Archive for April, 2010
Mitt livs bästa oralsex (eller vad man ska kalla det, känns konstigt att säga “avsugning” även om det nästan i det här fallet var en bättre beskrivning) fick jag av Emil. I övrigt var han nog en av mina sämsta älskare någonsin, tråkig helt enkelt. Men han kunde det där med att slicka en tjej.
Jag hade precis varit och snyggat till mig i badrummet och min kompis satt i ett annat rum och väntade på att vi skulle åka. Då drog Emil in mig i sitt sovrum och började göra anspelningar på att han ville göra något med mig. Jag protesterade lite eftersom jag inte ville låta min kompis vänta, men han var bestämd.
Jag låg i hans säng och han stod på huk vid sängkanten. Så började han och maken till teknik har jag aldrig varit med om varken förr eller senare! Det kändes som om hans tunga var överallt, han var helt galen men ändå supermjuk och precis lagom försiktig. Sen började han suga på blygdläpparna och klitoris, hungrigt. Jag vet att detta låter knäppt men kan inte förklara det på annat sätt: Tänk blåsfisk! 
Det var som om han sög in allting i munnen. Sen stoppade han in tungan och fortsatte samtidigt att suga med läpparna. Till slut var det som om han gjorde alltihop samtidigt. Det var helt svart för ögonen. Jag kom utan fantasier eller att över huvud taget tänka någonting, det var som om jag inte kunde stoppa det.
Efteråt var jag helt paff och jag struntade i att det syntes på mig. Framför allt hade jag inte förväntat mig detta från honom. Jag har senare berättat för honom att jag tyckte han var bra på det där och att det var en av mina topp-3. Ville inte säga att det var DEN bästa för då hade jag boostat hans ego för mycket. 
Men det var det och det enda tråkiga är väl att jag förmodligen aldrig kommer uppleva en bättre.
Jag har funderat och funderat och läst en massa gamla chattloggar sen i somras och funderat över vad vi pratade om när han var här. Och jag kommer fram till samma sak hela tiden: Att jag är nyfiken på vad det kan bli mellan oss. Han är en jättefin människa. Han verkar knasig ibland men han är väldigt intelligent. Djup som fan är han också. Känslig. Jag tycker det är beundransvärt att han varit intresserad av mig så länge och hållit fast vid det. Visst har det gått i perioder men ändå. Han har bra minne och faktiskt, nu när jag läser de här gamla loggarna så framstår det inte alls som så mycket svammel som det var förut. Antagligen för att jag nu har träffat honom mer och pratat mer med honom. Plötsligt förstår jag vad han menade med vissa saker. Jag förstår varför han tycker om mig, förut var det mer som om han verkade gilla mig för att jag verkade tillgänglig eller något. Men han tycker om mig för att vi har så mycket gemensamt och för att jag inte accepterar vad som helst utan har mycket integritet, vilket han tycker är ballt. Han tycker jag är en stark kvinna som skiljer sig från de tjejer han brukat vara med.
Okej, han har rusat in i det här. Han sa att han älskade mig redan i somras och jag fnös åt det för mig själv, men det är också sant att vi har pratat hemskt mycket med varandra på nätet under lång tid. Det är liksom inte gissningar från hans sida vem jag är och det kanske har gått upp för mig nu när jag lite grann tagit bort den här skyddande skölden från mig själv som jag varit så rädd för att lätta på av rädsla för att bli sårad. Det här är någonting helt annat än Benny. Det finns en kemi här, en förståelse. Jag vill inte tänka att jag gör samma misstag igen. Men jag skulle nästan gå så långt att jag säger att Hampus är min själsfrände. Nu menar jag inte “den enda jag någonsin bör spendera livet med som jag har väntat på innan jag föddes” typ, utan jag menar att det finns någonting mer än bara vänskap och kärlek. Det finns någonting inom oss som är av samma skrot och korn. Sen är vi jätteolika på andra sätt, men det är ju bara bra. Först nu har jag sett detta. Han har sett det hela tiden och det är ganska ballt. Jag är helt vid mina sinnen när jag säger de här sakerna, jag lovar. Jag inser att det kan bli ett fiasko men då blir det det.
Jag hade funderat och hållit på i två dagar, jag gick upp följande dag och var peppad. Nu skulle jag ha ett snack med honom, antagligen ”göra slut” också. Men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Han låg steget före:
Hampus: fan, den jävla bitchen alltså jag är så jävla färdig med henne ska aldrig prata med henne igen
Liv: vem? vad? när?
Hampus: lisa
Liv: vad har hänt?
Hampus: hon ringde mig 5 gånger igår och bara la på
Liv: är det det enda som hände? kanske hennes telefon var trasig
Hampus: nej
Liv: hon leker med dig Hampus, vet du det?
Hampus: Jag ska aldrig mer prata med henne igen så det spelar ingen roll Det finns inget kvar att leka med.
(Var har jag hört den förut? ”Jag ska aldrig mer prata med personen i fråga!” T.o.m. från honom har jag hört att han aldrig mer ska ditten och datten med henne. Men kanske, kanske, kanske har det äntligen gått in i hans tröga huvud att han får välja mellan henne och mig nu. Det var ett smart drag att ignorera honom ett tag. Det handlar om att äta kakan eller ha den kvar.)
Liv: Jag ägnade hela dagen i går åt att fundera över allt detta
Hampus: jag saknar dig så. jag har inte kunnat sova på 3 nätter. Jag har försökt ringa dig hur många gånger som helst
Liv: saken är den att jag behövde lite tid för mig själv så jag kunde tänka
Hampus: jag vet
Liv: detta är vad du säger just nu. men jag vill att du är klar med henne som flickvän.
Hampus: det vet du väl att jag är!
Liv: du verkade ju så fäst vid henne
Hampus: ja men det är slut med det nu, jag ska aldrig mer prata med henne jag behöver dig
Jaha, vad ska man säga? Jag är fortfarande skeptisk såklart. Men det verkar som om han fattat någonting nu.
Det verkar ju som om hon inte kan släppa honom och det är fine, men han kan uppenbarligen inte släppa henne och det är allt annat än fine. Jag vill inte vara tredje hjulet i ett triangeldrama. Skulle aldrig vilja att min pojkvän “var tvungen” att hålla på så här. Hur skulle han reagera om jag gick och låg med någon annan av samma anledning? Jag är helt puckad. Jag gör samma misstag om och om. Senare på dagen kände jag mig nästan kvävd, som om jag inte kunde andas. Nu har jag ägnat precis hela kvällen åt att skriva, tänka, gråta, fundera, duscha, fundera, dricka te, fundera och slutligen ta en tupplur och fundera. Jag har kommit fram till någon sorts plan. I morgon ska jag gå upp på MSN och prata med Hampus. Jag ska tala om för honom att även om han inte inser det själv så är han fortfarande alldeles för fäst vid Lisa för att vara mogen att inleda ett förhållande med någon annan. Han älskar henne fortfarande och måste ta itu med sina känslor för henne. Inte för min skull, utan för sin egen. Om inte jag fanns och om hon ville ha honom så skulle han ta tillbaka henne eller hur? Sen nästa grej. Han vill att vi träffas NU för han kan inte vara ensam. Det är själviskt av honom. Jag har hyra att betala, jobbet osv. Med andra ord: Han kan inte kräva att jag ska lämna allt vind för våg nästa vecka. Jag ska kasta ett ultimatum på honom i stället: Stå ut med denna väntetid och acceptera dessa praktiska detaljer eller glöm mig. Fixa det där med Lisa och ditt drickande först eller glöm mig. Han kommer säkert inte greja de här sakerna men då får det bli så. Strunt samma. Jag tänker inte gifta mig i morgon, jag tänker inte flytta hem till honom. Punkt slut.
Fortsättning från gårdagen:
Liv: jag gråter. Jag kan inte se skärmen längre
Hampus: du behöver inte gråta, du har inte förlorat något. inget har ändras. hon kommer aldrig betyda lika mycket för mig som du gör.
Liv: det är inte det. Jag är inte svartsjuk. detta har ingenting att göra med svartsjuka
oki. jag ska göra något jag sällan gör. Jag ska lägga korten på bordet.
Jag kan garantera att du inte kommer gilla det dock
men det kan vara det enda sättet.
Hampus: det kan du göra med mig älskling, jag kan ta det
Liv: vill du att jag ska säga vad jag tycker då? är du säker?
Hampus: Älskling, jag vill att du ska tala om för mig vad du vill mest.
Liv: Jag känner… Jag kan inte se Lisa som en person som behöver hjälp. för mig verkar hon vara en sån som manipulerar dig att ligga med henne och som kommer att utnyttja sina problem för att få dig i säng. för mig verkar det (Jag säger inte att detta är fallet i verkligheten) att hon kan få dig vart hon vill. och tänker jag: kommer det någonsin sluta? när kommer det sluta? Han tar skit från henne, hur länge ska han stå ut med det? Jag har tagit så mycket skit från folk i det förflutna så du anar inte. och jag lovade mig själv att aldrig mer ta skit. kanske är det därför jag inte tål att se andra människor behandlas illa.
detta är vad jag känner. nu har jag åtminstone varit ärlig.
Hampus: Jag förstår .. Jag tror jag måste lova mig själv att sluta ta skit
Liv: när Hampus? när? när ska du börja stå upp för dig själv?
Jag förstår inte det här barmhärtighetssexet. och jag förstår inte hur du kan tillåta dig att bli manipulerad och jag vill inte leva ett liv där jag måste se på någonting sådant.
Hampus: jag ska inte låta mig manipuleras så här längre.
(Visst. Det här var sista gången. Du loooovar. Du ska även sluta röka och dricka. Eller hur.)
Liv: Är det ett löfte? till dig själv? det bör det vara.
Hampus: ja det är det. hon förlorade mig genom att inte bry sig om mig.
(Men om hon vill ha tillbaka dig så är det baaara att vissla, eller?)
Liv: Jag antar att jag sett en sida av dig i dag som jag inte kunde hantera
Hampus: du ska inte behöva se denna sida av mig igen eftersom detta beteende slutar här och nu
Liv: Jag älskar dig eftersom du är den snällaste, mest kärleksfulla och omtänksamma människa jag någonsin träffat. men jag vill inte se dig bli utnyttjad. du måste tänka själv.
allt jag begär är att du tänker på vad jag sagt. för din egen skull, inte för min. tänk på vad du förtjänar. du förtjänar så mycket bättre.
Okej, det blev en sorts avgörande break point igår när jag chattade med Hampus så jag har bestämt mig för att inte gå online ikväll utan sitta här dagen efter och läsa igenom vad vi egentligen sa. Jag hoppas kunna använda morgondagen till att fatta något sorts beslut. Här kommer chatten och mina kommentarer inom parentes. (Lisa är alltså hans ex.)
Hampus: Lisa ringde mig och var verkligen desperat. hon har någon sorts kris just nu
Liv: och hon ber om din hjälp?
Hampus: Tja det är det som är grejen, hon vet inte vad hon vill. Jag tror hon insett att saker inte kommer att bli som hon hade planerat och jag vet inte var hon vill med mig nu. När jag kom över frågade hon om jag inte ville gå in till sovrummet men jag sa att jag inte ville. Hon ville ha namn på alla jag legat med. Jag förstår inte hur det kunde bli så här mellan oss.
(När han skrev det där tänkte jag: “Jahaja. Om han låg med henne så är det slut. Då skiter jag i den här sunkkillen. Sen: “Bli så här mellan oss.” Ojdå, han har inte kommit över henne. Så tolkar jag det.)
Liv: vem vill du vara i hennes liv?
Hampus: Jag vill att hon ska förstå mig, men där är vi inte än. Jag måste säga till henne hur jag känner för dig, och det kommer att såra henne.
(Jahapp, han har inte berättat om oss ännu. Där ser man. Intressant.)
Liv: Låg du med henne då?
Hampus: Jag vet inte hur jag ska säga till henne att hon har förlorat mig när hon är så här. hon vill inte höra på.
Liv: Gjorde du det?
Hampus: det är det som är grejen, vi strulade lite men jag kunde inte göra något eftersom jag tänkte på dig
Liv: strulade? vad menar du?
Hampus: Jag antar att jag menar att vi gjorde det och jag hjälpte henne men hon kunde inte hjälpa mig.
Liv: så du låg alltså med henne?
Hampus: Jag sa att jag inte ville. men hon struntade i det.
Liv: så du låg med henne?
Hampus: jag kunde inte sova på hela natten.
Liv: men du låg med henne
Hampus: jag vill inte tänka på det på det sättet, nej, för jag hade inga känslor, jag är orolig att hon ska ta livet av sig
(Se där. Han är inte ett dugg bättre än Benny. “Det räknas inte som att jag låg med henne eftersom min skalle inte var med.” Alla dessa förnekelser och definitioner. “Vi var inte tillsammans.” osv. Heja. Jag går inte på sådant trams. Sen att de blir arga när man inte förstår det, suck! säger jag bara.)
Liv: men du hade sex med henne? var bara ärlig
Hampus: jag fick inte ut något av det om det är det du undrar. det var för hennes skull. Jag var inte kåt
(Han var inte kåt, men han fick uppenbarligen upp den!)
Hampus: Jag är jätteorolig för henne. jag är orolig för oss alla tre. Jag tror du och hon är ganska lika. Jag tror att ni kunde bli vänner och hjälpa varandra.
(Dra åt helvete. Han har inte fattat någonting va? Han ligger med sitt ex för att hon mår dåligt och han vill “hjälpa” henne. Sen vill han att jag ska acceptera och förstå det resonemanget och dessutom bli vän med Lisa så att vi alla kan… vadå? Ha ett sexkollektiv med terapisessioner? Kumbayaaaaaaaa!)
Hampus: vi behöver varandra. jag älskar dig och jag vill vara med dig oavsett vad som händer, hon vet inte om det men hon vet inte heller hur vacker och speciell du är. Du förstår väl att hon är speciell för migeftersom vi efter alla dessa år bryr oss så mycket om varandra? jag önskar mer än någonsin att du var här i mina armar nu.
(Varför denna Lisa hela hela hela tiden? Jag är redan trött på henne och det här är långt ifrån över, det märker man. Ni kan bli vänner – my ass!)
Liv: Jag vet inte vad jag ska säga. jag förstår inte detta. alls. du ligger med henne. av barmhärtighet. Jag förstår inte det.
Hampus: Hon vill inte binda sig säger hon.
(Om hon hade velat det då? Då hade han tagit henne eller vad? Men eftersom han inte kan få henne så tar han mig? Tack snälla men jag kan få något bättre. Jag behöver inte en desperat kille.)
Hampus: jag behöver inte henne, men hon behöver mig.
Liv: du lyder hennes minsta vink. Jag vet inte om jag kan ta det helt ärligt.
Hampus: Ja det kan nog verka så … men när min polare kom dit och hon bad om en förteckning över alla jag har legat med sedan 1998.. vad ska jag göra liksom?
Liv: Jag är chockad. mina händer skakar. det finns så mycket jag skulle kunna säga just nu. men om jag sa dem skulle jag förmodligen förlora din vänskap för alltid
Hampus: du kan aldrig förlora den.
Liv: men jag har förlorat dig
Hampus: Jag kommer att tala om för henne att hon inte kan utnyttja mig. hon har förlorat mig.
Liv: Jag också
Hampus: det var inte jag som gjorde det där, jag var inte närvarande. jag var full. jag är dum i huvudet! Jag var svag för att du inte var här. Det gjorde så ont.
(Okej så han har börjat dricka igen. Världens sämsta trick också att säga att “jag gjorde det för att jag saknar DIG så mycket”. Hur tänker såna människor? Inte alls förstås. Det här handlar inte om svartsjuka för vi är väl inte riktigt ihop. Det handlar mest om att han inte kan släppa sitt ex och att han barmhärtighetsknullar med henne vilket jag tycker är otroligt sunkigt. Är det bara jag som skulle känna så här? Jag känner äckel. Som att jag inte vill ta i honom mer. Han är en mes. Han är en kille utan värdighet. Ja, det är faktiskt det det handlar om. Jag har tappat respekten för honom.)
Hampus: Hon försökte alltså ta livet av sig för bara 8 månader sen!
Liv: tänk om du gjort henne gravid …
Hampus: Men! Vill du att jag ska behöva se henne dö eller?
(Du kan försöka hur mycket du vill med att påstå att du satte på henne för att rädda hennes liv. Jag går inte på den.)
Hampus: Det enda jag gjorde var att hjälpa henne att sova!
Liv: nejdu, försök inte med det där!! Det som är fel med detta argument är: “Jag var tvungen att ha sex med henne så hon inte skulle ta livet av sig.” det hajar jag inte. och kommer aldrig att göra.
Hampus: men jag kommer alltid må skit pga det. jag sa ju tom till henne att jag inte ville! säger inte det dig något?
jag tänker på dig hela tiden.
Liv: men ändå gjorde du det. du sa nej och så gjorde du det ändå. det är vad det handlar om
Hampus: du tror inte på oss!.
Liv: Jag förstår bara inte hela den här lisa-grejen. det finns andra sätt att hjälpa människor än … du vet
Hampus: Jag vet det. men vad mer kan jag göra, gå på hennes begravning nästa helg?
Liv: hur stor plats vill du att hon ska ha i ditt liv i framtiden då?
Hampus: jag vill att hon skall vara en del av vårt liv, om du inte är alltför avogt inställd till detta, eftersom hon alltid varit där för mig. Jag vill vara vän med henne.
Liv: Jag vet inte vad jag ska säga
(Sluta snacka om den där förbannade bruden! Ända sen jag lärde känna dig för flera år sedan har du tjatat om henne. Eller förresten. Det är jag som borde sluta snacka med dig så att du kan koncentrera dig på henne. För det tror jag du skulle behöva, lilla gubben.)
Hampus: Tja, hur mycket älskar du mig egentligen? Jag älskar dig hur mycket som helst, jag vill ha dig i mitt liv.
Liv: Jag kände likadant, igår. jag försöker bara se framåt. om vi är tillsammans vill jag inte dela dig med henne. hon behandlar dig som skit och ändå gör du som hon vill.
Hampus: det är för att jag inte vill att hon ska gå under.
Liv: jag förstååååååååår inte detta!!! jag gråter nu
Hampus: jag gråter också
Liv: varför det? Varför gråter du
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig helt tom.
Hampus: du behöver inte känna dig tom!
Liv: Jag önskar jag hade en tjejkompis att prata med som skulle kunna hindra mig från att fatta en mass dåliga beslut
(Det är faktiskt sant. Jag har kommit på det. Tjejer hjälper varandra från att fatta dumma beslut. Vi kan inte se klart eftersom våra känslor är i vägen men då finns en vän där som kan se åt en och leda in en på rätt väg.)
Hampus: du har ju i och för sig lisa
Liv: vadå lisa?
Hampus: Hon kan bli din tjejkompis. Jag tror att ni två är ganska lika
Liv: säg att du skämtar!
Hampus: ni är det, på vissa sätt.
(HAHAHAHAHAHAHAHAHA! SLUTA!)
Liv: men om hon vill ha dig, hur ska vi då kunna vara vänner?
Hampus: hon vet inte vad hon vill, det är det som är problemet. att bara vara helt vanliga vänner, det något hon måste förstå själv. vara mogen nog att fatta. som det är nu skär hon sig själv och håller på. jag såg ju att hon hade märken över hela kroppen.
Liv: ok. Jag går offline nu
Hampus: varför det?
Liv: Jag behöver lite tid för mig själv
Hampus: neeeeee
eeeeeeeej!
Hampus: prata med mig!
jag mår så dåligt!
Liv: vi kommer ju ingenstans! jag blir inte ett dugg klokare av att prata med dig.
Hampus: kom hit till mig!
jag pallar inte det här längre! Jag behöver dig.
kanske inte imorgon dag, men fan, vad hindrar dig från att komma hit? du vet vad jag känner för dig.
Det blir för långt om jag ska klippa in resten här så jag fortsätter imorgon.
Gud, jag börjar känna mig som en näthora. Jag bara skojar bort alla sådana där förfrågningar också i stället för att säga ifrån på skarpen. Typiskt mig. Så dumt.
Han snackar mycket om att gifta sig. Igen. Desperat alltså. Han berättade allvarligt: ”Jag tänkte friat till dig på den där festen för två år sedan. Det är helt sant, om du inte tror mig – fråga Lasse! Men jag hejdade mig. Jag skulle nog pajat allting om jag gjort det. Jag skulle ha skrämt skiten ur dig.” Det sjuka är att han är allvarlig. På nätet vet man inte om han sitter och garvar när han skriver sådant där. Men han är seriös. Jag förstår mig inte alls på den biten när det gäller honom.
En dag sa han även detta när vi snackade om preventivmedel:
“Dessutom, om vi fick barn utan att vi planerat det tror jag att det skulle vara en ren välsignelse. Jag vill inte gå händelserna i förväg men när jag tänker realistiskt på det så skulle det vara fantastiskt att få barn med dig och jag har aldrig känt så förut.”
Hjääääääälp! Han är galen!
