Archive for September, 2012
Robin och jag vaknade nästa morgon och vi låg och smektes som vi brukar men på något sätt saknade jag ändå intimitet. Jag visste inte om jag inbillade mig. Jag sög av honom och vi gjorde som vi brukar men jag fick ovanligt mycket kväljningar. Jag visste inte om det var psykologiskt (typ p.g.a. vad som hände dagen innan) för jag ville verkligen suga honom. Jag tycker om närheten och smaken och tycker det är en fantastisk handling rakt av. Men jag spydde typ tre gånger. Bara saliv då men ändå. Han bara “Oj shit, det där lät inte bra!” och så var han försiktig för en gångs skull. Jag fick springa ut på toa sen och spotta ut satsen med ett stort hårstrå och snoret bara forsade och halsen kliade av syra. Fy fan vad jag kände mig äcklig! Haha! Men efter tjugo minuters gos hade jag gärna gjort det igen.
Han frågade hur det var med mitt underliv och jag sa att det lätt sprack. Han trodde nog bara det var därför jag blev lite konstig igår. Jag sa att han varit lite väl vild också. Han förstod inte vad jag menade, haha! Men jag har aldrig varit med nån som tar i så hårt. Som liksom inte är medveten om sin egen styrka.
Vi hade en jättemysig frukost, verkligen. Han är ju toppen att prata om roliga saker med. Vi pratade om hans jobb och han sa någonting typ “…ja, hehe, även om jag inte tjänar jättebra nu!” Hahaha, det roliga är ju att jag vet vad han tjänar! 
Hur som helst sa han att “jag kan inte se mig själv ha det här jobbet resten av livet, ett tag till kanske men jag kommer säkert söka mig till något annat”. Behöver väl knappast säga vad jag tänkte när han sa det. Såna tankar kommer helt ofrivilligt. Jag vill ju att han ska ta mig långt härifrån… 
Sen kom vi till Frågan!!! Usch vad jag var nervös. Men sen ställde jag den. “Förresten, ville du träffa min familj?” Han bara log brett och sa att han väl redan sagt att han antagligen skulle det. Jag bara: “Vadå antagligen?” och blängde låtsasargt på honom. Han skrattade och sa att han kunde väl komma dit, antagligen. Sen såg han lite nervös ut och sa att det var läskigt. Men han såg förväntansfullt nervös ut. Det enda jag kunde läsa ur hans ansikte och kroppsspråk var att han var rädd på ett positivt sätt. Men han är ju så där charmig hela tiden också så man vet ju aldrig.
När vi sa adjö sa han “antagligen” igen.
På vägen hem funderade jag på om det kanske varit bättre om jag inte frågat honom. Sen fick jag jordens jävla ågren för att jag måste berätta för de andra att jag ljugit. Sanningen om Simon, liksom. Eller worst case scenario: Jag berättar om Simon som egentligen heter Robin och de blir skitsura. Sen ställer han in med kort varsel och dumpar mig. Då är hemligheten ute – till ingen nytta och till råga på allt annat. Skit. Fast äsch, tänkte jag sen. Inget av detta är ju nån jättebig deal. Jag kan vara glad som inte har värre problem. Bara för att han träffar alla betyder det inte att vi måste gifta oss.
När jag kom hem ringde min tjejpolare och sa att hennes kille fått ett utbrott efter att jag varit där. Han hade blivit svartsjuk på att vi hade verkat ha det så trevligt, hon och jag. Helt sjukt! Sen hade han skrikit och vägrat ligga i samma säng. Då tänkte jag att mina problem kanske inte var så hemska trots allt. Vilken ångest att precis ha flyttat ihop med en man som man inte vet om man orkar leva med.
Jag la mig i sängen och tjurade lite och läste en gammal Veckorevyn. Och se, där hittade jag lite tröst! I ett reportage om vad lesbiska tjejer tyckte var bättre med att vara ihop med en annan tjej stod det att tjejer var mer omtänksamma. Män var egoister. En tjejs pojkvän hade väckt henne mitt i natten för att han var så kåt. Sen hade de haft sex och när han kommit hade han vänt sig om och somnat om. Jag log. Ja, så där är väl en del killar. Men jag kommer nog inte att konvertera och bli lesbisk i alla fall. Inte riktigt ännu i alla fall.
Samtidigt, miljonfrågan i det här dramat med Robin är: Har han alltid varit så här? Är han ovanligt dålig på att visa att han gillar nån? Eller är det så att han helt enkelt inte gillar mig så mycket? Eller har han haft förmågan en gång i tiden men förlorat den i samband med destruktiva förhållanden? Ja ni…
Jag skulle hem till Robin, bara han och jag denna gång alltså. Jag hade gjort i ordning en liten present åt honom, en liten korg med godsaker (nötter, choklad, smågodis m.m.). Han blev glad.
Vi gick en promenad och sen lagade han mat åt mig när vi kom tillbaka. Han lär mig maträtter jag aldrig har ätit förut. Gud vad han kan vara duktig ibland. Allting var helt gudomligt gott! Jag tycker faktiskt att man blir mer kärvänlig och sugen på sex av att äta god mat. Vi hade det verkligen supermysigt och jag kände mig nästan lycklig.
Men sen, vi såg en film och jag kunde inte koncentrera mig. Jag hade tänkt att jag skulle säga till Robin att jag tyckte om honom idag men det kom inget bra tillfälle denna kväll. Sen ville jag fråga om han ville träffa min familj eftersom han inte egentligen tackat ja ännu. Men jag kunde inte förmå mig. Det liksom tog stopp och jag kände mig nästan lite illa till mods.
Innan vi sov hade vi sex och han var så himla hårdhänt och våldsam, inte ett dugg lyhörd. Som att han bara ville tömma. Direkt när han kommit sa jag något ironiskt, jag tror jag sa: “Kom du eller nåt?” Han bara: “Kom du eller nåt? Haha, vad är det för grej att säga?” Sen drog jag mig undan på toaletten och sen visade jag att jag bara ville sova. Han förstod att jag inte var så glad, men föga förvånande kunde han inte lista ut varför. Jag kände mig överrumplad. Innan jag somnade tänkte jag att jag inte visste hur länge jag skulle orka ha det så här. Hela dagen hade vi haft det mysigt och sen gör han så här.
Idag är det fredag och korsetten åker på.
Nån som har lust att hjälpa mig knäppa den bak? Det är jättesvårt eftersom den är så tajt.
Kramar från eder käraste sexblogg. <3
Nu har jag kikat lite på en annan dejtingsajt i alla fall. En svindyr. Jag vet inte om jag ska testa att betala för en månad och se om det är något bra alls. Det är en matchmakingsajt vilket inte alls är smidigt, tycker jag.
Sen har en annan kille från “rätt” land kontaktat mig och vi har börjat snacka en del. Han heter Josef. Men han har barn och bor rätt långt härifrån. Shit. Det är mycket som ska stämma. Men jag skrev tillbaka i alla fall, så får vi se.
Förresten kontaktade Jagge mig idag. Han ville träffas och ha sex och jag sa att jag var intresserad men att jag ville fundera på saken. Jag vet att det här är en sexblogg och att ni blir besvikna varje gång jag tackar nej till sex. Men jag känner liksom inte för sex med någon annan än Robin nu egentligen. Jag vill inte bränna broarna men jag är också lite ledsen just nu.
Sen pratade jag med Yak (min master eller vad man ska säga). Jag berättade att jag drömt om honom, att han smiskade mig. Då tjatade han om det som för att locka mig. Han sa: “Vi kan kolla på tv och jag kan smiska dig i timmar om du vill!” Hah. Nu började han snacka om att vi kunde träffas på halva vägen och bo på nåt hotell. Jag sa åt honom att jag inte kunde lita på honom, de praktiska detaljerna måste funka. Men han tyckte att jag kunde lämna över det åt honom eftersom han var dommen. Då sa jag rätt ut att han var en tomte och att jag inte visste vad jag skulle tro om allt han säger.
Se där! Jag var 100% ärlig mot hela två killar! Bra jobbat, tycker ni inte?
Senare loggade jag in på på sexdejtingsajten där jag träffat Robin en gång i tiden. Jag har inte varit inne där på månader. Jag försökte kolla när han senast loggat in utan att besöka hans profil. Det var knepigt men jag är smart. Han hade varit inloggad samma dag. Varför är jag inte förvånad? Han har sagt att han letat efter en trekant åt oss. Men måste han göra det varje dag? Vad är det du söker, käre Robin? Förmodligen något som ingen kvinna kan ge dig.
Såg även att Robin har kvar sin profil på en annan vanlig dejtingsajt och att han varit inloggad nyligen. Först blev jag besviken. Men sen tänkte jag att jag ju också kollar runt och att han kanske inte är säker på alls var han har mig. Jag har fortfarande kontakt med Hampus – ännu värre ju. Egentligen. Om man tänker efter.
När jag och Robin snackade lite i telefon sa han att han kände sig konstig. Jag sa att han fick ringa mig mitt i natten om så skulle vara. Då bara: “Ok. Tack.” Sen sa vi godnatt men han la inte på. Så sa han: “Förlåt.” Fan. Vad är det för fel på karln?
Nästa gång vi pratade konfronterade jag honom. Sa att jag var orolig för honom som var ledsen. Han ville inte prata om det. Vart lite sur och sa att han måste gå och lägga sig. Jag visade mig också sur och sa att jag faktiskt bara brydde mig. Han var bara iskall och tjatade om att han måste lägga sig. Varför är han störd i huvet för? Vad vill han? Kommer han inte ångra om han förlorar mig? undrade jag.
Senare fick jag ett sms av honom. Han skrev att han försökt få tag i biljetter till en konsert men att de tagit slut fort. “Jag ville bara tala om att jag försökte,” skrev han. Så då funkade det alltså att visa sig sur. Han kanske faktiskt är lite rädd att förlora mig, så tolkar jag det. Jag var glad resten av dagen men egentligen gillar jag inte att en yttre grej såsom en kille ska få styra över mitt humör. För jag vet att det kan bli ett bakslag också. Det är som att han vill men inte kan. Jag förstår om han är rädd att bli sårad, det är jag också, men han kan åtminstone försöka snacka om det. Urk. Undrar hur länge jag pallar det här.
Sen det här med att han skulle komma hem till mina föräldrar på släktmiddag. Då finns ett problem, nämligen att jag måste tala om för familjen att jag har ljugit och kallat honom för Simon. En gång sa min syrra: “Stackars Simon, han vet inte att det bara är folk från Älsklingsland som duger i din värld!” Jag skrattade lite men bytte snabbt ämne. Sen en annan gång när jag precis kommit från Robin och träffade föräldrarna och de frågade mig något så svarade jag glatt – på fel språk. Med fin intonation och allt. 
Det värsta är att jag tror de varit glada för att jag träffat en svensk kille för en gångs skull. Men vi får se. Jag avslöjar inte lögnen om jag inte verkligen måste. De kan gott få vara ovetande så länge som möjligt utifall det nu skulle skita sig. Jag bedömer fortfarande den risken som väldigt stor.
Höll på att glömma, idag är det ju fredag! Det betyder bilder i denna sexblogg!
En vanlig, gammal hederlig rumpbild. Denna känner ni igen.
Jag älskar att slicka… lite här och var.
Puss på er och ha en skööön helg.
Ack Robin, vad känner du egentligen? Det bar mig faktiskt lite emot men jag gjorde min dagliga plikt på en annan dejtingsajt och surfade efter invandrare från ett visst land. Men ännu har jag inte skrivit till någon.
Idag ställde jag så äntligen frågan jag varit så nervös för till Robin. Nämligen om han skulle vilja komma hem till min familj på släktfest och äta middag. Han vart förvånad verkade det som och sa flera gånger att det var läskigt. Jag trodde liksom han skulle tycka det var läskigt för att “om jag säger ja till detta så har vi ju tagit seriositeten i förhållandet till nästa nivå och jag vet inte om jag pallar”. Men det verkade mer som “åh nej, ska man godkännas av föräldrar redan?” Men jag vet inte. Jag sa att han kunde väl fundera på saken. Han sa att ja, han skulle fundera på saken.
Om han säger nej kommer jag verkligen att respektera det. Han kanske inte är redo för ett förhållande och jag vill inte pusha honom, det tjänar jag inget på. Men då kommer jag börja kontakta andra killar för fullt. Min tid är värdefull. Säger han ja blir det däremot knepigare med den saken. Det vore kanske ett statement att han vill försöka. Jag ångrar inte att jag frågade i alla fall och jag fick det att låta väldigt lättsamt.
Sen har jag pratat med en tjejkompis om de här sakerna. Jag berättade om Hampus och Alex och Robin. Att Alex var en kuf och att Robin verkade feg och att familjen fortfarande tror att jag dejtar någon som heter Simon. Då tyckte min kompis att det här med vad familjen trodde och tänkte var det minsta problemet eftersom deras åsikt ändå inte är så viktig. Hon berättade också att hon dejtat en kille som på papperet var helt perfekt för henne. Men sen när han haft ett par jättetöntiga byxor på sig så föll polletten ner och hon insåg att hon aldrig skulle tända på honom. Ibland är tjejsnack grymt givande.
Nu när jag träffade Robin så hände något konstigt. Vi hade druckit lite och låg i soffan och glodde på tv. Han låg diagonalt och slarvigt och jag sa: “Ska vi inte ta och dricka lite vatten innan vi lägger oss?” Men han orkade inte resa sig och var tung i kroppen. Jag gick och hämtade varsitt glas men han orkade inte ens lyfta på huvudet för att dricka. Så frågade han om jag tyckte han var jobbig. “Jag vet inte, alla är väl jobbiga ibland. Men du måste inte dricka vatten det är bara det att du kommer vara mer bakis imorrn,” sa jag och lät förnuftig.
Då började han kittla mig fast han vet att jag hatar det (BDSM med kittling är alltså inget för mig). Jag skrek i högan sky, gällt, rätt ut, gång på gång. Låtsasgrät, sa åt honom att sluta, att det var för sent på kvällen för att hålla på med sånt här trams. Grannarna måste ha hört oss och trott att någon sorts misshandel pågick.
Han fortsatte att vara allmänt konstig en lång tid efteråt. Han gick upp och gick på toa och när han kom tillbaka så la han sig ner i mitt knä och började gråta hejdlöst! Han var helt otröstlig och bara helt förstörd. “Jag är sjuk i huvudet!” sa han gång på gång och bara “Det är nåt fel på mig, ibland vet jag inte vem jag är längre!” Sen började han säga saker som: “Jag är aggressiv. Jag är rädd för vad jag kan göra mot dig.” Jag tänkte bara “whoa!” och ja, ni förstår säkert vad jag tänkte så jag frågade rätt ut om han hade burit hand mot någon eller ifall han var våldsamt lagd. Då ba’: “Vaa? Nää jag menar inte så.” Utan han menade tydligen hur han var i förhållanden och att han var rädd att såra mig.
Han bara fortsatte att gråta och gråta. När jag försökte hjälpa honom blev han nästan lite sur och sa att han inte ville höra några råd utan att det räckte med att jag bara höll om honom.
Sen ställde han frågan med stort F. Han undrade vad jag tyckte om honom och direkt efter “Nej förresten, jag vill inte veta! Jag vill inte ha den här diskussionen!” Men jag ignorerade honom och sa som det var, att jag tyckte om honom mer och mer men att han hade byggt upp en stor vägg och att jag p.g.a. det var tvungen att hålla tillbaka. Jag förklarade att jag måste det för att inte bli sårad. Jag sa också att det vore att ljuga om jag inte sa att jag märkt att något var fel. Men att han inte behövde visa upp någon perfekt sida för mig, utan att han kunde vara helt och hållet sig själv. “Ja, Gud vet att jag inte är perfekt!” snyftade han. Han grät fortfarande som ett litet barn.
Sen frågade han om jag tyckte han var väldigt självcentrerad av sig, egotrippad. Jag sa att det var en svår fråga eftersom man ibland måste sätta sig själv i fokus t.ex. när man försöker komma över en kris (som det ju verkar som om han har). Om man inte fungerar själv kan man ju inte ge någon annan något, så ibland måste man koncentrera sig på sig själv.
Jag sa att jag också krisat lite när det tog slut mellan mig och Hampus och att jag då hade haft en period när det var skönt att bara tänka på mig själv. Han ville höra lite mer om det. Men precis när jag började berätta så somnade han helt sonika! Jaha…
Efter festen åkte jag hem till Robin och nästa morgon när vi vaknade bredvid varandra tyckte jag han var lite lugnare, sävligare och vänligare än han brukar. Han hade en fin blick när han tittade på mig också. Det är som om han växlar mellan att gilla mig och typ inte bry sig så mycket.
Medan vi låg där och gosade föll det sig naturligt att han trängde in i mig bakifrån, i skedställning. Han träffade precis rätt, haha, hur bra som helst. Det blir liksom mycket bättre när jag böjer mig lite framåt så att hans kuk träffar bakåt på något sätt. Det är något med den vinkeln som bara är helt underbart. Det dröjde inte så länge innan jag meddelade att jag var på väg att komma och sen bara mmmmmmm! 
Han blev så himla glad för att jag kom. Man riktigt såg på honom hur han mös. Kanske kände han sig lite stolt också. Hans ögon var stora och hans blick varm när han tittade på mig och sa att det var coolt att jag kom så snabbt. Jag har haft lite svårt för det vid samlag på sistone, kanske för att han måste köra så himla hårt. För att han måste vara så brutal jämt. Jag har aldrig varit med om någon som är så hårdhänt. Jag vet inte om det är därför men jag antar det. Vet inte heller om det är ovanligt att som tjej inte tända på att bli demolerad.
Vi åt frukost tillsammans och glodde lite film samtidigt. Medan vi satt där och mumsade så smekte han mitt ben! Hela tiden! Gud, han har aldrig varit så där kärvänlig förut, jag undrar vad som hänt i hans skalle. Vad det än är så är det säkert borta nästa gång.
Dagen för middagen/trekanten hade kommit och Robin var super-på. Jag fattar inte hur lång tid det tog för mig att göra mig i ordning! Håret skulle vara på topp, sen raka sig minutiöst och make-upen skulle ju sitta som en smäck såklart. Sen vet jag inte varför jag målade naglarna, men det borde jag inte gjort, hehe. Men jag blev lite hysterisk. Om vi skulle ha en trekant var det ju viktigt att se bra ut eftersom tjejer alltid är mer kräsna än killar.
Tiden gick och det blev jättebråttom. Jag skulle först hem till Robin och sen skulle vi vidare till en fest. Robin blev stressad för att jag kommit så sent. Jag måste erkänna att han över huvud taget var lite konstig. Festen skulle vara hemma hos Tjejen med stort T. Hon hette Freja och var väldigt trevlig, vänlig och ganska söt. För att det inte skulle bli skum stämning hade vi bjudit in lite annat folk. Frejas och Robins gemensamma vänner var också trevliga. Jag vart lite tänd på en av hans polare och fick en ondskefull tanke i huvudet, nämligen att jag skulle börja stöta lite på honom. Han påminde en hel del om Hampus fast han var mycket äldre.
Robin hade tagit med sig snacks som jag tror fungerade lite som afrodisiakum för Freja blev helt till sig. Hon började dansa med Robin och krama och ta på honom. Jag förstod det som att de en gång i tiden varit KK, typ som Robin och jag är nu. Robin och jag höll mest på och retades med varandra, det var lite konstig stämning mellan oss denna kväll. Det var någon grej han berättat som han inte kom ihåg eller som jag hört av någon annan/missuppfattat och då sa jag “jaha, det var väl min andra pojkvän”.
Tydligen hade Freja senare sagt till honom om mig: “Hon är cool, behåll henne!” Behåll henne som din vad…? undrade jag i mitt stilla sinne.
Vi började bekanta oss med varandra. Robins bästa polare (Hampus-kopian) och jag kom verkligen bra överens. Han var väldigt lugn till sättet och hade en energinivå som mer liknade min egen. Gullig kille som lyssnade och var förstående. Jag flörtade med honom och jag skulle helt klart kunnat tänka mig att ligga med honom. Han hade ingen aning om trekanten, men jag hade god lust att bjuda in honom också.
Men senare på kvällen när vi satt där och drack, pratade, lyssnade på musik och skrålade så upptäckte vi att Freja var borta. Utan att göra en för stor grej av det gick Robin och jag tillsammans och letade efter henne, lite diskret så där. Vi fann henne däckad på soffan i ett arbetsrum där även ett par till hade bänkat sig. Att väcka henne var lönlöst insåg vi efter ett antal upplivningsförsök.
Hon sov bokstavligen bort vår trekant. Eller “räddad av gonggongen” skulle man också kunna säga. ;D
Är det inte ofta så här? Tjejer som nämner i förbifarten eller på fyllan att de skulle vilja ha en trekant. Och sen killar som tar det på alldeles för stort allvar. För det är ju ofta deras fantasi, deras initiativ. Så länge det är på snackstadiet är man ju safe. Men när verkligheten kryper närmare så ballar tjejen lätt ur. Talk is cheap, liksom.
