Archive for April, 2012
Att bo tillsammans med andra är inte helt lätt om man inte setts på länge och inget hellre vill än att ha hett sex. Så snart vi trodde vi var ensamma började jag suga honom. Det var skönt att känna hans hunger när han juckade mot min mun.
Kondomen åkte på, mot hans vilja visserligen, och snart knullade vi igen. Vi hann knappt börja förrän det knackade på dörren. Hampus kutade upp och jag hann dra upp byxorna. Dock inte trosorna! Så jag gick omkring där med underbyxorna på sniskan vilket var ganska obehagligt. Personen som knackat på var pratig och jobbig men behövde som tur var gå på muggen. Så fort denne stängt toadörren om sig gick Hampus fram till mig och drog ner brallorna. “Kolla, kondomen sitter på!” Han är rolig. Den underligaste kombinationen av vidrig, barnslig och fin i kanten (ni som läst bloggen länge vet vad Hampus går för). Han kan vara hur äcklig som helst men han skulle aldrig säga ordet “fitta”.
Så fort personen hade gått visade Hampus upp sitt hårda stånd med kådisen ännu halvt och slarvigt påträdd. “Jag är redo!” log han.
Det verkade lättast att han stod upp vid sängkanten och jag låg med benen högt i vädret. Han kunde inte få nog och knullade mig vilt, tryckte mig nedåt. Jag satt fast som i ett skruvstäd under hans härliga tyngd. Hans ansikte förvreds i en grimas när han kom och man kunde trott att ett blodkärl eller två skulle sprängas. I stället för att sjunka ihop i en liten hög av gelé som de flesta killar brukar göra efteråt knäböjde han framför mig för att slicka. Jag hade nästan glömt hur galen han var i det.
Men det gick verkligen troll i den här stunden. Det dröjde inte länge förrän någon ville komma in igen. Jag tror vi glömde att plocka undan en jätteäcklig handduk som vi använt till lite allt möjligt.
Framåt sena natten när vi var ensamma berättade jag för Hampus ordentligt om pessaret och frågade om han ville hjälpa mig att sätta in det. Själv har jag ännu inte lyckats och jag skulle aldrig våga be någon annan kille om något sånt. Men det är svårt att förklara Hampus’ personlighet för den som aldrig träffat honom. Han är en sådan där som är framme så fort någon mår dåligt, han hjälper t.o.m. sina vänners föräldrar om så behövs. Inte mycket är äckligt, konstigt eller genant för honom, det är sådan han är.
Så där satt vi i sängen, som värsta gynundersökningen. “Det kanske gäller få till ett sorts vakuum, så att det liksom sugs fast? Eller vad tror du?” sa han medan han gjorde ansträngda miner och fortsatte gräva inuti mig. Sen skakade han på huvudet och mumlade: “Wow, du måste verkligen älska mig.”
Sen gick vi och la oss, jag i tryggt förvar i hans armar. Han pratade oavbrutet, ville inte sluta. Om hur han förändrats och att han ville be om min hand, att han inte brydde sig om ifall jag hade sagt att han inte fick göra det. “Vi kan göra vad vi vill, älskling, vi klarar vad som helst! Varför kan du inte tro det? Varför kan du inte ha lite mer hopp om oss?” Jag var halvt inne i dimman nu och visste knappt längre vad jag svarade, men det gick väl på autopilot vid det här laget. “Jag gör vad som helst för dig, säg mig bara vad jag måste göra så gör jag det! Du vet att jag kan! Du vet att jag är kapabel till allt som jag ger mig fan på!” “Mmmm, men det funkar inte så. Du måste fixa till ditt eget liv först, bara för din egen skull.” “Men det har jag ju gjort, ser du inte…?”
Till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna och hans haranger, som jag hört så många gånger förut att de började likna mantran blev allt svagare och grumligare. Jag somnade med hans kropp som en skyddande vagga omkring mig. Jag var omsluten av nuet och befann mig i en sorts underbar säkerhet.
Nu har det hänt. Jag har legat med Hampus. Det var väl oundvikligt. Han kom och hämtade mig och jag fick världshistoriens kanske längsta kram. Han stoppade in tungan i min mun innan jag ens hunnit säga hej och alla minnen om hur han doftade och smakade sköljde över mig. Jag blev helt varm och samtidigt vemodig.
Först visste jag inte vad hans kompisar skulle säga. Skulle de hata mig för att jag gjort honom så olycklig? Men de verkade bara tycka att vi var gulliga. “Mina vänner älskar dig, jamen det vet du väl?” sa Hampus som om det varit den mest självklara sak i hela världen.
Jag kunde knappt tro att jag var tillbaka hos honom. Här, där jag upplevt så mycket passion och samtidigt så mycket smärta och frustration. När jag åkt hem sist hade jag trott att jag aldrig skulle vilja återvända men nu tedde sig hela stället faktiskt inbjudande.
Så fort vi fick chansen hade vi sex. Jag hade glömt att hans kuk var så lång och hur bra den kändes. Han knullade bara med ollonet först, som han brukar, mindes jag nu. Jag lät honom styra till en början. Allt kändes så tryggt och bekant och jag kunde släppa all prestationsångest. Behövde inte undra vad han gillade eller vad vi skulle ta oss till härnäst, utan bara göra.
Efter den lilla uppvärmningen blixtrade hans talanger i sängen till och han tog mig med storm som så många gånger förut. Överraskade mig, plockade fram sina specialtrick där jag inte ens fattade vad som hände.
Han lade sig ovanpå mig och jag bara skakade under honom. Han grep tag i min rumpa och förde mig framåt och bakåt under sig. Det var så skönt att vara med honom igen, känna hans välbekanta kropp att jag grät. Jag tror han gjorde detsamma.
Jag rullade upp ovanpå honom och red medan jag lutade mig över honom. Ville vara så nära som det bara gick. Hans fingrar slank in mellan oss helt omärkligt för att smeka min klitta. Jag brukar aldrig komma i den ställningen men nu gjorde jag det. Bara släppte allt och det gjorde ont i ända in i själen samtidigt som jag skickades till sjunde himlen. Jag måste ha fört en hel del oväsen (men det är isolerat där – tänkte på mitt tidigare blogginlägg 
).
Sedan var det hans tur men som vanligt var han fortfarande ivrig att tillfredsställa mig. Han stoppade in fingrarna i min mun och smekte min klitta med saliven. Jag vände på mig så att han skulle kunna köra doggie eftersom jag vet att han älskar det. Men i stället ställde han sig upp bredvid sängen och började leta febrilt efter glidmedel (samma som han sparat sedan jag bodde hos honom). Han rev ut innehållet i en hel väska som han precis hade packat. Sen skulle han böka och tända lampan för att han ville se min röv. Jag fick lite svårt att hålla mig för skratt. Varför allt detta krångel?
När vi efteråt låg i varandras armar och mös, redo att sova så började han prata om att gifta sig. “Jag har förändrats, det märker du ju! Jag har redan försökt vara utan dig och det funkade inte.” Jag sa att jag visste att han bättrat sig men att vi inte kunde snacka om de här sakerna nu, mitt i natten. Helt ärligt undrar jag om han tycker att det är safe att tjata om giftermål nu när han vet att det inte kan bli av. När vi var tillsammans var det han som var rädd för att gifta sig och tog upp konstiga ursäkter som att hans föräldrar inte skulle kunna dra av honom på sin skatt då.
På något sätt somnade vi i alla fall under fem filtar. Vi var livrädda att vi skulle frysa men i stället vaknade vi såklart upp i en sjö av svett.
Jag har bott hemma hos Frederick nu ett tag och en natt så hörde jag honom och hans flickvän ha mycket ljudligt sex. Jag sov alltså i ett rum precis bredvid dem så de visste att jag var där. Öronen hade jag korkat igen med öronproppar (annars får man ju inte en blund i ögonen vart man än kommer). Ändå vaknade jag av oljuden. Det var knak och brak i sängen, stön och tjejen skrek i falsett. Nästa morgon frågade de hur jag hade sovit och jag sa att jag slocknat hårt. (Ibland är jag sjukt artig.)
Jag är såklart tacksam att jag fått bo hos dem och de får väl göra vad de vill i sitt eget hem. Men jag kan säga som så att jag skulle aldrig ha sex så att det hördes om jag hade en gäst hemma! Ja, jag skulle kunna kontrollera mig själv, det finns det bevis på. Av respekt för gästen såväl som att det vore pinsamt för mig själv. Sex är en privat grej som jag undviker att skylta med (ja, förutom på denna sexblogg förstås).
Så tänker jag. Hur tänker ni?
Nu har jag varit ute på “dejt” med en kille som egentligen bara är min kompis (nätkompis). Jag hade aldrig träffat honom irl tidigare. Han var himla gullig faktiskt! Bjöd på öl hela kvällen, hämtade mig och frågade om jag var okej och sådana saker. En riktig gentleman (precis som man kan förvänta sig av killarna här). Det enda knäppa var att han och hans vänner som också var med var lite väl fulla. Men det är alltid kul att vara ensam tjej och ha som ett harem av killar kring sig som är intresserade och ställer frågor.
Vi hade en lång diskussion om förhållanden. Det varierar naturligtvis men killarna här kan många gånger vara väldigt gammaldags. Hans ena kompis, en kille med stark röst som gillade att ta plats, var extremt konservativ. Han tyckte bl.a. att om man gift sig med en tjej och senare skilde sig så var hela förhållandet i onödan. Antingen var man tillsammans livet ut eller så var allt skit.
Jag frågade honom vad han tyckte om öppna förhållanden och jag hann knappt avsluta meningen innan han fördömde det. Nej, det var verkligen ingenting för honom. Hans kompis skrattade. “Man är väl inte dum heller. Öppna förhållanden är till för en enda sak: För att tjejer ska kunna ligga runt. För visst är det så, om vi killar är i ett öppet förhållande, inte fan kan vi hitta någon att knulla med då? Nej, det är endast tjejen som tjänar på det.” Vi andra log och tyckte att, tja, det var ju en intressant vinkling trots allt. Då kom en annan polare tillbaka från toaletten. “Vad snackar ni om? Nää, allt det där är fel. Kvinnor ska inte ha förmånen att välja män utan det ska vara som för länge sen – män ska döda varandra och tjejen får helt enkelt ta den som vunnit striden.” Så kan man ju också se det, haha! Det var bättre förr?
Sen pratade vi om huruvida antalet sexpartners man haft har någon betydelse. De verkade tycka att man borde akta sig för någon som haft för många. “Hur många är för många då?” undrade jag och kände mig som en programledare för en dum talkshow. Även här var de ganska konservativa. Jag berättade att jag känt ett par personer vars antal var tresiffrigt och att det var upp till var och en hur mycket man ville ligga runt. Men att det i min bok i alla fall ansågs som väldigt många.
Någon timme senare då min vän/dejt fått i sig ytterligare några bärs som egentligen aldrig borde ha hamnat i hans kropp sa han någonting i stil med: “…ja för du har ju legat med över 100.” Jag bara: “Vaaaa vad säger du, människa?” Det visade sig att han hade missuppfattat alltihop och trott att det var jag som haft ett tresiffrigt antal sexpartners! När han insåg att han hört fel skämdes han såklart och bad om ursäkt. Hahaha, rena turen att vi fick reda ut det där.
Han visade upp sms från sitt ex. De hade gjort slut för någon vecka sen men hon bodde fortfarande hos honom. På skärmen visades hårda ord. “Jaså du är ute och super dig redlös igen. Som vanligt alltså. Fortsätt du bara med ditt alkoholistiska beteende. Lycka till du.” Han nickade trött. “Det här är tacken för att man låter någon bo hos sig.” Hans kompisar garvade och kallade honom en toffel. Som tröst visade jag upp alla Hampus’ hysteriska sms som han skickat häromdagen.
Han bjöd mig på fyllekäk och undrade om jag ville följa med honom och hans polare hem. “Jag ska inte försöka något, jag lovar,” försäkrade han men jag kände mig redan väldigt trygg i hans sällskap.
Han låg långt ifrån mig i sängen med en separat filt och gjorde gång på gång klart att han inte skulle försätta mig i en obekväm situation. Jag sov med jeansen på eftersom jag hade mens. Självklart blev det massor av spekulationer kring detta, om jag varit nojig över att sova i samma säng som honom trots allt och liknande.
Det var ett gäng ganska sköna killar. Roligt med lite kulturkrockar också, det sätter fart på hjärnan.
En vänlig själ har idag fixat dagens DN åt mig. På avdelningen Insidan tas ämnen som ligger mig varmt om hjärtat upp, nämligen nätdejting/sexdejting i allmänhet och otrohet i synnerhet. Jag vet inte hur tydlig jag har varit här på bloggen med att berätta om min syn på öppna förhållanden. Men om ni inte snappat upp det redan så kan jag säga att jag är en sådan som är oerhört nyfiken på och positiv till öppna förhållanden. Eftersom jag aldrig hittills haft ett öppet förhållande kan jag inte bara sjunga företeelsens lov. Men jag ställer mig inte alls främmande till tanken och skulle nog vilja säga att min idealpartner är någon som inte heller är helt fientligt inställd till det.
Dagens artikel framkallar dock en osäkerhet som jag inte riktigt vill kännas vid. Av mig har, lite naivt kanske, öppna förhållanden setts som en lösning på problemet med den otrohet som media ständigt tjatar om. Tillåter personerna i en relation att man träffar andra, jamen då är väl saken biff? Om nu folk inte kan hålla sig till en partner utan faktiskt får tillstånd att strula och verkligen få utlopp för sin sexualitet, då kan väl inte otrohet existera? Varför uppmuntra otrohet när man i stället kan pusha för en mer liberal syn på tvåsamhet? Fast det kanske inte är så enkelt…
Jag citerar Dominika Peczynski, chef för Victoria Milan: “Vi behöver oförutsägbarhet, spänning, risk och fara för att inte dö av tristess.” Menar Peczynski alltså att det är det förbjudna som lockar, snarare än ett behov av att ha flera partners? Att det är risktagandet, faran att bli upptäckt och att göra något som inte är moraliskt accepterat som är drivkraften? Jag blir alldeles förvirrad och rädd för att min eventuella lösning med öppna förhållanden inte alls är grejen för att komma till rätta med det här problemet. Om jag är i en relation där vi tillåtit att man kan få vara med andra och min partner ändå sviker de regler vi satt upp för att det var spänningen i att bedra han egentligen sökte – hur vilsen skulle jag inte känna mig då?
Vad tror ni? Är det just prylen med att vänsterprassla som är det intressanta? Att känna sig mindre duktig och präktig? Eller är det t.o.m. så att man håller käft om det för att man inte vill att ens partner ska börja hålla på likadant, dvs. man vill ha ensamrätt på att vara den som får vara med flera?
Dominika skrev en artikel på Newsmill tidigare i år, på Alla Hjärtans Dag av alla dagar. Där står egentligen ingenting om att bejaka att människan eventuellt är polygam, utan hon framhäver snarare behovet av att få bryta mot rådande moraliska regler. Säg gärna er mening om detta, jag vill veta!
Mer intressant läsning om polygami hittar ni här.
Här är en fortkortad version av DN:s artikel.
Nu har jag pratat med Alex i telefonen. Killen som jag haft kontakt med via mail i några månader. Han som jag trott är min själsfrände (så mycket en skeptiker som jag nu kan tro på sådant). Ju mer vårt möte närmat sig, desto mer tvivel har jag känt. Säkert helt naturligt. Först när jag fick den där pastellkriteteckningen och sedan när jag tänkte på att han sagt saker som att han inte tycker om bakmaskiner eftersom han gillar att knåda deg. Då tänkte jag att han kanske var lite väl mycket Tjuren Ferdinand för mig. Jag tänker mig att det man bland annat letar efter i en partner är att ens paradoxer klickar, det som är motsägelsefullt med ens personlighet. Som att jag kan vara både den lugnaste, tråkigaste soffpotatis och samtidigt älska äventyr och att festa vilt. De flesta män kanske är okej med den ena av ens sidor men inte lika förtjust i den andra.
Först möttes jag bara av en telefonsvarare. Han lät ärligt talat som ett miffo. Som om någon spelat en ljudfil baklänges på halv hastighet. Min första tanke var: “Vad har jag gjort? Nej, jag vill inte detta!” Sen började jag skratta. Gick in till mina kompisar och berättade för dem, log förläget, sa att jag var knäpp, att jag fick skylla mig själv. Men sedan fick jag alltså tag på honom. Jag hade inte förväntat mig att han skulle låta så… trög. Hans tal var släpigt och långsamt och han skrattade blygt stup i kvarten. Typ så här: “Schkkkk!” Han var ändå rätt mysig. Jag testade honom. “Vi kanske kan hänga med några av mina polare där, men de kommer eventuellt att vilja gå på fetischklubb. Jag har med mig kläder om det skulle bli tal om något sådant.” Vet inte varför jag ville se om jag kunde skrämma upp honom lite redan. “Du kanske inte vill att… jag ska vara med när du träffar dina vänner,” mumlade han förläget. Han verkade så väldigt osäker.
Sedan har jag även pratat med Hampus i telefon, för några dagar sedan. Jag hade precis kommit hem från en fest och klockan var 5 på morgonen. Under hela kvällen hade han sms:at de argaste meddelanden.
“Jag är så jävla frustrerad, vi måste snacka! Är du ute på någon bar? Fattar du att någon kan lägga något i din drink? Det är en massa äckel ute! Jag är sjukt orolig nu!”
Jag kunde inte ringa upp då men när jag kom tillbaka tvättade jag av allt smink, la mig i sängen och tog headsetet till telefonen. Jag var ganska full. Han var inte arg längre. All ilska rann av mig med och jag kände det där som jag känt medan vi varit tillsammans. “Jag vill vara nära dig. Jag vill göra det skönt för dig,” hörde jag mig själv säga som i en dimma. Han viskade nu men jag kunde höra på rösten att han log. “Vi ska vara tillsammans snart!” Vi fick båda tårar i ögonen, både av rädsla och av lycka. Plötsligt, som ett eko från en annan värld kom det från headsetet: “Du! Du håller på att somna. Vi hörs!” Jag vet inte hur lång tid som hade gått då.
Så lade vi på och jag var för trött för att ens tänka “vad håller jag på med”.
Då och då när jag letar efter bra sexbloggar så kommer jag in på några som jag åtminstone tror är fejk! Ni kanske vet vad jag menar eller så gör ni inte det. Men texten brukar se ut något i den här stilen (nu hittar jag bara på): “Idag pullade jag mig själv medan jag tittade på en porrfilm där en kille körde in kuken i en tjejs röv. Sedan kom min pojkvän hit och han knullade mig hårt och intensivt i duschen medan jag förde en dildo ut och in i rumpan hårt och snabbt. Det slutade med att han sprutade över hela mitt ansikte, aaah! Nu ska jag sova men först ska jag onanera igen medan jag drar mig själv i bröstvårtorna. Puss! /Lisa.”
Ungefär så. Ofta ligger där även bilder som är tagna från någon porrsajt. Kommentarerna brukar låta ungefär så här: “Härligt! Fortsätt skriva om dina bröstvårtor. Btw, älskar din blogg!” Även dessa kan man förmoda är falska.
Det är liksom för övertydligt för att vara trovärdigt på något sätt. Som tjej kan jag verkligen misstänka att det är en kille som ligger bakom den här typen av sexblogg för det känns inte som om tjejer skulle skriva så. Eller någon som bara skrivit nonsens. Ofta kretsar det mycket kring annonser vilket bara stärker mina misstankar.
Vad säger ni, vet ni vad jag menar? Vad tror ni, är dessa fejk eller äkta? Får ni ut något av att läsa dem även om de är så krystade, alltså spelar det ingen roll vad det står eller om det är på riktigt, bara det är erotiskt? Tycker detta är ett lite komiskt fenomen trots allt!
Jag har aldrig varit ett stort fan av porr. Alla mina pojkvänner har däremot varit väldigt öppna med att de glor på porrfilm någon gång då och då och det har varit lugnt för mig så länge jag inte måste dras in i någon diskussion om varför det är så bra och slipper tjat om att jag måste kolla.
Men de senaste, säg, två åren har jag börjat uppskatta porr allt mer. Det beror på att det numera finns amatörporr gjorda av par som inte skådespelar så mycket utan verkligen njuter av sexet på riktigt.
För ett tag sedan introducerades även en intressant regissör av riktigt bra porrfilm för mig. Nämligen denne herre. Han gör estetisk porr med modeller som ser allt annat än trashiga ut och han har även påstått att han använder naturliga skådespelare som inte är opererade (diskutabelt! ). Någonting med hur det är filmat och framställt – miljöerna, aggressiviteten i njutningen (svårt att förklara) och bara en sådan sak som att man inte hör stönanden eller ord, bara konstig, psykedelisk musik – allt detta tänder mig.
Jag vet inte om det finns små klipp som smakprov någonstans? Den som hittar något får gärna tipsa. Men ni som känner för något annorlunda eller inte i vanliga fall tycker att porrfilm är bra kan ju kika lite på det här.
Ni som läst den här bloggen ett tag vet att jag är ett stort fan av Magnus Uggla. Mycket tänkvärt har han hävt ur sig, den gode ugglan, men särskilt en textstrof har fastnat. Den kommer från min favoritlåt, Pärlor åt svin:
Ta mig, ta mig istället
Jag vill och kan
Gå med dig till kapellet
Som en riktig man (wåå-åååh)
Det är som om hela låten (för övrigt genial) handlar om hur en kille försöker peka på att alla den där tjejens tidigare pojkvänner och ragg var grisar, men så måste det, bara måste komma ett parti där han framhäver sig själv som en toppengrabb. Jag hade en diskussion om det här med min kompis för ett par veckor sedan.
Jag: Varför är det så vanligt att killar snackar skit om hur andra killar är och vilka dåliga val tjejer gör, för att i nästa andetag lovprisa sig själva?
Hon: Det är väl något sådant där stenåldersdrag som sitter kvar sedan grottstadiet. För att säkra sin avkomma liksom.
Även här på min sexblogg har jag då och då sett dessa tendenser. Jag får inte sällan kommentarer i stil med: “Han verkar riktigt usel, vad gör du med honom? Förresten, skriv en rad till mig!” Inget fel med det egentligen, jag är bara nyfiken på vad det är som gör er män så självsäkra. Hur ni nästan kan vara bombis på att just ni är ett kap. Och är det så att ni ofta tycker att andra killar inte är värdiga vissa tjejer? I så fall, varför? (Eller är det bara just just jag som har så rutten smak att ett ingripande är nödvändigt? )
Ingen sexblogg utan bilder, så har jag förstått det som att ni läsare tycker. 
Så jag hittade dessa två i ett arkiv:
De här stringtrosorna är verkligen för mycket (ryschpysch framtill). Jag använder dem därför inte så ofta, men jag tror jag haft dem på någon annan bild här.
Någon mer än jag som älskar stövlar? Men det är dåligt för ekonomin att vara beroende av denna beklädnad. Jag blir som galen om jag inte får titta runt på stövlar och mitt bankkonto hoppas innerligt att jag inte ska hitta något jag vill ha.
När vi hörs nästa gång är jag långt borta, på plats i ni-vet-var…
