Archive for April, 2011
Jag försöker massera Hampus så mycket jag kan, jag har sagt åt honom att säga till när han behöver det. Jag är så svag så jag får ta hjälp av hela kroppen ibland. Men om det hjälper honom ens lite så är det toppen. För övrigt har han gnällt över att hans mage blir konstig av tabletterna han tar (Tramadol). Han mår illa hela tiden och det är svårt att fatta vad som egentligen händer för han förklarar helt sjukt. Men jag tror det är så här att han tar tabletterna och sen äter han men sen efter det mår han illa när tabletterna slutar verka och så kan han inte käka mer på hela dagen. Sen blir han nervös och lite deprimerad. Han tog lite gräs. Suck.
Idag försökte jag prata med Hampus’ mamma om hans problem. Att han mådde dåligt av medicinen och att jag var orolig och inte visste vad jag skulle ta mig till. “Det finns väl inget man kan göra,” sa hon bara kort utan att ta blicken från disken. Jag berättade att det oroade mig att han rökte så mycket. “Ja, det är väldigt beroendeframkallande,” sa hon då. Jahapp, men nu har jag i alla fall försökt ta upp det.
Sen kom Hampus’ pappa. Han tog fram några skrin och började visa ädelstenar och smycken. Jag tog upp en ring för att verka intresserad och tittade på den. Då gav han den till mig! Det var en ring i silver med en stor blå sten med ornament runt. De gillar verkligen den typen av smycken – stora, pråliga, semi-värdefulla. Sen gav han mig örhängen med gröna stenar. Det var nästan lite pinsamt. Jag menar, det här är en jobbig situation för mig. Jag går omkring och låtsas att vi ska vara ett par i fortsättningen och gifta oss eller whatever och så har jag alla de här negativa tankarna inom mig, att så fort jag kommer hem ska jag dumpa honom. Det ger mig skuldkänslor.
Danne skapade just ett konto på forumet där Hampus hänger och gjorde misstaget att posta i en tråd om tjejer. Jag vet inte vad fasen som hände efter att vi hade lämnat Dianas fest i lördags, men Diana skrev ungefär att “Du kan ju inte ta ett nej” och “Du messade mig en massa på Facebook, addade mig som vän, kommenterade på min profil, mailade mig och frågade ut mig på en dejt, sedan ursäktade du dig för att du var för på. Jag gillar inte dig. Jag vill inte ha någonting med dig att göra. Jag är inte attraherad av dig på något sätt, i någon skepnad eller form och kommer aldrig att bli det heller. Snälla du, lämna mig ifred!”
Whoa! Ord och inga visor. Danne var ledsen sedan efter det här. Både jag och Hampus fick trösta honom över chatten. Men håll med om att killen är clueless. Nu har han gjort samma sak med Diana och se hur hon reagerade jämfört med mig. Ett mellanting vore bra. Även om det var hemskt taskigt så önskar jag att jag hade åtminstone lite av det där i mig.
Idag kollade faktiskt Hampus på nätet efter jobb, kors i taket. För några veckor sedan hade han en idé om att han kunde bli speltestare. Det vore ju perfekt! Och det finns ett par företag här i stan som nyligen sökte testare. Men nej, då jobbar tydligen några av de där personerna som stod för utfrysningen av honom där, så då går ju inte det. Suck. Men det var alltid något. Han började prata obegripligt om hur han inte gillar pengar och att han har noll koll på sin ekonomi. Herrejösses.
Jag vet inte varför men för skojs skull började jag kolla på hus i den här trakten. Det verkar som om jag skulle ha råd med ett litet hus om jag sålde lägenheten. Jag vet ju inte hur mycket de går upp eller om husen är sunkiga. Men det kanske skulle gå? Jag vet inte heller varför jag berättade det för honom och sa att: “Men du, om inte dina föräldrar tänker hjälpa oss så har jag faktiskt pengar. Då köper vi oss ett eget hus och skiter i dem!” Han sa att de skulle ta illa upp då och att det var deras sak att ordna den biten. “Meh, det kommer de ju inte att göra, men kanske är det möjligt för mig att faktiskt köpa ett hus?” Han fortsatte att gnälla om att han inte hade pengar och inte hade det och det. Jag ville mest visa att det teoretiskt kanske var möjligt. Då kunde man bo billigt. Dessutom mina damer och herrar så har mitt jobb gått fantastiskt bra på senaste tiden. Trots att jag varit så deprimerad och ojat mig som ett annat vrak. Jag måste ta mig samman och försöka jobba mer. Det är det viktigaste i mitt liv nu.
Sedan snackade vi om hans pappa. De hade tydligen slagits ett par gånger. Hampus hade tagit och brottat ner honom! Sjukt. Men ytterligare en sak vi har gemensamt – knäppa fäder. Jag påmindes om att det nog är lite grann därför vi funnit varandra.
Även om detta inte var ett särskilt upphetsande ämne så började vi på något sätt ha sex. Vi låg i skedställning och han drog undan trosorna och kom in bakifrån. Lite myssex!
Vi hade ett fint knull. Det började med att jag la mig ovanpå honom. Han har tjocka, fylliga läppar som kunde göra en kvinna grön av avund. Jag tog min tunga och tvingade isär dem, stack in den försiktigt och sög på överläppen, lekfullt medan jag drog mig undan för att retas. Sedan började jag suga hans kuk och överöste den med saliv. Jag lät omväxlande tungan och händerna leka med den och slickade runt omkring och på insidan av låren. Slutligen satte jag mig ner över den och plötsligt så mindes jag den första gången vi hade sex. Han har berättat att han tyckte jag såg rädd ut men jag var nog mest förvånad över att han ville ha sex så tidigt. Jag kommer ihåg hur hans höfter rörde sig under mig, likt en sådan där mask som tar sig fram genom att skjuta rygg, fast tvärtom förstås.
Hans kreativitet har inte förändrats sedan dess fastän det gått ett år. Jag förundras alltid över hur avslappnad och rörlig han är fastän han har så hemskt ont. I sängen beundrar jag honom fortfarande precis som jag alltid gjort. Peter Steele (frid över hans minne) sa en gång att han trodde att intelligens var en förutsättning för skicklighet i sängen. Precis så är det med Hampus. Det är som en gåva, en talang som bara jag (nåja, ganska få) känner till. Ibland tittar jag på honom där han sitter vid sitt skrivbord och tänker: “Du… din lufs som bara sitter där och klickar på ditt jävla Farmville, som inte ens orkar växa upp och bli en man. Du är helt clueless. Men du vet hur man behandlar en kvinna i sängen, du vet hur man får henne att skrika, tappa kontrollen, riva tag i dig och be om mer, mer mer! Du släpper alla hämningar och låter kroppen styra, du vet exakt vad du ska göra. Varje sekund med dig är perfekt, varje liten rörelse sticker i mig, bränner och medan jag är i extas skrattar du till som om det här var någonting trivialt för dig. Du har det i ryggmärgen, du har en löjlig fallenhet för sex. Är det allt du duger till? Men till det duger du fruktansvärt bra.”
Han säger att han blir bra i sängen för att han älskar mig så mycket men jag tror honom inte. Jag tror helt enkelt bara att han föddes till sex-Einstein.
Vi hade en mysig kväll tillsammans. Men det var något som tyngde mig och det märkte han. Till slut började vi att prata allvar. Han har varit stenad precis hela dagen och nu på kvällen var han helflummig, det var som att han var stupfull. Med dimmiga ögon sa han: “Vad är det för feeeel?” och “Jag är ju precis samma människa som alltid!” men jag var både sur och ledsen. “Kan du förstå att det känns som att någon konstant sitter och sticker mig med en skruvmejsel? Jag kan aldrig hitta en bekväm ställning. Det är inte skönt att ligga ner, det gör ont att sitta, att stå gör också ont, ingenting funkar,” gnällde han. Jag sa att jag vet och att jag är ledsen för det, men måste han ta så mycket? “Vill du inte att jag ska vara ärlig, är inte det bättre?” frågade jag. “Eller vill du hellre att jag gör slut med dig när jag kommer hem utan att säga något nu?” Sedan sa jag att jag inte trodde att han rökte bara på grund av smärtan, att jag trodde att han levde så här flummigt just för att han röker så mycket – han blir världsfrånvänd av det. Jag sa också att en eventuell operation måste vara prio ett nu. Inte vårt förhållande, hans hälsa är mycket viktigare. “Men om jag inte har dig så spelar det ingen roll hur det är med min kropp. Jag struntar i om den är åt helvete för jag kan inte leva utan dig!” Då sa jag att han inte fick säga så utan att han måste fokusera på behandling nu och att en eventuell resa hit eller dit måste styras av hur det blir med det. Jag sa också att jag lovade att hjälpa honom med allting som hade med operation att göra. Vi skulle diskutera beslutet tillsammans. Jag lyckades mirakulöst nog att inte gråta under det här samtalet vilket var bra för det är svårt att få gehör för sina åsikter om man sitter och grinar. Det slutade med att jag masserade honom länge, länge för att lindra smärtan. Han säger i alla fall att det hjälper och jag har sagt åt honom att jag gör det gärna flera gånger om dagen om så behövs.
Alla tycker jag slösar bort mitt liv med honom. Någon här på bloggen frågade mig om Hampus var en belastning eller tillgång för mig. Ja, det råder väl inga tvivel om vilken kategori han hamnar i? Jag har sagt allt, gjort allt, försökt allt. Han älskar mig men jag tror inte det är tillräckligt för att han ska vilja förändra sitt liv. Det är “take me or leave me” som gäller här, känns det som.
Ena sekunden känner jag att “men fan vad skönt att slippa denna börda!” medan jag i nästa tänker “neeeeej, jag vill inte, jag kan inte göra slut!” Att behöva såra honom känns fruktansvärt samtidigt som han verkligen vid det här laget borde förstå att han sitter löst. Men nej, det fattar han inte såklart, inte ens det hajar han.
Fest hos Diana i helgen. Vi hade sagt till Danne att komma och hämta oss. Jag gjorde mig i ordning och tog på mig svart klänning och höga stövlar, nästan för uppklädd. Det var flera personers födelsedag som skulle firas, förutom Diana var det Hampus och två till. Fick aldrig kläm på om Hampus verkligen ville ha med Danne eller ej.
Det första Danne sa så snart han presenterat sig för folket var att berätta om när han skurit upp handen en gång. Jag tänkte: “Eeeeeh vad var det för grej att dra upp första gången man träffar nya människor?” Men direkt hittade han en kille som såg ut precis som han själv och också hade nån historia om när han gjort illa sig.
För övrigt var Danne ganska jobbig. När vi lämnade av lite grejer i vardagsrummet och blev ensamma där så försökte han röra vid mig eller krama mig eller något, men jag var inte på humör för att hålla på med sånt strul. “Vad är det… Jag tyckte du drog dig undan… strunt samma. Jag bara…” Han upprepade gång på gång att han var så glad att se mig och ögonen lyste på honom. Visst är det trevligt att höra det men jag vet ju vad han vill.
Senare när vi gick iväg och snackade lite på tu man hand sa han: “Du kan väl följa med hem till mig och bo där istället? Varför skulle inte det gå, va, varför skulle det vara konstigt?” Jag suckade inombords. Hur kunde han inte förstå? Det skulle ju vara urkonstigt om jag plötsligt åkte hem till honom. Hampus och jag skulle inte kunna vara vänner mer och det vore otacksamt mot hans familj. Nej, visst hade tanken slagit mig som hastigast men det var otänkbart.
Vi gick sen ut på terrassen för att ta en nypa frisk luft. Där stod lite folk och pratade och rökte, bl.a. Felix. Jag berättade för Danne att jag och Sàndor hade varit knullkompisar ett litet, litet tag. Vet inte varför jag sa det, han lär ju inte gillat att höra det, fast det kanske kan få honom att inse vilken slampa jag är och glömma mig.
Jag snackade lite med Felix. Han sa: “Kommer du ihåg hos Emil? Han försökte och försökte med dig, men ja, det gick ju inte.” Jag fattade inte vad han menade, trodde han räknat ut att vi haft en trekant men kanske inte alltså. Sen pratade han om att han somnade i mitt knä när vi var där. “Om inte du och Hampus hade blivit ihop… ja, då vet man aldrig,” sa han och blinkade och gav mig ett slemmigt leende. Han försökte bara genera mig såklart och jag bara skrattade. Jag vet hur oerfaren han är. Vid det tillfället då han somnade i mitt knä hade han bara haft en enda tjej och var jätteblyg inför damer. “Jag hade sex med Emils fru!” flinade jag. “Hon är snygg eller hur?” Han nickade, försökte se oberörd ut. Jag satte fingret mot läpparna: “Shhhh!” Han bara log, helt blasé och fortsatte röka.
När vi gick kramade Felix om mig hårt och sa: “Jag älskar dig.” Haha vad knäpp han är. Jag bara: “Åååh, jag älskar dig också!” Han är söt men går in så otroligt hårt för att vara äcklig. Det luktade så himla illa i vardagsrummet tidigare och då sa Hampus direkt att han var hundra på att det var Felix som fjärtat.
Jag sov endast tre timmar i natt. Jag vet inte varför jag plågar mig på detta vis. Typiskt mig, jag vill väl ha ett svar nu på en gång och sedan verkställa beslutet även om jag vet att det är omöjligt. Det gjorde så ont att tänka på att jag om några veckor förmodligen kommer att vara tvungen att ta ett spjut med vilket jag ska spetsa och sticka ut hans hjärta för att sedan stycka upp det i bitar och strö salt på.
Jag har funderat på möjligheten att kontakta Danne och fråga om han kan ta mig härifrån men det kommer nog bara att göra alltsammans värre. Då kan ju jag och Hampus aldrig mer vara kompisar. Jag måste försöka ta och hitta på fler roliga saker att göra på egen hand. Sen måste jag försöka sluta störa mig på honom och det han gör eftersom han snart antagligen inte kommer att vara min längre. Sluta få tuppjuck varje gång han laddar pipan med knark, sluta förfäras över att det enda han gör på dagarna är att kolla forum, kolla Youtubevideos och chatta.
Jag fick för mig att läsa lite i min roman, kolla lite snabbt vad jag egentligen skrivit i den, jag har börjat glömma en del. Särskilt fastnade jag för kapitlet om Hampus förstås. När jag läste det började tårarna forsa. Tänk, vad spännande det var där i början. Vi chattade och jag undrade hur han var i sängen, hade mina föreställningar – och hade helt fel! Som med alla förhållanden var det en lek i begynnelsen, det var sedan tråkigheterna kom. Hur ska jag kunna orka förstöra hela hans liv? Han har sagt att “om du dumpar mig så är jag slut”, att han kommer att koppla ner sig från datorn och bara ligga i sängen hela dagarna och stirra. Det är så hemskt så hemskt så hemskt. Men jag kommer aldrig att ångra något vi gjort tillsammans, jag kommer alltid att minnas det här som något fint och han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Jag är urdålig på födelsedagspresenter. Glömmer bort, tycker inte det är så viktigt, suckar tungt när jag själv fyller år, orkar inte köpa presenter åt folk. Usch, vad hemsk jag är. Men idag kom jag på att, “ja just det, han fyller ju år snart, det kanske vore bra om jag hade något åt honom trots allt”. Så jag tog tillfället i akt medan han var ute en sväng att surfa om smyckesaffärer på nätet. Till slut efter mycket letande hittade jag världens finaste lapisberlock! Den var blå med små sprickor och runt omkring var det liksom taggigt. Lite av båda våra smaker blandat. Ett perfekt smycke för en kille. Det är annars det svåra med att köpa smycken, allt är för tjejer.
Här är en bild på den:
Jag gav honom massage två gånger idag. Vi har kommit överens om att han måste säga till mig när han vill bli masserad. Han skyller på att han måste röka gräs annars och sa förut att han inte ville tjata på mig. Men det är ju klart jag vill massera honom!
Sen duschade vi och då sköljde han munnen med tvål! Som hos mig då han borstade tänderna med tvål, han är ju störd. Sen glodde vi på någon tv-serie och jag började suga honom. Han stönade högt – här kan man bara stöna efter en viss tid på dagen så det gäller att passa på! När jag sugit honom både länge och väl så frågade han om jag ville rida honom så det gjorde jag. Vi hade det skönt, ett perfekt knull som vanligt. Men för att kunna hålla kuken hård var han tvungen att se min rumpa så jag fick vända på mig. Han lekte med den och slickade mig tills jag kom. Sen slickade jag honom i rumpan och stoppade in tungspetsen en liten bit. Det är inte ofta jag kan göra så, han kniper ihop den för det mesta känns det som. Men jag älskar att slicka han söta lilla rumpa, den är verkligen hur gullig som helst och det är så lent att låta tungan löpa runt öppningen. 
Han kom över hela min kropp med många små sprut, det var som om han duschade mig.
Fan, jag börjar nästan känna mig kär i honom igen. Vad ska jag ta mig till? Jag är så förvirrad. Min reptilhjärna och förnuftet vill olika saker ibland. Han har nästan inte rökt någonting idag eftersom jag lyckades hindra honom genom att ge honom massage.
Idag när Hampus’ mamma lagade mat så gick jag upp till ett rum på övervåningen och ringde till Marie. Det hade jag planerat bra, eller hur! Det blev ett mycket intressant samtal. Hon har ju känt Hampus i många herrans år och sa att även om han är schysst och rolig så har han alltid haft en sorts “skev verklighetssyn” och det verkar som om han alltid kommer att vara “ett stort barn”. (Det menar du inte, haha.) “Det är som att han har förmågan att göra någonting åt sitt liv och jag tror inte han är lat, men han är otroligt envis,” sa hon. Ja jo, det kan man ju luuuugnt säga! Hohoho. Hon sa vidare att det enda som hon trodde som skulle kunna styra upp och motivera honom är en kvinna.
Sedan frågade hon hur jag kände mig och jag sa att jag var ett vrak och grät hela tiden och inte kunde sova. Att vi snackat om att gifta oss men att han är så bekväm med att leva så här slött. Hon avbröt mig: “Nejnej, jag tror inte du ska gifta dig, bind dig inte vid att vänta på honom utan se till att skapa dig en bra tillvaro hemma, för annars visar du för honom att det funkar att hålla på så här.” Hon tyckte inte heller att jag skulle göra slut med honom direkt när jag kom hem utan jag kunde ta det lugnt bara och se vad som hände (heh, det skulle vara jag det!). Vi pratade även om gräset. Då sa hon att man måste avlägsna möjligheten att röka gräs. Hon hade varit lite som han för några år sedan (och hon är alltså yngre än honom) men insåg att om man slöar så finns det många saker i livet man inte kan få. Hon tyckte att vi skulle ut och hitta på lite saker tillsammans, så man inte fastnade här och mådde dåligt. “Vad gör du nästa vecka, har du tillgång till Internet…?” Sedan bröts samtalet. “POOPP!” sa det och hon var borta (det var en bärbar lur). Det hade blivit strömavbrott. Vilken tajming!
Anyway, hon gav verkligen bra råd och jag mådde SÅ mycket bättre efter samtalet. Det största och mest akuta problemet nu är egentligen att jag känner bara att jag inte vill att han ska hälsa på mig plus att jag inte heller vill komma hit igen och bo här. När jag tänker på det så känner jag bara att nej, jag klarar nog inte det. Jag skulle i och för sig kunna dumpa honom och se om han bättrar sig och i så fall ta tillbaka honom eller ställa ett riktigt ultimatum, men grejen är att jag vet inte om jag vill vara tillsammans med honom även om han lyckas styra upp sitt liv.
När vi kom hem från Hampus’ kompisar som rökte på så mycket att man blev tokig så hade vi ett snack igen. “Hörru, är det inte bättre att du skaffar dig en tjej som gillar att röka gräs och inte irriterar sig på det?” “Nej, för jag vill inte hålla på och röka gräs, jag vill sluta!” “Men det tror inte jag på utan du kommer alltid att vilja röka på!” “Varför ska du alltid ha en fix idé i ditt huvud som du är helt säker på?” “Det är ingen bild, det är din personlighet, och den vill jag inte ändra på, jag vill faktiskt inte det. Om det här är vad du älskar att göra så tycker jag du ska fortsätta med det.” Sen sa jag att det vore bättre om han träffade en tjej som redan bodde här och hade en lägenhet som han kunde åka till ibland. Någon som var mer som han. “Men jag vill inte ha någon som är mer som jag! Jag har nog av mig själv, jag vill inte ha mer av den varan!” skrattade han. “Skulle du vilja ha någon som var precis som du?” frågade han sen men jag tror inte han fattar hur olika vi är.
Jag gick upp på Facebookchatten för att se om jag kunde få tag på Marie. Det kändes som om det inte gick att ringa härifrån nämligen. Folk överallt, lyhört… och det här var ju ett känsligt ämne som jag inte precis ville att hans föräldrar skulle höra.
När man går upp på den chatten blir man alltid kontaktad av diverse människor och det går inte att blockera någon.
Danne började han prata igen om hur bra vi vore som par och typ säga att vi skulle åka på resa dit och dit. Som att han planerade för att vi skulle bli tillsammans. Jag har redan sagt att jag inte orkar med förhållanden på ett tag och att jag kanske aldrig kommer hit igen men han fattar inte. Det är säkert så att han typ tänker på mig en massa nu och hoppas och skickar meddelanden på Facebook stup i kvarten. Jag förstår inte att någon vill utsätta sig för något sånt när jag har sagt att jag behöver få vara ifred nu.
Sen poppade en viss yngling upp, Erik, som jag tidigare skrivit om och som jag vet vill ligga med mig. Ganska snart sa han att jag kunde hälsa på honom när jag kom hem och att jag kunde sova över hos honom. Jag svarade något lite flörtigt. Om det tar slut mellan Hampus och mig så tänker jag inte sitta i en vrå och sura hur länge som helst. När jag tänker på att ha kul ligger Erik nära till hands. Fast det får bli en mycket senare fråga i så fall. Eventuellt.
I trappan på väg till toaletten sitter ett svartvitt, gammalt nött fotografi av någon som är extremt lik Hampus. Personen har svart hår och samma, lite smala ansikte fast rundare kinder. Posen ser ut som någon Hampus skulle kunna göra – personen i fråga sitter bakåtlutad med benen i kors och stödjer sig på armarna bakom ryggen. Men först kunde jag inte för mitt liv avgöra om det var en man eller kvinna! Jag frågade Hampus men han var måttligt intresserad och fattade inte vilket foto jag menade.
Så idag skulle jag försöka göra ett gott intryck på hans mamma och började försiktigt fråga vem det var på bilden. Hon blev glad (att göra henne glad är en bedrift i sig). “Det är min pappa! Han var alltid så där lugn och glad.” “Han är så lik Hampus så man riktigt hajar till!” sa jag och hon fortsatte att berätta om honom och vi hade en riktigt trevlig pratstund. Men sen kom Hampus och förstörde alltihop. “Det var det här fotot jag menade, som är så likt dig! Det är tydligen din morfar!” sa jag glatt och visade honom bilden. Han slängde ett hastigt öga på den. “Vadå, du sa ju att det var någon kvinna, hur fan skulle jag veta att du menade morfar då?” *Beeeeeeeeep!* Bortgjord.
Sen såg vi på lite fåniga såpor. Det brukar alltid sluta med att vi myser och har sex i stället. Det var ett tag sedan. Mina urinvägar har varit onda så vi har låtit bli. Han tände lysrör med blått ljus för att det skulle bli mysigt. Man ser så rolig ut. Prickar på filten börjar lysa och har någon något litet damm i könshåret så ser man det direkt. Mmm, vi borde egentligen göra uppehåll med sex oftare, då blir det så mycket skönare när man väl har det. Tror inte vi någon gång tidigare har gått mer än två dagar utan. Jag kom ganska snabbt. Vi lyckades hitta någon ställning där han träffade g-punkten klockrent. Sen när han själv kommit så hoppade han plötsligt ner under täcket och började slicka mig. Jag skrattade och protesterade, ville inte att han skulle gå ner på mig eftersom jag inte rakat mig så ofta som jag brukar. Men han fortsatte, hungrigare än vanligt. “Snälla, jag får ju aldrig slicka den när den är hårig! Det tänder mig bara ännu mer!” Inget skulle kunna hindra honom från att slicka mig, hans huvud är en fittmagnet! Och visst älskar jag att se hans svarta hår där nere under vilket jag vet att hans tunga och hela mun jobbar bara för mig. Inte för blött och inte för torrt, inte för hårt och inte för mjukt. Vid precis rätt tillfälle sticker han in fingrarna, försiktigt, och jag kommer, vill slita bort honom men han kan inte sluta äta mig. Han är inte ens lite trött när han lägger sig bredvid mig och kysser mig. Hans mörka röst ersätts av ömma, mjuka viskningar och han borrar in näsan vid min hals. Så maskulin men ändå så oerhört sårbar.
Jag dör, så sexig är han. Seriöst, jag dör. Låt mig bara få leva i nuet för jag orkar inte tänka på vår omöjliga situation och hur otroligt arg jag är på honom egentligen. Jag sluter ögonen och låtsas.
