Archive for May, 2012
“Har du några pojkvänner där hemma?” frågade Alex plötsligt. Jag trodde knappt mina öron. “Pojkvänner? Pratar vi i plural här?” frågade jag, nästan förnärmat. “Nej, jag dejtar ingen.” Senare ångrade jag mig. Jag hade ju bestämt mig för att om han frågade om jag hade pojkvän skulle jag säga: “Nej. Aldrig haft någon.” Det hade varit kul att se hur han reagerade. Men jag blev så jäkla ställd av frågan att jag helt kom av mig.
Efter det förvånade ingenting mig. Inte ens när vi stod och diskuterade morgondagens middag och han råkade fjärta. Hah! Den förtjänade jag va?
I övrigt har jag tänkt att han är en himla tjurig människa. Jag läste ett gammalt mail från honom och blev kär på nytt. Den som skrivit det verkar vara en sådan mjuk, romantisk, finkänslig, fantastisk man med riktig fingertoppskänsla för hur kvinnor funkar. Den personen hade klass! Medan Alex av kött och blod bara lufsar omkring och rapar ogenerat. Nej, jag kan inte begripa att det är han som skrivit mailen. Det är en riktig Cyrano de Bergerac-situation! (För er som inte vet vem det är, tänk på filmen Roxanne.) Själva föreställningen om Alex – det är min själsfrände.
Vi bestämde oss för att glo på en film, en svensk. Han hade bara tre svenska och jag vet inte vad som flög i mig men jag var tvungen att peka på den snuskiga. Lust och fägring stor av Bo Widerberg. Det var som om en busig del av mig själv ville hetsa honom, provocera fram en reaktion, en generad sådan. Se vad han gick för. Fanns det över huvud taget någonting sexuellt inom honom? Kunde han bli berörd? Hur skulle han i så fall visa det? Hans övriga familj verkade mycket konservativa och jag vet inte hur det påverkat honom. Samtidigt brydde jag mig inte ett jota om vad han skulle tänka om mig.
Filmen var inte så värst snuskig trots allt men jag fnissade och kommenterade sexscenerna helt öppet. Han tyckte den var bra för att den var så konstig. Konstig, som han själv.
På många sätt är Alex Robins motsats. Alexs mamma är Hampus’ mammas motsats. Hon hade varit den perfekta svärmodern, jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig en bättre. En extramor på något sätt, hade varit mysigt. Jaja, det är väl inte så stor vits att tänka på vad som kunde varit.
Jag var på stranden med Alex. När han upptäckte min fascination för vackra stenar och snäckskal sprang han kvickt iväg och hämtade några åt mig. Så snabb och rörlig, i sjukt bra form. Som ett djur på savannen, kan göra allt. Visst är han söt men han är så mycket arbetare, klumpig på nåt sätt. Sedan hatar jag dialekten och sättet han på ett mörkt, entonigt sätt grymtar fram den.
Robin har hört av sig flera gånger. Jag känner att jag längtar efter honom. Tittar på ett foto av honom och inser att han är allt som Alex inte är.
Jag brukar hålla vad jag lovar. Så även idag! Här kommer lite bilder på det jag köpte i present åt mig själv. (Undrar vad Alex tänkte?)
Min nya favoritfärg. Jag har totalt snöat in på den nu!
Otroligt svårt att ta kort på sig själv bakifrån (puh!). Men jag ville bara visa er att det var V-string. 
Robin hade tipsat mig om var jag kunde köpa sexiga underkläder. Så jag bad Alex att ta mig dit. Vid det här laget hade jag redan förstått att jag och Alex aldrig skulle kunna bli intresserade av varandra på riktigt så jag hade inte så mycket att förlora på att han skulle se mig rota bland olika stringtrosor.
Naturligtvis hade jag Robin i tankarna när jag gick omkring där i butiken och försökte hålla tillbaka ha-begäret. Vad jag ville att han skulle se mig i. Små blommiga saker trängdes bland färgglada raffset, bikinis och rosa toppar. Allting så flickigt men ändå så medvetet och festligt.
“Hoppas du inte blir alltför uttråkad,” ursäktade jag mig till Alex. “De har väl inga herrkläder alls här?”
“Nää. Det är ingen herrbutik,” mumlade han. “Eller… jag antar att det är det, på ett typ omvänt sätt.”
Jag bara skrattade rätt ut. Jag vet inte vad som var roligast, själva kommentaren eller att den kom från honom. Han verkade inte lätt att genera i alla fall. Och tur var väl det. För jag köpte något grymt sexigt! (Som ni ska få se på bild sedan.)
Förresten, jag måste berätta om när Alex fick min present. Det var en kitchig ölöppnare i form av en rosa älg i äkta läder (säkert rätt dyr) som Hampus fått av min syster men som han inte kunnat ta med sig p.g.a. en för full resväska. För att slippa köpa något nytt bestämde jag mig helt enkelt för att ge den till Alex. Sättet han slet upp presentpappret på, för att sedan med fumliga fingrar dra sönder asken, var sjukt osexigt. Det var en sådan där kartong med en flärp som man ska dra i för att öppna, ni vet, världens enklaste grej. Men han bara såg så där dum ut, rev i den med sina klumpiga arbetarhänder och såg väl måttligt road ut när han fick se innehållet. “Det var mest på skoj,” sa jag, lite ursäktande. “Tack,” sa han och log snett, bet sig lite i läppen. Jag förstod mig inte på honom. Vem var han? Jag som trott att jag visste, att det skulle bli en sådan där person som allt bara flöt på med, som man bara förstod utan att behöva säga så mycket. Men så blev det ju långt ifrån.
Jag läste i tidningen en gång att unga tjejer blir mobbade på gympan om de har mormorstrosor.
Ni kan mobba mig hur mycket ni vill för de här, jag tycker åtminstone att de är både snygga och sköna! Fram för fler mormorstrosor! (Är det inte lite orättvist att det inte heter farmorstrosor?)
Nu har jag äntligen träffat Alex. I månader har jag gått och trott att han var min själsfrände. Vi har skrivit kilometerlånga brev till varandra och jag har blivit kär i dem, i breven.
Uppbrottet från Hampus var jobbigt och jag hade gärna stannat med honom lite längre. Naturligtvis hade jag inte sagt att jag skulle till Alex. Hampus vet inte om att han existerar.
Jag har själv skrattat åt vilken risktagare jag är och varför jag gör sådana här saker. Varför inte det vanliga, trygga livet är nog för mig. Jag visste såklart att det kunde bli ett fiasko, acceptera en inbjudan till någon jag aldrig tidigare träffat. Att jag kanske inte skulle tycka om honom på det sättet. Efter vårt första telefonsamtal hade jag misstänkt starkt att han nog inte var något för mig, inte i sexuell bemärkelse i alla fall.
Han kom och mötte mig. Djupt liggande ögon, balanserat ansikte, mycket snyggare än jag kunnat se på bilderna. Men jag visste direkt: “Nej, det är inte han! Det är inte min blivande. Han är inte rätt för mig.” Jag tog det med en klackspark och ett leende.
På många sätt var han motsatsen till Robin. Klumpig, lite bortkommen, ful bonnig dialekt, inte alls någon gentleman, snarare lite robust. Vårt första möte var som en parodi på våra brev. Som att meddelandena vi skrivit till varandra varit gjorda av guld som nu bara visade sig vara färg, ett fejkat yttre. Något som nu börjat flagna och visa sig i sitt rätta ljus. Jag valde som sagt att tackla den egentligen ganska stora besvikelsen med humor.
“Vill du ha en kaka?” sa han med mörk, entonig, guttural röst. Hans leende var snett, hans blick liksom ständigt bekymrad. Han var för mig inte det minsta attraktiv och när jag tänkte på att han sagt att hans kakor innehöll afrodisiaka blev jag nästan lite generad. Han hade med sig några dikter han skrivit och vi läste dem tillsammans, diskuterade deras ord. Log, var trevliga, försökte.
Det var verkligen gulligt av honom. Att komma och hämta mig, att ha med färdkost, reselektyr. Men jag fick inte ihop att det var samma person, samma Alex som jag lärt känna via mailen.
Har ni någonsin funderat på hur era barn skulle se ut om ni fick dem tillsammans med en viss person? Äsch, såklart ni har!
För ett tag sedan hittade jag den här sajten där man kan ladda upp bilder på sig själv och sin respektive (eller varför inte en kändis?) och få en morphning i form av en baby. Jag gjorde det med bilder på mig och Hampus. Här är resultatet:
Nästan lite läskigt, ungen ser ju typ vuxen ut! Yeah yeah, där har ni i alla fall något att latja med ett tag.
Hampus ville att jag skulle stanna men jag var obeveklig. Jag skulle vidare, träffa Alex som jag ju lovat och planerat så länge (må så vara att Alex låtit som värsta nörden i telefon).
Men vi tog vara på den korta tid som var. Glodde på Family Guy och drack choklad som vi brukat när vi var tillsammans. Jag trodde aldrig att det skulle ske men jag kunde faktiskt komma ihåg de bra sakerna. För en kort tid sedan hade jag tänkt att jag inte skulle kunna återvända utan att få panik över alla dåliga minnen som skulle skölja över mig. Men så blev det alltså inte.
Vi hade sex såklart. Jag slickade hans rumpa och märkte hur mycket jag saknat det. Mums mums. 
Jag älskar när jag kan ha makten på det sättet och bara få honom i en helt undergiven position.
Jag red honom först men sen ville jag ha honom över mig. Det var inget speciellt med det men det var så skönt att det var han. “Jag älskar dig Hampus!” kved jag och jag menade det av hela mitt hjärta.
Han satte sig på knä och la en kudde under rumpan på mig. Han rullade med höfterna på ett sätt som skulle gjort självaste Elvis grön av avund och det var så skönt. Han kommer då alltid på något nytt och jag betvivlar att jag någonsin kommer att träffa på en kille igen som bjuder på nya överraskningar varje gång man har sex. Jag smekte mig själv och kom både länge och väl. “Ok, min tur,” sa han och la sig på sidan och jag på rygg. Jag njöt av att se honom njuta och log åt de välbekanta svordomarna som flög ur honom av bara farten. (Om ni någonsin har sex med någon härifrån kommer ni förstå vad jag menar. )
Han var så otroligt vacker. Hans svarta hår låg som en gloria runt hans huvud och hans smala, spetsiga ansikte med de kisande kinesögonen tycktes fulländat där i dunklet. Jag tog hans hand och visste inte hur jag någonsin skulle kunna orka med att släppa den. Vi älskade verkligen som bara vi kan älska.
Jag bad honom rida mig bakifrån och han ställde sig vid sängen medan jag stod på knä med rumpan mot hans kön. Jag lät honom ta mig så hårt han behövde.
Så somnade vi tätt intill varandra och jag kände den där trygghetskänslan igen, att inget ont kunde hända mig så länge jag låg där i hans famn. Jag har aldrig varit så säker på någons kärlek till mig som jag varit på hans. Han är nog den enda som vet allt om mig, all skit, mina patetiska, dåliga, allra sämsta sidor och ändå gillar dem alla.
När vi skulle gå till ett ställe där man skulle hänga av sig värdesakerna så yttrade Hampus de chockerande orden: “Jag vill inte. Jag har ingen lust att lämna min plånbok med en ring för 35.000 kronor här.” Jag höll på att trilla baklänges, liksom: “Ursäkta, host, vaaaaad sa du?” Jag har fortfarande inte fått minsta klarhet i varifrån ringen kom. Kan det varit något han länge haft i sina ägor i väntan på den rätta? Eller hade han fått/lånat den av sina föräldrar? Han är väldigt gammaldags av sig som ni säkert förstått.
Vi badade badkar och sen knullade vi igen. Låg som ett T-kors för den ställningen tycker vi båda om. Jag smekte honom i rumpan samtidigt. Han har världens gulligaste rumpa, ja, både skinkorna och den mer intima delen är jättesöta. Vilka händer han har sen, mmmm. Vi hade rätt så Svensson-aktigt sex vilket var helt okej. Vi behöver inte konstra till det för att det ska vara bra.
Senare när han hållit på och klagat och gnällt över saker och människor och sådant som inte gick hans väg så sa jag åt honom att hålla käften. “Det här är anledningen till varför jag gjorde slut med dig, på grund av din jävla attityd!” Han blev ledsen förstås. Men jag kände att jag fått nog av det där redan efter ett par dagar och att varenda dag jag hade sluppit det hade varit guld värd. Men sen bad jag om ursäkt. “Jag borde inte tagit upp det nu,” sa jag med sänkt röst. Jag tog dock inte tillbaka något.
På natten låg jag mot hans bröst och grät över oss. Det blev hans tur att trösta mig. Även om jag varit ledsen nu så ångrar jag inget. Varken att jag gjorde slut med honom eller att jag valde att träffa honom så intensivt igen och rev upp såren. Ibland får man ta smällen om man bestämmer sig för att trots allt ge sig hän. Det visste vi båda två. Vi har struntat i framtiden, vi har inte brytt oss om vad andra tycker om oss. Vi har bara levt i nuet.
Jag har äntligen fått testa! Vad? undrar ni. Att suga av en kille med isbitar. Står det en ishink precis intill sängen, vem kan då låta bli? Hampus gillade det skarpt. Sen gjorde han samma sak på mig. Mmmm, jag gillade! Kanske inte kylan så mycket som att det var väldigt lent. Hampus är annars en sån där som kommer emot med tänderna ibland.
Sen blev det 69:an som han älskar men som jag tycker är lite jobbig. Den är mest bara porrig. Hans sperma smakade dessutom förfärligt, jag har aldrig varit med om något liknande.
Men nu till det sjuka. Vi var fulla igen och skulle precis gå och lägga oss. Då hämtade han plötsligt sin plånbok och tog fram en ring med diamanter! “Jag vet att du bett mig att inte fråga, men jag vill gifta mig med dig och jag vill att du ska ha den här ringen.” Min hjärna var som gyttja men jag uppfattade ändå att den inte var riktigt lagom till mig. Alltså, jag är som Askungen när det gäller ringar, bara den pyttigaste, miniminsta storleken passar. Och det vet han väldigt väl. Så jag undrade verkligen varifrån han fått den.
“Jag kan inte,” fick jag fram och tog av mig ringen. “Jag förstår. Jag lovar, jag gör faktiskt det!” sa Hampus moget. Jag stapplade vidare mot sängen och gned mitt arma huvud.
Jag vet inte om jag tycker ringen var så fin om jag ska vara ärlig. Men nu känns det som om jag skulle kunna ge vad som helst för att få reda på vad sjutton ringhelsiket kommer ifrån! Fast jag vågar såklart inte fråga…
