varav en verkade lite flörtig på ett äckligt sätt.
Annars var dessa människor oerhört vänliga, mjuka och respektfulla, nästan så att jag blev lite misstänksam att de skulle ragga på mig. :)
De undrade om jag hade några frågor och jag började ta upp det här med att “hur ska man ha tid för mer än en partner i vårt stressiga samhälle?” och de gav lite förslag, t.ex. att man kan göra saker allihop tillsammans. Sen tog jag upp det här med vad lagen säger och att det blir problem, t.ex. om man är gift med en person och äger saker gemensamt och så kommer det in en massa andra figurer i ens liv. Ja, vi hade helt enkelt intressanta diskussioner.
Killarna tog upp att det finns så mycket grabbighet i samhället, att man pratade om kvinnor som objekt och att det kanske skulle bli bättre med den saken om kärleken blev mer fri. Fram för mer respekt alltså. De pratade också om att det ibland kunde skapas en spänd stämning mellan killar och tjejer för att folk jämt förutsätter att killar alltid vill sätta på alla tjejer. Då trodde jag först att de menade att om man lever i par så blir det ibland kylig stämning mellan killar och tjejer vars pojkvänner är närvarande. Det är något jag tyckt är väldigt synd i alla år, att om jag inte är singel så är andra killar inte lika pigga på att prata med en eftersom man redan är upptagen. Och tjejer vill ofta inte heller prata p.g.a. den kvinnliga konkurrensen. Det blir ensamt. Men om man fick ha flera partners skulle man inte känna samma hot och då skulle killar våga snacka med tjejer eftersom de inte skulle riskera en smocka från pojkvännen lika mycket. Sedan menade de också att om allt blev mer fritt så skulle människor inte bli lika ensamma och frustrerade och då skulle en hel del förakt försvinna.
Senare kom en annan kille som jag med en gång gillade. Han hette Richard och vi hade en del lustiga saker gemensamt. Väldigt trevlig kille. Men sen kom det en massa andra typer och satte sig läskigt nära mig i Josefs soffa och jag kände mig rätt så obekväm. Richard frågade om jag ville ha massage. Jag tänkte bara, “dude, vi träffades ju för bokstavligen tjugo minuter sen!” De var väldigt gulliga men det var överväldigande.
Jag vet inte vad jag ska tycka. Vänliga, intelligenta, intellektuella människor som är så snälla mot en nykomling. Det är ju fantastiskt? Men vad kostar det, alltså är de ute efter att alla ska vara ett enda stort sexkollektiv? Måste jag förhandla med min kropp för att bli accepterad? Sådant funderade jag över. Kanske inte så konstigt.
En sista sak om det här med öppna förhållanden och att älska många. Jag känner just nu känslor för både Hampus och Robin. Men om Robin, rent hypotetiskt, skulle vilja bli tillsammans och sa att han var kär i mig så tror jag inte jag skulle kunna se åt någon annan på väldigt länge. Dessa människor jag träffade ikväll menar tydligen på att man inte har begränsad kärlek att ge, man har hur mycket som helst, men jag undrar om det är så för mig. Jag kanske skulle passa bättre som en helt “vanlig” hederlig swinger?
Som ni märkt har jag inte träffat Robin på ett bra tag, men nu har vi setts igen. Han ville bjuda ut mig på restaurang. Så fort vi sågs kramade han om mig snabbt och började prata högt och intensivt på en gång. “Jag såg dig leta där borta och sen sa ju jag till dig att det var mitt emot den andra restaurangen men det som du sa om den där gatan stämde också! Så man kan alltså gå ner där borta också, men det visste inte jag!!!” Hur normalt är det när man inte setts på länge? Men han är sån. Som en vilde till unge. Jag fick knappt en syl i vädret. Men Gud ska veta att jag försökte.
Senare när vi varit på restaurangen i flera timmar och vi kom hem till honom kände jag bara att jag måste säga det. “Jag skulle vilja ha en grej… En kram!” och han bara “Nämen!” och höll om mig länge. Förut har jag trott att han inte tyckte det var så stor vits att hålla på och frossa i att vi inte setts på länge och inte ville vara kelig för att han inte var kär i mig. Men jag tror han är så här spattig till sättet. Visst, han kan vara väldigt fysisk av sig men ibland glömmer han den biten och hans hjärna springer iväg. Jag har bara aldrig varit ihop med en kille förut som är så.
Men sen fick jag en present av honom. Som för att förvirra mig ytterligare. En ganska dyr present dessutom. Jag blev glad såklart, men samtidigt vet jag inte vad jag ska tro.
Han var trött och jag trodde först han skulle somna när vi lagt oss men vi började hålla på och han smekte mig. Jag kan liksom bara tänka på en sak då och det är att suga kuk! Så jag gick ner på honom där i mörkret. Jag hade längtat efter det sååå. Hans kuk luktar så gott att jag kan bli galen. Efter ett tag började jag rida honom fast det gjorde rätt ont. Jag tror det har blivit så där för mig igen att jag egentligen bör ha sex varje dag för att det ska tränas upp och bli skönt igen (hehe, det skulle ni gilla va? Det vore något för denna sexblogg.).
Han njöt av att bli riden, mer än vanligt och tog tag i mig och gned mig runt och fram och tillbaka över sin kuk. Jag rullade över på sidan och lät honom ta för sig. Han var hungrig och hetsig igen. Ibland tror jag inte han riktigt kan kontrollera sig själv. Jag kanske är för sexig? Nämen, seriöst, han blir som om han går in i ett annat tillstånd vilket jag i och för sig gillar, men jag får värja mig lite för hans hårda stötar.
Utan förvarning ställde han sig på knä och tryckte ner mig halvt på sidan, halvt bakifrån. Jag smekte honom över kroppen och sa att han var sexig. Han har verkligen en fin, muskulös kropp, han är nog den muskligaste jag har varit med. Hans breda axlar tar upp större delen av mitt synfält när jag ligger bakom honom.
Han höll fast mig och gav mig två snabba daskar på rumpan. Sen knullade han mig hårt medan han smekte min klitta och stönade högt. Sen var det som att han var nära att komma i säkert några minuter! Han stönade och svor, en massa könsord (vilket låter så komiskt i en sådan situation ). Sen bara ropade han rakt ut. “Gud åh gud åh GUD!” och jag tänkte “fan, få inte en hjärtattack nu!” Han bara skakade och skrek och förlorade all sans och vett och… ja, det var länge sen jag såg någon bara gå upp i sexet så mycket, bara hänföra sig och släppa allt. Så härligt! Ja, både under och efteråt hade jag en sådan brinnande stark lust att bara säga: “Mmmm jag älskar dig!” och jag tror att om jag hade fått göra det så hade jag börjat grina. Men jag höll käft såklart.
Ooops, vilka avslöjande jeans jag köpte!
Alltså jag rekommenderar verkligen low cut till alla tjejer där ute! Men visa dem inte för din mamma.
Puss på skinkan från Livs sexblogg <3.
Jag hade funderat och funderat på huruvida det vore en bra idé att gå ut med ännu en ny kille på dejt. Men jag är en ja-sägare som ni vet så jag stack iväg. Josef hette han och jag tror jag redan har nämnt honom ett par gånger.
Ingen kram eller nåt sånt när vi sågs, han var ganska “snabb”, lite kall, ironisk. Han såg rätt bra ut men inte lika bra som på bilderna på sajten. Vi gick runt för att försöka hitta nåt plejs där man kunde äta middag.
Jag vet inte om det var vädret men mina ögon började vätska sig nåt fruktansvärt. Och när man ansträngt sig med sin make-up också. De kunde inte sluta rinna! Han bara: “Hur är det med dig? Är du nervös?” Jag: “Nej inte alls, snyft snyft!”
När vi satt oss var det första vi gjorde att prata om vad vi tyckte om olika dejtingsajter. Ganska avväpnande faktiskt. Han hade gjort en massa tester på hur ofta man fick svar och liknande. Jag höll på att skratta på mig och tyckte han var jätterolig på ett ironiskt sätt. Själv skrattade han och log väldigt lite, det var svårt att veta när han skämtade. Han tyckte att det var ett sjå att dejta. Han fick ungefär ett svar på hundra mail vilket tydligen var bättre än den genomsnittliga statistiken.
Han berättade vidare om sin uppväxt som var väldigt svår. Han hade begått brott, bott på gatan, suttit i finka. På något sätt hade han lyckats ta sig upp. Vilka historier! Jag tyckte direkt att han var fantastisk och imponerande. Man får ju aldrig höra en svensk säga såna här saker. Svenskar har inte samma överlevnadsinstinkt och det är väl kanske för att det länge varit så tryggt här. Fast grejen är att jag inte tycker att det är så tryggt längre. Det känns mycket mer som djungelns lag än förut. Detta har dessa Älsklingslandsmän alltid vetat, de är uppväxta med det tänket. Det är därför jag beundrar dem, de förlitar sig inte på något system, de är sina egna.
Josef var verkligen supercool, men jag blev inte så attraherad av honom som man. I alla fall inte just då. Men ändå, jag var väldigt fascinerad av honom som person och vi hade mycket gemensamt på det djupare planet.
När vi gick därifrån regnade det och han hade med sig ett paraply som jag fick låna. Då hade han precis berättat att han föredrog öppna förhållanden och alla hans kompisar också. “Kärnfamiljen och svenssonlivet är inget för mig. Om min flickvän kommer hem till mig och berättar att hon just haft sitt livs bästa sex men att det inte var med mig, varför ska jag hindra henne?” Jag sa att jag funderat massor på den här typen av saker de senaste åren men att det bara snurrade i skallen på mig. För honom verkade det bara naturligt. Jag kände mig upprymd av snacket. Som att jag hittat honom till följd av en fantastisk ödesnyck. Men hur skulle jag kunna få se honom igen om jag inte var säker på vad jag ville med honom? När han frågade om jag ville träffas någon mer gång sa jag hur som helst ja. Sen frågade han hur det var med mitt öga. “Du grät när du träffade mig, jag vet inte vad det är ett tecken på?” sa han och skrattade med ett snett leende.
När jag kom hem snackade jag med min syrra i telefon om dejten. Hon blev direkt nyfiken på hans bra jobb han berättat om. Det i kombination med att han gett den superhjälpsamma servitrisen minimalt med dricks gjorde att hon ville kolla upp vad han tjänade! Inte så pjåkig lön faktiskt, haha, så han talade i alla fall sanning.
(Liten fotnot: Ofta tänker jag när jag skriver här i bloggen att “om jag skriver så här så kommer jag göra en och annan läsare arg”. Men för det mesta väljer jag ändå att ta med det. Jag vill visa hur jag tänker även om det ibland är knäppt och inte alltid så sockersött. Jag tänker att det kanske kan vara intressant för någon att veta, ja, även om jag nog är en extra konstig tjej.)
Den där killen jag var ute med. Jag kände att jag nog inte ville träffa honom igen. Alltså, han var ju trevlig, helt okej! Men han kändes inte så världsvan och verkade ha mindre livserfarenhet än jag. Det är något jag kommit på att jag vill ha hos en man. Han måste ha mer erfarenhet och vara säkrare än jag och det vill inte säga jättemycket ändå. Om en man är mer osäker än jag, mer bortkommen, så är det katastrof! Haha!
Nu har jag skrivit om min presentation på den dejtingsajt där jag är mest aktiv. Det är dåligt med svar när man söker något seriöst. Jag tror att åldern och bilderna utgör typ 80% för om man blir intresserad. Sen kan det ju alltid vara så att personen söker något mycket specifikt eller redan dejtar nån. Eller så är jag helt enkelt för ful. Men jag gjorde om presentationen från att vara mer skojig och uppseendeväckande till att skriva en mer mjuk och kvinnlig presentation.
Sedan har jag träffat Henke, mitt ex. Vi hade lite grejer att ordna upp. Jag var nervös. I mailen hade han låtit så kall och saklig. Jag visste inte om han tänkte agera därefter. Typ att han skulle vilja ha det väldigt formellt. Men direkt vi sågs kändes det avslappnat och bra, som de vänner vi en gång var.
Jag hade kaffet klart när han kom och dukade fram rulltårta och bullar. Vi hade massor att prata om och det kändes verkligen bara trevligt och gemytligt. Han har en ny tjej nu och vi pratade till och med om henne. Han frågade om jag hade någon pojkvän och jag sa att jag inte visste, haha. För vad ska man tro om Robin som hela tiden sms:ar och skriver “hör av dig snart” och vill prata och sen skickar puss och kram och en bild på en ros. För att sedan bli iskall. Vad kallar man en sån?
Jag är inte en sån som bryr mig om vad ett ex ska tänka. Att vara singel tycker jag är skönt och positivt och jag ser verkligen inte förhållanden som ett tecken på att man är lyckad. Dessutom är jag glad för hans skull och jag hoppas han är lycklig.
Henke var verkligen snäll och hjälpsam, det kändes toppen. Jag hade väntat mig att han skulle vara kall, för så blir en del när de träffat en ny. Men vi kan verkligen båda vara vuxna och vettiga. Det enda trista är att jag tappat kontakten med polarna på hans sida. Alla bara försvann. Men så kanske det ofta är. När man separerar tappar man ibland hälften av sina kompisar. Eller hur har det varit för er? Men i gengäld har jag dejter att gå på nu vilket är kul på ett annat sätt. Ibland går man ut med någon en gång och ses aldrig mer. Vad är det för nytta med det då? Jo, man möter en annan person och det är alltid intressant. Nästan alla har man någonting att lära av.
Eftersom jag inte ha några nya bilder bjuder jag på ett par gamla som ni inte har sett ännu. Här ser man ännu mer av Hampus’ kuk – eftersom jag skrutit så mycket på sistone om att den är så vacker.
Ni får klicka på länkarna för att se:
Puss och knull från Livs sexblogg!
