Archive for March, 2010
Jag har tänkt på det med Hampus. Han är verkligen feminin ibland. Blandat med lite punkare. Lite Dregen! Haha. När jag stod med min foundation så sa han förtjust: ”Precis det där märket har jag också använt!” När han såg mig fixa håret ville han ha samma frisyr. På en fest gick vi omkring med samma stil på håret. Måste sett urlöjligt ut.
Sen gillar han nagellack och ville att jag skulle måla hans nedbitna naglar. Det fick bli blå färg. Men när det blivit avskavt ville han ha vitt. Vitt är verkligen tjejigt tycker jag. Där går nästan gränsen, men men. ”Oj, här kom det med ett litet skäggstrå och satte sig fast i lacken!” sa jag när målade en av naglarna. ”Skulle vi kunna strö lite skäggstrån över lacket, vad tror du om det, skulle det vara snyggt?” frågade han. Jag skrattade och visade min avsmak inför detta förslag. Vad otroligt konstigt! tänkte jag. Senare fick jag reda på att någon kille han kände hade gjort så med lacken på en motorcykel. Helt sjukt i min bok!
Hampus berättade idag att han nyligen haft självmordstankar. Han mår jättedåligt nu. Hans liv har blivit så fel. Klagar på att han gjort fel val i livet som nu gör att han inte har några som helst besparingar. Han har ingenting, han är superfattig och har svårt att få jobb. Jag sa att jag vill rädda honom, att jag kan jobba åt oss så länge. Men jag är ju kvinna. Jag glömde bort det för en stund. Ingen man vill höra att ”jag kan försörja dig en tid, jag fixar det här”. Män är sådana, de stänger av när en kvinna säger så och sen blir man oattraktiv i deras ögon. Han ville inte veta av det här som jag sa utan sa bara: ”Jag vill inte att du ska behöva jobba!”
Jag har kommit på vad jag vill. Vad jag känner. Jag är nyfiken på Hampus och jag vill gärna börja dejta honom på allvar. Mitt liv är ett kaos nu ändå, jag kan lika gärna vara lite crazy. Just nu nöjer jag mig med att använda just ordet nyfiken. Jag vill se vad det kan bli mellan oss. Jag vill gärna utforska mer.
Under tiden tjatar Hampus om att han ska komma hit igen snart men hur ska han ha råd? Han har ju inte en spänn just nu och inget jobb heller. Om han ska komma hit så måste antagligen jag betala allt. Det gör jag så gärna, men inte just nu.
Jag pratade med Benny på MSN härom kvällen. Han har sett mig och Hampus kramas, förmodligen hört rykten och sen fått det bekräftat direkt från mig att jag och Hampus har något på gång. Ändå kom följande lilla chatt denna kväll.
Benny: På tal om att komma överens. Du och Hampus har kört hårt på sistone va?
Liv: Ja, vi fick fan blåsor. Haha.
Han var så snäll mot mig. Han är verkligen en av de trevligaste killar jag någonsin träffat.
Benny: Hampus är cool.
Jag borde ha blandat en drink åt dig sist vi sågs.
Glömde dock. =(
Liv: Ja, jag kunde behövt en.
Benny: *dör*
Liv: Hahaha ja, jag trodde du skulle upp och jobba imorrn.
Benny: Nä.
Inget jobb förrän nästa vecka.
Men jag ska nog sova nu.
Liv: Lol ok. Sov så sött då.
Benny: Jag är inte trött ännu
Jag behöver förmodligen bara hitta lite bra porr eller något att somna till
Liv: Va? Lol, du är rolig
Benny: Ja jag borde väl fråga dig om du har några nya bilder istället =P
(Jag skickade honom bilder på mig själv. Men bara snälla bilder där jag var fullt påklädd. Han gav mig komplimanger och jag undrade vad fasen han egentligen ville.)
Benny: *lägger mig i ditt knä*
Liv: Godnatt Benny Boy!
Benny: Inte riktigt ännu
Men snart så
Jag vill inte förklara hur, kan bli lite sådär…
Liv: Jag tror att jag kan tänka mig!
Benny: Japp jag håller käften stängd (eller faktiskt tvärtom)
Liv: Hiiihiii
(Ok, alla som vet vad det här är för kille vet vad han menar. Han är alltså galen i wet sex och ber mig här indirekt att jag ska skriva att jag kissar honom i munnen så att han kan runka till det, komma och sen sova gott. Jag vet att det låter långsökt men jag har “typ” varit tillsammans med honom så jag vet att det är det han menar.)
Benny: Jag kanske inte borde prata om det här …. det är så svårt ibland
Liv: Vad ska du inte prata om?
(Jag låtsas vara oförstående.)
Benny: Saker som är svåra ibland!
Liv: Det är väl mycket som är svårt, men jag är en ganska bra lyssnare.
Benny: Tja, du har lyssnat på mig förut
Jag låter likadant som alltid
(När du ber om du-vet-vad. Jo, jag vet, Benny, jag vet.)
Liv: Det gör vi väl alla.
Benny: Ja, jag antar det
Liv: Vad händer då?
Benny: Vet inte. Ingenting. =)
Liv: Ok
Benny: Jag bara har lite kul här för mig själv.
Okej. Han vill ha bilder på mig, han vill att jag ska skriva snuskiga, äckliga saker om kiss och bajs till honom när han ska sova. Och han vet ändå att jag har en grej på gång med Hampus. Han vet vad han gjort mot mig i det förflutna. Han är fan riktigt konstig. Har ingen som helst koll.
Jag hade ett långt snack med Frederick helt själv sen. ”Så du och Hampus är tillsammans nu?” frågade han. Jag svarade: ”Jag vet inte, men jag kan inte göra någonting med någon annan nu för det skulle kännas fel.” ”Äh, det gör inget. Nästa gång så. Eller vill han typ gifta sig nu eller nåt?” skrattade Frederick som om han kunnat läsa mina tankar. ”Ja, han säger det. *skratt* Men alltså det är ju helt befängt. Vi känner ju knappt varandra och han påstår att han aldrig känt så här förut för någon annan.” ”Haha, skitsnack!” skrattade Frederick. ”Ja, jag vet inte, han påstod att han varit tillsammans med en tjej i över tio bast som han aldrig var kär i.” ”Va, det är säkert inte sant. Fast OM det är det, då är det ju ÄNNU värre! Herregud, hahaha.” ”Ja, jag vet inte. Jag känner mig lite taskig mot dig nu, men jag visste inte att jag och Hampus skulle bli så här tajta. Jag trodde jag kunde få både dig och honom! Jag menar, alltså, i början var jag bara ute efter sex, det var allt.” ”Och nu vill han gifta sig? Hur känner du då?” ”Jag vet inte, jag vill bara ha kul ju! Jag vill ha sex och jag kan säga att jag är helt emotionellt utbränd, jag vet inte om jag kan bli kär i en enda människa just nu.” ”Oj då, du kanske borde tala om det för honom, annars kanske han blir förkrossad sen!” ”Jamen ääääh, han kommer säkert glömma mig om några veckor. Han kommer väl hitta någon annan direkt. Han är säkert en sådan där player som säger att de älskar en bara för att manipulera.”
Gud vad jag ångrade sen att jag sa så där, men jag har råkat ut för så mycket skit, gått på så många nitar. Jag tänker inte låta mig luras av någon igen, det kommer inte att hända. Efter det där med Benny är jag myyyyycket skeptisk till sådana här saker. Folk som säger att de är kära i en på en gång. Folk som bor i en annan stad och kan strula med hur många tjejer de vill utan att jag märker ett skit.
Frederick bjöd mig på en drink och då tyckte jag plötsligt att han var attraktiv igen. ”Trist att det inte kunde bli något, vi kunde haft jävligt bra sex!” sa han plötsligt. ”Jag vet!” sa jag och tittade honom djupt in i ögonen. Och jag menade det, jag kunde tänkt mig att ligga med honom, bara just inte nu när jag har Hampus för nu vill jag bara ha honom.
Fest i helgen. Innan jag kom dit visste jag inte hur jag skulle göra med Frederick. En stor anledning till att Frederick kom till festen var att jag skulle vara där (det sa han till och med) och jag visste att han ville att någonting skulle hända mellan oss. Om Hampus varit ute efter tillfälligt sex och inte brydde sig så mycket kanske jag kunde få Frederick också? hade jag funderat för några månader sedan. Det låter helt absurt nu, jag vet. Men redan efter första dagen med Hampus insåg jag att jag skulle behöva förklara mig för Frederick denna dag, tala om att jag var med Hampus, och jag var verkligen orolig för hur han skulle reagera. Hampus verkar dessutom vilja att hela världen ska få reda på att vi är ”tillsammans”.
Frederick tog det hur som helst med en klackspark att jag och Hampus dejtade nu. Ryktet hade redan nått honom. ”Äh, det gör inget!” sa han. ”En annan gång så!” Han var rätt full. ”Du är vacker!” sa han och tittade mig rakt in i ögonen. Just då tyckte jag inte alls att han var attraktiv. Jag undrade hur jag hade kunnat tycka det sist jag träffade honom (rätt länge sen). Jag upplevde honom som en wanna-be och sen sluddrade han rätt så rejält. Det blev för mycket för mig att plötsligt konfronteras med honom på något sätt. ”Får jag kyssa dig?” frågade han sen och stoppade utan förvarning in sin långa, sträva tunga i min mun och riktigt rörde om. Det kändes som att kyssa en krokodil. Han verkade gilla det till skillnad från mig. Sedan kramade han om mig och tryckte till hårt om revbenen på mig. Det kändes lite så där i och med att jag vet att han är dominant och gillar superhårdhänta lekar. Jag var ganska glad att det blivit Hampus och inte han som blev min dejt till slut.
Mer om detta i morgon. Jag måste dela upp det så det inte blir så långt att läsa.
Jag har funderat. Jag ljuger inte när jag säger att jag älskar Hampus för jag tycker han är helt fantastisk och underbar. Men det har liksom inte sagt klick. Jag tror inte att jag har blivit riktigt kär i honom och det är egentligen bra för jag orkar inte. Har så mycket annat nu. Jag är helt avtrubbad när det gäller känslor för tillfället. Jag känner ingenting för någonting. Det är nästan läskigt men när jag tänker efter är det inte så konstigt. Allt är så rörigt att jag väl inte orkar känna något. Jag borde i stället välkomna att den försvarsmekanismen har satt in för det är snarare en välsignelse så att jag kan fungera normalt. Jag undrar i mitt stilla sinne om det var så här Benny kände för mig? Att det aldrig gick längre än så.
Jag har bestämt mig för att ta någon vecka och bara rensa mina tankar, inte fundera någonting, inte ens försöka fråga mig själv vad jag vill. Jag har bara stängt av allting. Reset.
Jag skrev honom ett mail för ett tag sen och talade om att jag saknar honom. Han svarade:
Hej älskling, jag saknar dig så mycket. Du vet att jag saknar dig också, jättemycket. Det var så svårt att skiljas åt, det var en av de svåraste sakerna jag har varit tvungen att göra. Att vara själv nu känns väldigt konstigt också. Det är som att man kan förbereda sig på att få lungorna utkarvade, men man vet aldrig hur svårt det kommer att bli att andas förrän de är borta. Jag saknar dig, hoppas vi ses på msn snart sötnos! Jag älskar dig.
-H
Emil har blivit jättesjuk. Han har åkt in på sjukan med ambulans och fick opereras akut. Det är tydligen allvarligt. Shit, jag är orolig för honom och vill gärna lämna mitt stöd åtminstone på Facebook åt honom och Edith. Men jag törs inte. Är rädd att det ska sticka i ögonen på honom/dem eftersom han verkar vara så himla arg på mig. Vet inte vad jag ska göra, känns fegt att ligga lågt. Hoppas han blir bra, det har inte sett bra ut alls för honom och hans hälsa på senaste tiden och kanske är det även därför han har varit så retlig? Håller tummarna för honom.
Hampus åkte hem igår. Vi grät förstås båda två fast han grät tio gånger så mycket som jag och det blev nästan pinsamt (att jag inte var lika ledsen). Han låg på min arm och grät så mycket att den blev helt blöt. Jag höll om honom och han skakade för att han var så ledsen. Jag torkade hans tårar med näsdukar. Till slut började jag gråta för att jag tyckte så synd om honom. Alltså, jag var ju ledsen och ville inte lämna honom. Men vi har umgåtts supertajt i flera veckor i streck och varit så nära inpå varandra hela tiden och jag kände att jag behövde en paus. Jag vet inte heller vad jag vill göra åt det som hänt mellan oss, eller om jag vill göra något över huvud taget, det behöver lite tid att sjunka in. Efter Benny som var ett fiasko från början till slut, någonting jag t.o.m. skrattar åt idag så vet jag inte om jag vågar riskera att göra samma miss igen. Det är som om jag redan innan accepterat att det kommer en dag då vi måste skiljas och jag ser det som att livet bestämt åt mig att jag behöver vila så att jag får tänka på saken. Han tjatade om att vi måste ses igen snart men jag kan bara inte tro att han vare sig har råd eller kommer att orka göra slag i saken inom en alltför snar framtid.
När jag skulle lämna av honom satt han och storgrät hela tiden. Då tiden kommit för att krama adjö var han helt förstörd. Han såg så ynklig och ledsen ut, ansiktet var som ett russin och jag ville bara hålla honom, trösta honom. Inte en tår fick jag fram. ”Jag älskar dig Liv, jag älskar dig,” var det sista han viskade i mitt öra innan han stapplade iväg. Helt pajad var han. Det var hemskt att se.
Någonstans älskar jag honom. Jag sa till honom att han var en av de finaste människor jag någonsin träffat och det är sant. Jag använder så gott som aldrig det här uttrycket men han har verkligen ett hjärta av guld. Han är genomgod hela han. Han är en sådan som går på känsla snarare än logik. Så olik mig som är ganska försiktig och eftertänksam. Samtidigt förlorar man ju då mycket av det underbara som livet har att erbjuda. Om man alltid är på helspänn kan man aldrig slappna av. Och det är det jag tror att jag ska lära mig av honom. Bara att träffa honom har gjort mig till en lite, lite bättre människa. Oavsett vad som händer sen så är det så.
