Archive for January, 2012
Tankar om dejter och kk-förhållanden
Posted by: Liv
January 31st, 2012 >> Killar, Sexdejting, Undergiven
Okej, jag har lovat att lägga upp en bild av något slag men det får bli i nästa inlägg! Vad det blir för bild får ni se, men det ska väl kunna bli något som andas sexblogg. 
Så länge får ni stå ut med lite svammel.
Jag är rätt trött på Yak. Han vill ha mig jämt, ett 24/7-förhållande men det är orättvist när han har så lite tid och jag måste ju få träffa andra. Sen nu klagade han på att jag inte var tillräckligt på och hungrig. Men det är samma syndrom som med Simon och Radek. Jag får ju ingenting tillbaka!
Vi chattade ändå länge. Han ville veta hur jag tänkte och var jag stod i allt detta. Jag berättade att jag sedan tidig ungdom fantiserat om olika bdsm-grejer men att jag inte fått chansen att pröva på så många av dem, så jag kunde ju inte veta vad jag skulle gilla i verkligheten. Sen erkände jag även att jag skämdes för att jag gillade de här grejerna och att jag därför hade svårt att prata om det. Jag förklarade vidare att jag har en massa hämningar som stör mig i vardagen i livet och att dessa antagligen har uppkommit genom att andra har försökt styra mig i det förflutna. Men att jag trodde det kunde funka som terapi att bli styrd på de villkor som råder under bdsm. Fight fire with fire, typ. Han var glad att jag äntligen öppnade mig för honom.
Min plan för tillfället är förresten att “göra slut” med Simon m.fl. efter jag kommer tillbaka från resan. Det blir ett naturligt uppbrott. Egentligen borde jag ta tag i det här med att faktiskt säga vad jag tycker. “Det här är inte värt min tid,” är vad jag borde säga till alla de här killarna. Men i stället planerar jag att dumpa dem i det tysta som vanligt.
Oasis-Simon hade förresten ställt in vår dejt igen! Nu skulle jag egentligen ratat honom om jag följt mina regler. Jag tänker så här att om man ställer in en massa så kommer man ju inte att ha tid sen heller. Vi har försökt mecka ihop något länge nu. Så vill inte jag ha det i ett kk-förhållande, att ses sällan och saker ställs in stup i kvarten.
Det finns två sorters människor – de som får en massa gjort och de som aldrig lyckas få något gjort. Men faktum är att alla har 24 timmar per dygn till sitt förfogande. Själv är jag någonstans mitt emellan men jag kan säga som så att jag vill inte bli mer åt den senare gruppen. Därför vill jag inte umgås med såna. Jag vill utvecklas!
Nu har jag tagit en fika med den där bdsm-killen. När vi möttes var det första han sa att jag såg trött ut. Jag ba’: “Tack eller vad man ska säga!” Själv tyckte jag han var riktigt ful nu när jag såg honom (och jag använder väldigt sällan det ordet). Jag har ju sett bilder och cam men på nåt sätt blev jag ändå lite chockad.
Vi gick till ett dyrt fik och satte oss där bland lattemammor och semi-snobbar. Efter fem minuter kändes det som om vi hade känt varandra i flera år. Vi började prata om helt galna grejer och så kom vi in på ämnet BC. Han berättade att han en gång på kul hade testat att vara tjej där, inte lagt upp nån bild, inte mailat nån eller något. Han fick jättemånga mail. Då märkte han vilken otrolig skillnad det var för tjejer jämfört med killar. Som kille fick han knappt några svar eller mail.
När vi druckit upp tog vi en kort promenad runt utanför. Det fanns inte så mycket bra promenadstråk däromkring. Han frågade mig lite om vad jag ville prova på inom bdsm. Att man alltid skulle börja mjukt först för att se hur den andre reagerade och att man kunde ha olika kodord för att visa vad som var okej och inte okej utan att störa rollspelet. Han frågade om han fick kyssa mig och jag sa nej först. Men på något sätt lyckades han stjäla en ändå. Så kysste han mig snällt och lugnt och inte för slabbigt, haha. Sen tryckte han upp mig mot en parkeringsautomat hårt och kysste mig igen.
På hemvägen funderade jag. Skulle jag vilja träffa honom igen? Det var ju bdsm-grejen jag ville åt. Han var okej, det kändes som om vi varit kompisar i evigheter redan. Han kanske var en bra början för en nybörjare? Äsch jag vet inte, det blir nog inte så.
På kvällen vart det stressigt värre. Folk sms:ade och ville prata på msn. Han från Älsklingsland ville att jag skulle komma hem till honom snart. Jag sa ja. Han har frågat detta förut men då visste jag inte om jag vågade. Spännande! Han verkar vara en schysst kille plus att jag har googlat honom och han verkar okej (trots att han är en riktig retsticka). Jag skrev att jag inte ville känna att vi måste ha sex eller så och tillade snabbt att han naturligtvis inte heller skulle behöva känna så. Så nu är det typ bestämt att vi ska ses!
Sen höll Danne på att tjata som vanligt. Han var den första som fick nys om att jag bokat biljett nämligen. Han pratade om att vi skulle vara nakna när vi sågs osv. Jag har sagt till honom att jag inte vill hålla på med det men han fattar inte och det är så jävla jobbigt. Vi kan snart inte vara kompisar mer.
Jag hade ingen lust att snacka med en enda kotte på MSN. Simon hörde av sig och ville ses men jag skrev att jag var trött. Jag känner att det är rätt hopplöst med honom. Vara KK för att ha sex i vad…? Inte ens tio minuter och aldrig få orgasm. Jag gillar honom som person även om han är gnällig men det är som inte värt tiden.
Mina vänner och syster tror att Simon och jag dejtar seriöst. Faktum är att det är rätt bekvämt. Då behöver jag inte berätta att vi bara är knullkompisar, att han egentligen tror att jag mycket yngre, att jag planerar att försöka bli av med honom snart och att jag är en slampa som sexchattat med otaliga killar. Varje gång jag ska ut på dejt säger jag att jag ska träffa Simon. Det är praktiskt för hälften av alla killar jag dejtar heter Simon i alla fall. Inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag ljuger heller eftersom jag tycker att det är nuno’theirbizniz.
På en av dejtingsajterna har jag hittat en bdsm-kille som är intresserad. Han verkar snäll och har samma attityd som jag. Men jag kanske inte borde gett honom mitt telefonnummer. Han sms:ade stup i kvarten och ville ringa. Jag borde såklart aldrig gett ut mitt nummer men hittills när jag gjort det har folk kunnat respektera det. Jag ignorerade honom men det hjälpte inte. Fett jobbigt! Som sagt, ibland vet jag inte vad jag pysslar med.
Till råga på allt höll Hampus på och messade på Facebook om att han hade panikångest och behövde prata, sen kom det “jaha du vill tydligen inte snacka,” och han vart sur. Men när jag äntligen avslutat allt annat så ringde jag honom. Jag meddelade honom äntligen att jag köpt biljett och att jag kommer till hans trakter. Jag har inte orkat berätta för honom förrän nu men samtidigt har jag varit orolig över att han ska få reda på det av nån annan. Det är jobbigt att höra honom. Han är så mjuk och jag minns hur det kändes att vara med honom och hålla om honom. Han var så ledsen och längtade tillbaka till Sverige och jag vet inte allt. Det här handlar nog för min del om att jag mest är intresserad av att ha sex med honom. Jag har redan gjort slut med honom 40 gånger och t.o.m. sagt att det aldrig mer kan bli vi men det går inte in i hans tröga huvud. Det här måste varit vad som hände med hans ex också. Jag menar, han är ju ruggigt bra i sängen… Samtidigt är jag ju fortfarande halvt kär i honom. Han säger att det hjälper att prata med mig men i längden tänker jag att det måste vara tvärtom. Han grät och det är så svårt att höra honom gråta och sen började jag också gråta och då viskade han “gråt inte” på sitt mjuka, fina sätt och äsch och blä, vad är det vi håller på med. 
Jag har hittat ett spel till iPhone. Top Girl heter det. Man ska vara en fotomodell som jobbar jämt och sen köper upp alla sina pengar på kläder. Man ska köpa hela butiken innan man kan gå vidare. Sen går man på club och raggar upp killar. Så snart en pojkvän gett en tre presenter ska man dumpa honom och ragga upp en ny. Hahahaha! Story of my life eller?
Efter middagen häromdagen gick jag in på dejtingsajten. Det första jag såg var ett mail från en kille från Älsklingsland! Vilken fantastisk tillfällighet! Jag kollade på hans profil. Han var mycket äldre än jag, presentationen var tom och bilden var blurrad. Jag hade aldrig svarat om det varit någon härifrån. Men nu svarade jag, helt överlycklig! Han verkade trevlig också, vettig.
Senare ville han chatta med mig. Jag hade massor att göra men jag tänkte att det ju var lite viktigt att prata med honom. Han störde mig en del, retades. Vi hade massor gemensamt annars, helt osannolika saker. Men jag vart ganska snabbt irriterad på honom. Han tjatade om att jag var konstig och jag kände bara att “äh slipp då”. Fast jag misstänker även att det var en så kallad “neg”. Att han helt enkelt var en retsam person och använde det i raggningssyfte. Han ville ses. Okej då, tänkte jag. 
Han var rätt jobbig. Men detta, mina kära vänner, är vad man kommer undan med om man är därifrån.
Och apropå det läste jag det senaste mailet från Alex. Vet inte om det var inbillning men jag tyckte han visade lite nya sidor av sig själv. Tidigare har jag tyckt han var värsta tjuren Ferdinand men nu kände jag att han vågade lite mer. Han berättade om sin systers bröllop som tydligen var väldigt konservativt. Ingen alkohol, ingen tårta eller dans eller nånting. Han tillade att det inte är så han skulle vilja att hans bröllop såg ut. Mailet var väldigt pratigt och ja, nånstans funderar jag på om han kommer att vara en sån där pratig typ. Det återstår att se! Det är underligt för flörtandet ligger hela tiden i luften men ingenting har sagts rent ut. T.ex. att han har gjort en kokbok med kakrecept som alla innehåller afrodisiakum. Det behöver man ju liksom inte skriva… egentligen.
Oasis-Simon ställde in vår dejt eftersom han varit sjuk och inte kände sig riktigt bra ännu. Han bedyrade att det inte var någon lam ursäkt utan att han verkligen ville träffa mig men att han då ville vara på topp. Jaja jag får väl tro honom. Jag har ändå känt mig lite nollställd vad gäller killar och dejting. Som att jag måste revidera allt jag tidigare tänkt och som att jag är lite trött på män över huvud taget. Men det är bara bra för då kanske man äntligen lär sig något och blir smartare som person.
Sen har jag dissat ännu en kille. Lär er av hans misstag nu, grabbar så ni inte gör så här! 
Först började han säga saker som “jag kanske inte kommer vara singel så länge till.” Men good for you då! tänkte jag. Sen idag. Trodde knappt det var sant. Jag frågade vad han gjorde efter vi precis sagt hej på MSN. “Sitter och funderar på vad jag ska göra med alla brudar,” svarade han och jag tänkte “Gud vad osmakligt skämt men men.” Så jag säger: “Jaha många kandidater eller?” Och han svarar att ja det är så många nu och sen börjar han prata om en som han fattat tycke för men som bara verkade vilja vara kompis. Jag sa att hans snack påminde om Seinfeld och sen blockerade jag honom. Efteråt ångrade jag nästan att jag inte sagt åt honom varför. Det ska jag nog börja med nu för det skulle kännas bättre och jag hade ju lovat mig själv att bättra mig på den punkten. Jag kunde åtminstone sagt: “Jamen vad bra för nu har du en tjej mindre att fundera över, tjaaaaa!” Det stör mig när folk är så där! Tror de man ska stå ut med det? Det enda som var bra var att kontakten denna gång blev kort. Jag blir förbannad när jag tänker på vissa andra som man slösat huuuur mycket tid som helst på helt i onödan. Som bara lekt med en! Det är ju inte som att man inte har apmycket annat att göra.
Det här vill jag ha! Knasiga ställningar jag knappt kommer ihåg dagen efter. Blött, galet sex! Hampuuuuuuuuus! :’(
Jag har varit hos Simon igen. När jag anlände hade han just satt igång en film. Vi började kela och mysa nästan direkt. Han låg på rygg och jag satt grensle över honom och gned mig mot hans skrev. Så slutade vi att titta på filmen och klädesplagg efter klädesplagg föll mot marken. Rätt var det var satt jag och red honom och tog tag i soffans armstöd för att kunna sätta på honom så hårt jag kunde, haha. Ett litet plus att vi gjorde det på soffan, kändes ju lite mindre svensson i alla fall. Han kom lika snabbt som han gjort de senaste gångerna. Jag gick och slängde kondomen åt honom och sen la jag mig liksom på hans höft, naken för att vila lite (fråga inte hur men det funkade). Var lite rädd för att göra fläckar i hans soffa. Vi låg så ett tag och fortsatte glo på filmen. Jag pussade honom och sa att jag skulle vilja få orgasm när jag var med honom. Tänkte att det kanske var en hint för att han skulle smeka mig, slicka mig eller kanske till och med köra igen. “Men du kanske blir rädd om jag kommer?” skrattade jag, som för att liksom reta honom. Nej, han skulle inte bli rädd, log han. Och så fortsatte vi glo på filmen tills jag insåg att det var kört med den saken och klädde på mig igen.
Över huvud taget är han lite knäpp för han klagar massor på allt och är negativt inställd. Det är som att han ser något negativt med allt medan jag lyfter fram allt positivt. Han har svårt att erkänna att saker har potential att bli kul.
När jag gick därifrån kände jag mig lite uppgiven. Jag behöver mycket mer för att bli tillfredsställd, tio gånger mer (kanske 100 gånger?). Jag skulle vilja komma men då krävs att man åtminstone bryr sig om mig. Jag behöver nog en ganska tuff behandling men han verkar inte kunna eller orka ge mig det. Varför ska vi då fortsätta? undrar jag. Jag kanske bör ge honom en chans till genom att stanna där över natten och se om vi kan knulla två gånger i rad eller liknande. Men just nu har jag inte mycket förhoppning om att han någonsin kan ge mig nåt.
Vissa människor är väl så här. De tror väl att sex är bara det här och inget mer och är nöjda så. De inser inte att det finns en hel värld utanför det där. Helt plötsligt började jag få panik över att jag borde försöka få Hampus i säng när jag kommer dit. Nu är det ju bestämt att jag kommer träffa honom snart igen. Jag har inte blivit riktigt tillfredsställd sen jag var med honom. Men det vore så taskigt mot honom och finns så mycket känslor inblandade. Men ändå… Tänk om jag aldrig aldrig nånsin hittar en bättre älskare?
Idag skulle jag träffa killen som inte törs ta initiativ. Han var ganska söt. Vi gick och tog en kopp te bara. Vi började snacka om olika grejer och han pratade om sitt jobb. Han var väldigt trevlig och soft som person, men han babblade på om sitt jobb och man fick inte en syl i vädret kändes det som. Ni vet hur det är när någon pratar och pratar och man har massor att säga, man kommer på små saker hela tiden men man får det aldrig sagt eftersom den andre har mundiarré. Gud vad taskig jag låter nu, men jag tyckte det var rätt jobbigt. Fast vi lyckades klämma in en del intressant snack också. Jag tycker man kan prata om rätt fåniga saker på dejter, typ leka lite. Det behöver inte vara seriöst, inte som en anställningsintervju liksom. Vi satt där ett tag till och tog en påtår, sen gick vi en promenad. Han verkar inte vara någon festprisse och han hånglade inte upp mig i en gränd, haha.
Vad kan jag säga? Jag känner nog inte att jag vill träffa honom igen. Kan inte riktigt säga varför men han kändes inte så lyhörd på nåt sätt. Väldigt mycket blablabla i sin egen värld. Var väl en känsla bara men jag kanske borde ge honom någon mer chans.
Senare fick jag snälla sms av honom där det stod att han tyckte jag var snygg och att han varit lite nervös och inte så utåtriktad som han brukade (shit grabben, hur mycket pratar du när du är som vanligt???). Han ville gå på en ny dejt snart. Vi får väl se.
Kort därefter började killen som faktiskt hånglade upp mig i en gränd att messa och ville att jag skulle komma dit kl 12 på natten. Men jag var seg, kände mig ofräsch och himla trött på killar också. Jag sa att jag inte kunde. Det kanske var dumt men äsch, det skulle kanske ändå inte blivit av.
På senaste tiden har jag pratat med en annan Simon som jag träffat på en “vanlig” dejtingsajt. Vi kan kalla honom Oasis-Simon för att hålla isär de två pojkarna med samma namn. Han har inte gjort någon hemlighet av att han vill ha ett kk-förhållande och inget seriöst. Men jag försökte tygla honom lite för nu känner jag nästan ett visst äckel inför allt det här och jag tror jag behöver ett litet break på några dar då jag kan återhämta mig. Men han ville i alla fall att vi skulle fråga varandra frågor. Vi tog ganska snälla till en början typ “har du några husdjur?” och sen blev det typ “vilken är din favoritställning?” Han snackade nåt om att han ville komma hem till mig. Men jag hoppas att han vill träffas på neutral mark först.
Sen var det en annan kille jag skrivit till för länge sen och sedermera ignorerat eftersom han mest verkade vara intresserad av att chatta. Nu hade han blivit sur över tystnaden! Och nu ska ni få höra, jag sa sanningen för en gångs skull. “Du verkade inte seriös med att vilja träffas. Men lycka till.” Då förklarade han sig med att säga att han inte var killen som tog initiativet, i stället för att skriva: “Men vad fan, kvinna! Härmed bjuder jag ut dig för bövelen!”
Om någon säger: “Vi kanske kan ta en drink nån gång!” så tolkar jag det som ett nej. Det där “nån gång” brukar aldrig inträffa och jag vill inte ha kontakt med någon som kanske eventuellt vill träffas om det plötsligt genom en magisk, oförutsägbar händelse skulle passa bra. Inte ens när jag la korten på bordet kunde han säga att han ville ses. Men senare ändrade han sig och frågade om vi inte skulle försöka. Jag fick lust att ge honom en chans till. Trots allt. Även om jag ser samma potential för allting man skulle ta för sig med en sån person. “Sex? Ja sure, om det råkar falla sig naturligt just då.” På detta sätt får man aldrig kuk/fitta! Fatta! Haha! Inte via en dejtingsajt i alla fall.
Vilket sjå! Hur träffades folk förr i tiden? Hur har det ens blivit några barn gjorda i detta land?
Tänkte att ni ville se bilden på mig i Radeks lilla porr-utstyrsel! Jag tog den i smyg inne i hans badrum. Så, here you go:
