Archive for May, 2010
Nu tänkte jag berätta om hur det gick till när jag och mitt ex, Henke, gjorde slut. Detta hände alltså för ett par år sedan. Det kan bli som en liten följetång här på bloggen.
Något år innan hade jag sett jag en kille som liknade Henke gå med barnvagn. Då tänkte jag att jag önskade honom det – en riktig familj med barn. Han ville inte ha barn just då men jag är säker på att han kommer vilja ha det bara han träffar rätt tjej. Med mig skulle han aldrig velat ha barn och vice versa. Jag önskade att han skulle få träffa någon tjej som han älskade och som älskade honom och det var lite så jag kom fram till beslutet och insåg att vi inte kunde fortsätta tillsammans.
När jag väl hade bestämt mig för att göra slut drog jag mig något enormt för det, det var som ett sämre avsnitt av någon såpa. Precis när jag skulle till att säga det så hejdade jag mig. Så höll jag på i typ en vecka. Sen insåg jag att jag inte kunde vela längre för då skulle allting gå åt helvete. Jag grät och grät och kände mig hemsk men samtidigt visste jag att jag gjorde rätt.
Sen när Henke kom hem från en kompis en dag berättade jag. Vi satt bara och stirrade på varandra i typ en timme och bara grät, sa knappt ett ord. Det kändes konstigt att vara så ledsen och ändå inte ångra sig. Det kändes nästan som om någon har dött. Jag kommer ihåg att Hampus en gång sa om Lisa: ”Jag förstår inte hur vi kunde förlora det vi hade,” och jag tänkte bara att, ”äääh, sluta snacka om den där människan!” Men precis så kände jag då. Hur kunde vi förlora det här fantastiska som vi byggt upp tillsammans? Alla hundratals saker vi delat. Men jag antar att det är naturligt att det blir så och hoppas att vi båda kan finna det igen med någon annan. Det är som när en gammal människa dör, man vet att det måste ske och att det inte finns någon annan utväg. Man är glad om det kan gå så smärtfritt och positivt till som möjligt, samtidigt som det är omöjligt att inte vara ledsen.
Alla mina pojkvänner har:
* Varit petigare med mat än jag.
* Städat oftare och varit ordentligare på alla sätt än jag.
* Festat mindre hårt än jag.
* Gråtit mer än jag.
* Varit mer vanilj än jag.
Glöm allt jag sagt om Nicklas. Att han tar allt med en klackspark och skiter i att jag inte ville ha honom. Det här är vad han sa för några dagar sen (kommer in i det efter en synnerligen oskyldig diskussion om värmen i mitt sovrum):
Nicklas: din säng är varm eftersom vi två kommer att ligga i den! lol
Jag antar att det inte blir så. men det är roligt att tänka sig
eftersom vi inte gjorde det sist vi sågs så kommer det nog aldrig att hända.
Liv: Jag kunde inte pga Hampus. Han skulle ha börjat gråta!
Nicklas: suck ja. Jag väntade så så länge men… vi pratade ju om det i ett år
Jag vill bara så gärna ha dig! du är så underbar och det finns så mycket jag skulle vilja göra med din läckra kropp! kom hit vettja!
Liv: Jadu jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv just nu.
Nicklas: min gamla dator dog, så alla bilder jag hade på dig försvann. Jag saknar att ha dem att titta på. du är bäst!
när vi ses igen kommer vi att kunna uppfylla mina svettiga drömmar då?
haha svettiga drömmar! det lät roligt
Liv: Ja det är liksom inte det minsta finkänsligt, hur mycket man än försöker få det till det.
Nicklas: Tja, du vet att jag inte kan vara finkänslig
Liv: Jag tror Hampus och jag är tillsammans nu. Jag vet inte om han kommer hit snart igen. Men han knullade sitt ex för ett tag sen så jag vet inte vad som händer
Nicklas: jag antar att vi aldrig kommer att knulla va?
Jag kommer alltid att vara beredd, så du vet 
Men jag får ju aldrig nåt
Liv: Nämen…
Nicklas: Jag blir alltid den som lämnas utanför i dessa situationer
Liv: Det är ju mycket tillfälligheter som gör sådant här
Nicklas: om det inte hänt efter ett år, då kommer det nog aldrig hända
Liv: Kan vi inte vara vänner ändå? du en av mina bästa vänner!
Nicklas: jooo såklart
Men jag är van vid att detta händer efter alla dessa år
jag förlorar alltid. Och jag kommer alltid att vara pank
Liv: Så är det väl inte, kom igen nu!
Nicklas: och jag kommer aldrig att vinna
nej detta går igen i allt i mitt liv
Liv: Du måste förstå att Hampus och jag är seriösa.
Nicklas: jag får ju aldrig chansen. Jag vill ju bara ha kul! men ändå går det inte
Liv: Ja, men tror du inte att det är just det som är problemet?
Nicklas: Jag ger upp för alltid nu
Det har slagit mig mer än en gång hur lik Hampus är en kille jag var superkär i för många år sen. Denna kille var en riktig player, han dejtade flera tjejer samtidigt och var otroligt kärleksfull och mysig men menade inget med det. När det uppdagades slutade jag snacka med honom och vid flera senare tillfällen då vi sågs på nån fest eller liknande verkade det som om han ville ha “tillbaka” mig. Sen var han lite hastigt tillsammans med tre av mina vänner och gjorde två av dem med barn men fick själv aldrig reda på det. Sen gjorde han andra saker som gjorde att han helt och hållet sjönk i aktning hos mig så nu skrattar jag bara åt minnet av att jag en gång i tiden var tokig i honom, skyller på hormoner, ha ha.
Ändå kan jag inte låta bli att undra om det var lite därför jag föll för Hampus. Ibland, särskilt när de sover, är de så himla lika. Iblandkan jag tro att det är “han” som ligger där bredvid mig i sängen. Lite skrämmande nästan.
Utan att berätta bakgrundshistorien visade jag för ett tag sen Hampus en bild på honom på Facebook. “Jag tycker du är lik honom,” sa jag. “Få se. Nää, han är snyggare än jag,” sa Hampus hastigt efter en snabb blick på bilden och försvann sedan iväg.
Vill inte tala om vem såklart, men innan Hampus och jag träffades dejtade han fd flickvännen till en kändis. Har ni också hört det där larviga påståendet att när man har sex med någon så har man också haft indirekt sex med alla dennes partners? Fånigt, men i det här fallet har jag svårt att skaka av mig tanken. Det känns bara sunkigt (om ni visste vem skulle ni förstå). Inför mina kompisar skrattar jag åt det men om sanningen ska fram äcklas jag nästan lite av det om jag tänker på det för mycket.
