Archive for August, 2012
Jag och Robin skulle iväg och spela tennis. Han hade lånat en racket av en kompis åt mig och nu ville han se mig lira. Jag hade gnällt, mest för att jag inte spelat tennis på år och dag. Det kändes ovant efter ett så långt uppehåll och han gjorde inte någon hemlighet av att han inte var imponerad. Sen tycker jag det är sjukt svårt att spela bra mot någon jag aldrig spelat mot tidigare, men det tyckte han bara var en ursäkt. Han var verkligen fräck! Han tyckte nog jag var skitdålig men det var mycket länge sen jag kom ifrån det där med att det vore ballt om folk tyckte man var bra på något. Jag vet också att det inte kommer göra att han blir kär i mig, haha. Skit samma tycker jag! Men Robin fortsatte tjata om mina dåliga ursäkter. Han kanske har blivit uppfostrad av väldigt prestationsinriktade föräldrar, vem vet.
Efteråt satt vi i kafeterian och pratade lite om teknik och bläddrade i olika tidningar. Jag hade för en gångs skull tagit på mig mina glasögon och såg seriös ut, läste högt ur en tidning. När jag satt där och läste så tyckte jag mig se Den Där Blicken på honom. En blick som att han var kär i mig. Hans pupiller förstorades och det är tydligen något som forskarna säger styrs av en del av nervsystemet man inte kan kontrollera. “Allt kan döljas utom hosta och kärlek” heter det väl. Om han nu skulle känna någonting för mig (om om om) så är det ju löjligt och fegt att inte erkänna det! Eller så är han bara en sådan som tänder på glasögon.
Sen började han klaga över ont i handen. Haha rätt åt honom, fick han se att det inte var så lätt. 
Vi åkte hem till mig sen och lyssnade på musik. Han skulle visa någon musikvideo han tyckte var så rolig. Helt inne i låten. Jag bara “gäääsp”. Han verkar inte kunna sätta sig in i att andra kanske inte kan se exakt det roliga som han ser precis just då och det är lite tröttsamt.
Sen gick vi och la oss och låg med varann såklart. Han visade mjukt: “Det var så länge sedan jag var inne i dig,” och jag svarade “Ja hur kommer det sig?” Jag märkte på honom att han tyckte så mycket om det, men som vanligt visste jag inte om han tyckte om Det eller om mig. Jag smekte honom över hela kroppen och kysste honom på munnen, halsen och axlarna. Det kändes som om han var engagerad i själva mig. Som att han älskade med just just mig. Han var så fin. Så plötsligt, som så ofta med honom, så var det som att repa en grammofonskiva som spelar vacker musik. Han spände musklerna likt en bodybuilder och visade upp sig, kuken fortfarande inne i mig. Han frågade om jag tyckte han såg bra ut, om jag tyckte han såg stark ut. “Vad tycker du? Syns det att jag börjat träna igen?” Jag sa att han var jättefin och smekte hans vältränade bröst. “Mmmm, du är så sexig,” mumlade jag och försökte komma tillbaka i stämning. Inte så lite konstig fråga att ställa där mitt under akten! Han har jättesnygg kropp, verkligen, men det är lite grann avtändande med någon som är så självcentrerad.
Komplex?
Blev inspirerad av en kommentar som önskade bröst som syns under kläderna. Så vi kör på det temat idag!
Alla som inte skaffat en bikerjacka inför hösten måste göra så bums! FYI så har jag tre stycken.
Denna tröja har jag vanligtvis bh under…
Fredagshälsningar från Livs sexblogg!
På senare tid tar Robin mer och mer plats och saker handlar mer och mer om honom. Han pratar om sina intressen hela tiden och när jag säger nåt så ska han plötsligt göra någonting annat eller om vi ses IRL så ska han avbryta mig. Han vet att han är så här och pratar ofta om det. “Jag har ADHD men jag vet i alla fall om det!” brukar han säga. Men det i kombination med allt annat börjar bli jobbigt. Jag kan inte riktigt släppa loss när jag är med honom och det är för att han inte släpper fram mig, har jag kommit på nu. Han stoppar mig på nåt sätt. Sen insåg jag med fasa idag: Killen har aldrig gett mig en komplimang! Jo, snygga kläder eller så men inte något som är jag! Han måste ju tycka att jag är attraktiv? Och han har visat det men aldrig sagt nåt. Jag har gett honom komplimanger ibland, inte överöst honom men visst, då och då säger jag najsa saker om honom. Det här skrämmer mig! För även om man bara är kk – hur fel vore det med en komplimang då och då? Eller visa att man ser den andre. Är han så här? Då är han ju läskig. De här sakerna minskar min frustration. Han kommer aldrig bli min men för var dag som går verkar det göra allt mindre.
Så länge han är så här avståndstagande så är han faktiskt på nåt plan oattraktiv. Om jag har varit för mesig – det har jag också på sätt och vis bearbetat nu. Varför har han fått mig att känna mig mesig i så fall? Sen en sak som förbluffar mig. Han säger ibland att han gick dit, pratade med den tjejen, var inne på den dejtingsajten, “men det var innan jag träffade dig”. Som att jag var en milstolpe och som att han ville ge en liten hint om att han inte dejtar andra. Skumt. Nej jag ligger lågt nu. Jag tror jag fixar att träffa honom, han uppmuntrar inte mig att bli kär i honom i alla fall. Det är snarare så att han säljer sig själv och leker Tarzan. Men han lurar väl egentligen inte mig att han har känslor.
Yak håller på och tjatar. Han vill att jag ska sluta träffa Robin om en månad så jag kan bli hans slav. Men inse att det inte kommer hända. Han ville se mig på cam sen. Som straff för att jag varit så olydig på sistone så tvingade han mig att smörja stearin på bröstvårtorna. Jag fick lov att gå och hämta ett ljus ur någon gammal vrå. Det var nästan skönt, stack till lite när stearinet träffade bröstet. Jag tycker jämt att jag sitter och chattar topless med honom nuförtiden. Han är så needy och besatt av mig. Undrar vem det är som har kontrollen egentligen. Jag skrattar åt honom i hemlighet. Men jag är uttråkad ännu så jag är fortfarande intresserad.
Robin sms:ade mig några gånger under kvällen. Han skulle iväg på något med en polare och var peppad. Samtidigt som han messade mig la jag upp en presentation på en ny dejtingsajt. Här har vi inte en sekund att förspilla och har man inte kommit överens om att vara exklusiva så är det fritt fram att dejta tycker jag!
Var på en lång fikastund med tillhörande middag hemma hos en tjejkompis. Hon hade pratat med sin psykolog och funderat över varför hon alltid varit den som blev dumpad av sina pojkvänner. Att det här med att bli övergiven var något hon var van vid och tog extra hårt. Hon pratade om sin stora kärlek (som inte ville ha henne seriöst) och sa något i stil med: “En sån känsla får man ju bara en gång i livet, första gången jag såg honom bara stannade tiden.” Jag sa att det kanske bara kan bli den typen av dyrkan när man vet att man inte kan få personen i fråga. Så deprimerande att hon slösade bort sitt liv på honom fast han ändå sagt att han inte var intresserad av ett seriöst förhållande och familj. Hon berättade att han hade sagt “man kanske skulle satsa på det här” när det gått flera år men det trodde inte hon på såklart. “När en sådan där situation uppstår kanske man själv är lite rädd för att binda sig, vem vet?” försökte jag. Sen tänkte jag på Robin och att jag nog hamnat i den situationen eftersom jag egentligen inte varit ute efter nåt seriöst.
Sen kom hennes man hem och vi åt middag. Då började vi prata om Alex av någon anledning. Jag skrattade och sa att det var ett bra försök av mig i alla fall. Men att jag aldrig skulle fixa att vara tillsammans med en man som var bortkommen. Att det för mig var viktigt att killen var ledaren. När jag sa det började hennes man uppföra sig jättekonstigt! Han började prata med bebisröst och säga typ “jag ja är bossen, tycker du inte det?” Han verkade nästan ta åt sig! Med rätta (han är lite tofflig för sitt eget bästa), fast det var såklart absolut inte riktat mot honom, utan det var just Alex vi pratade om.
När jag satt på bussen hem fick jag sms av Robin. “Tråkigt att sova själv,” stod det. Jag visste inte om han ville jag skulle komma över. Jag hade undrat vad han pysslade med idag och varför han inte velat ses. Jag messade tillbaka att jag var på väg hem och kunde svänga förbi. Han var lite osäker först eftersom det var stökigt hos honom och han var lite seg. Men sen skrev han att han ville och jag åkte hem till honom. Han höll på att tvätta när jag kom dit och jag hjälpte honom med tvätten nere i tvättstugan. Hängde in prylar i torkskåpet m.m. Lägenheten var stökig och jag hjälpte honom att plocka undan lite. Det kändes som om vi var tillsammans, haha. Han var mycket lugnare än han brukar. Jag tyckte det var sexigt. Vi tog lite te och bara kopplade av.
Sen la vi oss och gosade och pratade lugnt. Vi hade inte sex eller nåt utan bara mös.
Jag upptäckte nyligen av en slump att man kan söka på varifrån folk kommer på vissa dejtingsajter. Jag gick in och kollade ordentligt och jajamensan, man kunde söka på enbart folk som kommer från Älsklingsland! Fucking bingo! En ny värld öppnar sig. Jag har nu bestämt att jag ska börja dejta igen men bara utländska killar och jag ska ta det coolt i början. Inte sexdejting. Och inte slöseri-med-tid-dejting. Inte dejting för dejtandets egen skull utan hittar jag nåt så hittar jag nåt och annars får det vara. Det är inte bråttom om man säger så, men jag tänker att det kan ta tid, så man kan lika gärna börja lite smått nu.
Jag har grinat mycket. Inser att Robin kanske känt att han kan utnyttja mig. Jag protesterade men kanske inte tillräckligt när han ville ha oskyddat sex och sen att han råkade komma inuti mig och såna saker. Jag menar, jag har sagt till om saker inte varit okej. Det här med att han bundit mig och örfilat mig är sånt som jag gillat och velat prova på, det hoppas jag han inte trott att jag gjort för att han ska tycka om mig. Samma sak att röka gräs såklart. Jag önskar att jag känt till hur gräs ökar sexlusten kring den tid då jag förlorade all min kåthet under en lång period (för flera år sedan). Samtidigt kanske han tycker han kan göra rätt mycket innan jag säger ifrån och det är väl inte bra. Men frågan är också: Är det bra med en kille som utmanar en så som han har gjort? Killar av den nationaliteten är hopplösa också för det är lite deras grej har jag märkt. De tar för sig och är inte så bildade i det här med sex och preventivmedel och hur det funkar med kvinnor. De är inte så försiktiga utan de bara kör på. Svårt att veta vad som är kultur och personlighet liksom.
Jag undrar vad han är ute efter för kvinna. Det känns som om han bestämt sig för att han inte ville ha mig redan från början. Men vad vill han ha då? Har han någonsin haft ett förhållande där man står varandra nära och strävar mot samma mål? Men jag är en så stor flicka nu att jag inte tillåter mig att falla för honom fullt ut. Jag funkar så att jag inte kan bli kär om jag inte ser att den andre är intresserad seriöst. Så jag har ju inte trillat dit stenhårt. Det får bli min styrka så länge.
Och det här är ju en sexblogg, hörrni. Tänkte lägga upp lite bilder snart igen. Vad är det ni vill se? Inspirera mig!
Robin var lite deppig idag, påstod att det var för att det var söndag. Jag försöker att muntra upp honom men vet inte vad jag bör göra. Jag vill finnas där för honom men samtidigt vill jag inte att han ska utnyttja det eller känna sig överlägsen. Jag önskar jag kunde sluta tänka på “spelets regler” men det verkar ganska svårt. T.ex. sa han om sin kusin: “Hon jobbar i kassan på Ica. Jag undrar om hon tänkt ha det så hela livet eller om hon har några framtidsplaner över huvud taget?” och jag tänkte: “Va, det var väl ett okej jobb för en ung människa? Hon hade ju jobb i alla fall.” Så när han frågar om mitt jobb är jag ärlig åt det positiva hållet. Jag skryter inte, men jag håller inte tillbaka. För jag vill inte att han ska tänka om mig som han tänker om henne. Men sen tänker jag: “Tänk om han inte alls vill höra det? Tänk om han vill höra att jag är lite halvt dålig och klantig så han kan känna sig mer manlig?” Det är som om inget jag gör känns rätt. Hahaha, ja, det är väl så det är att vara kär antar jag! Jag får vara glad att jag KAN bli kär över huvud taget. Det är en skön känsla men ibland tänker jag att jag inte bör försöka känna den eftersom jag blir så besviken varje gång han inte bekräftar att han känner något tillbaka.
Han vet att han är attraktiv och han är fullt medveten om att han har mig lindad runt sitt finger. Men jag är inte blind. Min teori är att det här är ett spel han spelat många gånger förr och att han vet exakt hur det ska spelas. Han har övat i flera år på att vara stygga snygga Tarzan. Men han har ingen aning om hur man har ett hälsosamt förhållande med allt vad det innebär. Jag är så sjukt nyfiken på vad som hänt mellan honom och alla hans ex. Jag kanske måste fråga. 
Vad har jag att förlora, eller hur? Han kanske drev nån kvinna från vettet, det skulle inte förvåna mig! Hahaha.
I morse fick jag förresten ett mail från Oasis-Simon, ni vet, killen jag hade sex med en enda och gång och typ ångrade. Han skrev att han ofta tänkte på mig. Att jag var så vacker och sexig. Samt att han såklart ville att jag skulle höra av mig om jag ville ses någon gång igen eller ifall det tog slut med min pojkvän (jag hade sagt att jag träffat en pojkvän för att bli av med honom).
Jag fick lust att spy och kände mig lätt förföljd. Senare såg jag att han varit inne på min sida på en dejtingsajt jag är reggad på. Han hade väl sett att jag varit inloggad även efter att jag skrev till honom att vi inte kunde fortsätta ses. Så det var nog därför han hörde av sig. Men usch hur som helst! Jag blir äcklad av honom.
Fast sen kom jag på att man ju kan blockera folk man inte vill ska besöka ens profil på dejtingsajten! Typiskt mig att glömma bort en sådan enkel sak.
Trots allt dumt som hänt med Robin på sistone så gick jag med på att han kunde komma hem till mig (idiotiskt?). Han hade med sig egen glass som han gjort. Jag höll på att dö så god var den! Jag bara: “Shit! Så sjukt gott!” Helt mållös var jag. Han ska visst bräcka mig. Där kom den där Tarzan-grejen igen.
Sen dansade han runt på vardagsrumsgolvet till en kärlekslåt och gav mig en ros som han hade köpt! Det var så romantiskt! Jag vet ingen kille som skulle göra en sån sak! Jo förresten, min morfar, som jag beundrar så mycket, gjorde något liknande för min mormor en gång. Jag bara tittade Robin i ögonen och log. Vet ju så väl att detta inte betyder att han är kär i mig. Men ändå. Njuta för stunden kan man ju.
Jag hade på mig vackra underkläder – strumpebandshållare, spets-bh och stringtrosor. Han var sjövild när vi kom igång och hade sex. Jag fick säga åt honom att tagga ner lite. Jag frågade om jag fick rida honom i stället och jag gjorde det på mitt sätt, ganska lugnt och långsamt. Han sa att han älskade det. Men han orkade inte sitta på det viset så länge i soffan så vi fortsatte inne i sovrummet.
Jag hade fortfarande på mig strumpebandshållaren och bh:n. Han blev lite full i fan! Inte så lite heller. Så han smiskade till mig på rumpan och sen gav han mig två små örfilar! Haha! Det var jag inte beredd på. Men de var precis lagom hårda. Jag kände mig som en docka med röda, blossande kinder. Han tryckte ner mig halvt på sidan, halvt på mage så att jag kunde se oss i spegeln. Han sa något om att han var nöjd över att kunna se så mycket som möjligt och att det verkade som om jag gillade att titta jag med. Han tryckte ner mig ännu hårdare och tog ett grepp om min hals medan han knullade mig hårt. “Du gillar hårda tag va?” Jag bara: “Mmmm!” och försökte få lite luft ner i lungorna. Han frågade om jag gillade när han pratade snuskigt (fast han redan vet det såklart). Sen sa han: “Jag vill knulla dig i munnen… och i röven.” “Vill du verkligen göra så här mot min röv?” frågade jag och han mumlade: “Ja… men jag skulle nog göra dig illa.” Det tror jag han hade väldigt rätt i. Men fantisera kan man ju.
Han ser alltid ut som värsta draken när han börjar närma sig orgasm. Som om rök plötsligt ska komma ut ur hans vidgade näsborrar. Jag såg på och njöt. Han tryckte ner mig och knullade hårdare och hårdare. Men sen slutade han och slickade mig tills jag kom i stället. Lugnt, lugnt lapade han som en katt och jag undrade vad som hänt med hans orgasm. Att umgås med honom, att ha sex med honom är som en galen dans där man inte har en aning om nästa steg. Eller en karusell man inte vet om man vill hoppa av.
Robin har fortsatt att vara konstig. Jag sa åt honom att jag blivit ledsen när han betedde sig så där. “Var inte ledsen,” sa han men jag sa att jag var det ändå. “Okej, var ledsen då,” svarade han. Sen försvann han. Den jäveln. Fan. Jag började gråta igen. Han borde skämts och bett om ursäkt! Bli full och vara så där konstig. Såklart han blev tjurig när hans booty call inte ville kasta sig iväg så fort han gnällde. Sen slog det mig plötsligt att de där tecknade serierna, dem skickade han bergis för att han vet att jag är kär i honom så att jag skulle tro något, bli ännu mer kär och åka dit! Helt omedvetet säkert. Men det är ju han som har problem. Vilken skitstövel! Jag fick just “Pärlor åt svin” med Mange Uggla på hjärnan. :’(
När syrran frågade hur det var med “Simon” sa jag att det nog var kört nu. Känns verkligen skönt att ingen jag känner vet nästan nånting om detta. Ingen har ens fått reda på att han heter Robin egentligen – och hur normalt är det ens på en skala?
Fast min bästa tjejkompis vet. Hon tycker att Robin verkar lite väl jobbig till sättet. Hon berättade om en annan väninnas man som varit liknande. Hon hade börjat prata om ett ämne hon visste mycket om och han ingenting. Ändå hade han tagit över diskussionen helt. “Jaha ADHD?” suckade jag och mycket riktigt hade denna person nu börjat få behandling för sin ADHD.
Sen är det ju så att det känns som om allting ska vara ett sätt för Robin att visa vilken Tarzan han är. Talanger och sånt i all ära men kanske vore det på tiden att man gjorde något som varken fokuserade på honom eller mig och vad vi kan prestera? Att han levererade i verkligheten genom att visa att han är man nog att stå för sin sak. Jag har tur som kan hålla tillbaka mina känslor innan jag vet om det är värt det.
Min tjejkompis sa också att hon funderar på att gifta sig med sin pojkvän. Fast sen sa hon: “Tänk om man plötsligt kommer på att man har tröttnat, vi har ju varit tillsammans skitlänge ju!” Det oroar mig att hon säger sånt där ibland. Att det kanske hade varit spännande med ett nytt ragg. Att det är jobbigt att vara en partner till lags men att hon ändå vill gifta sig.
Vi snackade mer om män och hur mycket uppmärksamhet de krävde och hur gnälliga de kunde vara. Samt att vissa måste få bekräftelse från olika kvinnor och få sig en egoboost hela tiden. Gud vad skönt det är med tjejsnack. Snacka skit om män och så. 
När jag kom hem ringde Robin. Inte helt otippat var det som om ingenting hänt. Som om han tryckt in en reset-knapp. Typiskt va?
Robin sms:ade mig och var sur för att jag inte frågat om vi skulle ses. Vadå jag hade inte frågat – varför hade inte han frågat för??? Jag frågade hur det var med honom. Då skrev han bara att “Jag är väl konstig då.”
Jag ringde upp honom. Jag tolkade det som att han nog var orolig för att jag var med någon annan kille. Hur som helst, han var sur. Över att jag inte hade frågat om vi skulle ses i helgen. Han var full, det hörde jag på rösten. Jag sa åt honom: “Om du har nåt att säga, säg det! Om du har några frågor, fråga!” Han var bara skum. Fan, om han är rädd att jag ska träffa andra får han väl se till att diskussionen med stort D kommer upp. Jag har ju kallat honom för “älskling” och han har inte svarat tillbaka, jag har sagt åt honom att erkänna att han är tänd på mig, massa sånt.
Men vad gjorde han i stället? Började skicka gamla tecknade serier som han ritat! Först fina, romantiska, sen djupare grejer om döden och så. När jag läste de romantiska serierna tänkte jag såklart: “Vadå är det här ett indirekt sätt att säga det jag allra mest vill att han ska säga? Har han kommit på att han är kär i mig?” och så började det där dumma hoppet tändas igen. Men sen tänkte en annan del av mig att han ju var full, kände sig ensam och fan, om han hade nåt så viktigt att säga kunde han väl säga det rent ut? Kunde han inte vara mer man än så? Nej, detta liknade ett “booty call” och att han blev sur för att jag inte ställde upp denna gång.
Han vart besviken för att jag inte frågade om vi skulle ses där och då. Men tanken slog mig aldrig. Främst för att jag inte var iordninggjord och för att jag höll på med annat samt kände mig äcklig och PMS:ig. Men senare kom jag på att det är ganska smart att inte träffa honom varje gång han visslar på mig. Jag hade på ett omedvetet plan tagit ett break från honom för att han inte vill ta nästa steg i förhållandet och för att han medvetet eller omedvetet utnyttjar att jag tycker så mycket om honom. Han tar en enorm plats själv och kräver massor. Jag satte helt enkelt ner foten och visade min gräns!
Men sen frågade jag också vad han gjorde imorrn. “Äh, skit samma,” svarade han då och ville lägga på luren. Jag bara: “Nää stopp här!” och så sa jag att jag kommer hålla på och fundera över det här nu och att det inte var rätt mot mig. Men han gick ändå och la sig. Fan. Jag var både irriterad men också lite full i fan efteråt. Jag var glad att jag inte gått med på att dansa efter hans pipa.
Eller vad tror ni?
