Archive for February, 2010
Jag ville inte knulla mer men han slickade lite i stället. Jag sa till honom att det inte var någon idé, att det inte skulle gå. De flesta killar hade nog backat då. Men han vägrade ge sig och fixade det. Han var så cool. Bara satte sig och tände en cigarett och sedan förklarade han utan att ens titta på mig: ”Jag har hittat tricket med dig. Det finns ett ställe där jag får dig men jag går inte på det direkt. Jag fick leta en hel del men jag vet hur du funkar nu.” Gud vad han är underbar! Var har han varit hela mitt liv liksom?
Han har flera gånger sagt att han älskar mig men jag har inte besvarat det eftersom jag inte kunnat känna så. Men nu sa jag det också. Jag är nog egentligen inte kär i honom ännu men på något sätt känner jag att jag faktiskt älskar honom och att jag börjar bli kär. Han är så otroligt fin. Det finns verkligen ingen som han. Vi grät idag eftersom han snart ska åka hem. Jag fick hålla om honom och trösta honom. Han var så ledsen. ”Du är så bra för mig, jag kan inte släppa dig!” sa han. Jag sa åt honom att vi skulle vara hos varandra ändå även om det inte var fysiskt och han nickade. Han upptäckte att det bara kom tårar ur hans ena öga och sa att det var symboliskt eftersom han både var ledsen för att han skulle åka men även var lycklig för att han över huvud taget träffat mig.
Jag drömde förresten alltid mardrömmar förut när jag sov med Hampus. Jag tror att det var för att han hela tiden skulle ha på sin skiva med mullrande ljudeffekter på stereon som bara dånade i bakgrunden och tydligen skulle hjälpa mot sömnproblem (jojo). Jag fick be honom stänga av till slut, jag klarade inte av att lyssna på de där läskiga, fruktansvärda lätena.
Nicklas reagerade bra på att Hampus och jag var tillsammans medan Danne först blev arg och besviken för att sedan ändra sig och komma på att det var vår vänskap som var det viktiga. Den som varken hade rätt att bli sur eller ens minsta anledning var Emil. Han har hållit på, pjaa, kanske fem, sex gånger under förra året och försökt kolla om jag var intresserad (innan Hampus kom hit alltså). Jag började ofta prata om helt andra saker för att se om han var intresserad av att vara kompis åtminstone. Han gav sig såklart inte utan höll på och pratade om vad som hänt förra gången. En gång var jag på jobbet. ”Snälla Emil, var lite anständig, okej?” svarade jag då. Flera gånger. Jag ville inte att han skulle hålla på och skriva snusk när någon kunde kolla över min axel. Men han fortsatte att fråga typ: ”Finns det någon chans att vi kan ha en trekant igen?” osv. Okej, det var dumt, men för att slippa tjafsa just då sa jag: ”Haha vem vet, vem vet.” Jag försökte undvika frågan men när han frågade igen svarade jag: ”Man vet aldrig vad som kan hända här i livet,” eller någonting i den stilen. Jättepuckat, jag vet. Men han har ju redan en flickvän så jag tyckte inte det var så farligt.
I alla fall, nu i helgen såg jag honom när jag var på en grej. Vi stod och lyssnade på en grej, jag nickade ett hej och han tittade tillbaka, ganska surt. Jag satt på en stenhäll längst bort i lokalen och han lutade sig mot den någon meter bort. Rumpan värkte men plötsligt fick jag syn på en stol som just blev ledig så jag sprang dit och tog den. Själv skyndade han iväg några minuter senare och sen såg jag honom inte mer på ett tag. Senare såg jag och Hampus honom. Vi satt där tillsammans på golvet och ropade: ”Hej Emil!” Han bara sneglade på oss och sprang vidare. Vi ropade på honom att komma tillbaka men han försvann. Så igår pratade jag med honom på MSN och då lät det så här (nedklippt så det viktigaste kom med):
Emil: Jag såg dig två gånger. Först i (…) där jag försökte få din uppmärksamhet och du gick och satte dig i en stol i stället och andra gången i korridoren. Vid det laget kände jag mig bara dissad och brydde mig inte ett skit längre.
(Va? Hur kunde han känna sig dissad av det? Snacka om att ta allting personligt, eller?)
Emil: Alla säger att du bara är med Hampus nu. Hela tiden.
(Aha, så det var där skon klämde ja, såklart.)
Jag: Men! Jag nickade ju åt dig men jag var tvungen att sätta mig eftersom jag hade ont i rumpan. Då jag såg dig i korridoren tänkte jag att du kanske ville hänga med mig och Hampus, men du bara gick därifrån.
Emil: Ja, jag kände mig ganska dissad och jag vart förbannad. Du gjorde inte ens ett försök att säga hej eller få kontakt med mig och då antog jag att du inte hade något intresse av att göra något med mig.
(Okej, han var förbannad för att jag satte mig på en stol när min rumpa gjorde ont? Och vad gjorde han själv för att få kontakt?)
Jag: Jag såg ju inte dig innan. Det var du som lämnade rummet. Vi ville umgås. Vi ropade ju på dig där i korridoren!
Emil: Vi hade ju snackat om att du skulle ha kul med mig och Edith. Jag är ganska irriterad över hela situationen. Känns som om jag vart helt ignorerad.
(Han har förstorat upp detta till enorma proportioner. Och varför då? Jo, allt handlade naturligtvis om att han var ledsen för att han inte fick knulla. Varför hänger han efter mig så mycket när han har sin flickvän? Sen såg han ganska sur ut när jag såg honom först, antagligen för att han redan visste om mig och Hampus, och sen blev han stött för att jag satte mig på en stol. Det var han som lämnade rummet! Och jag blev inte stött! Han kunde åtminstone hälsat på Hampus om han nu var så arg på mig.)
Emil: Jag har räkningar att betala, problem med hälsan, ingen inkomst och ingen mat hemma. Jag behöver inte mer problem.
(Snart har du ingen fru heller så negativ och tråkig som du är och som du sneglar åt andra kvinnor hela tiden.)
Jag: Sorry.
Emil: Och du hade inte berättat innan att ni två var tillsammans vilket hade varit bra att veta innan. Men återigen, det spelar ingen roll. Det gör det verkligen inte. Jag drar nu.
(Haha, det var det ALLT handlade om eller hur? Du är rolig du. Patetisk menar jag.)
Jag frågade honom lite grejer igår. En sak jag frågade på kul var hur många sexpartners han haft. Han påstod att det var tio. ”Bara tio? Hur kan du vara ett geni i sängen?” skrattade jag. ”Du gör mig bra!” påstod han då men jag tror honom inte. Han råkade bara födas som Tarzan helt enkelt.
Sen frågade jag honom vad det snuskigaste han gjort var. ”En gasmask,” blev svaret. Vad sjutton var nu det? Jo, det var när man la pungen på ögonen och snoppen över näsan. VAD var det för snuskigt med det? Det var ju bara konstigt. ”Och Draken,” tillade han. Det är när man kommer så mycket under oralsex att sperma läcker ut ur tjejens näsborrar. Inte särskilt snuskigt, bara otrevligt. ”Får man verkligen ut någonting av det?” undrade jag skeptiskt men han bara skrattade och ryckte på axlarna. Han frågade mig samma sak och jag berättade om att jag spottat ut sperma en gång i en killes mun (Benny). Det fick vara bra så.
Han förlorade oskulden när han var 12 men det visste jag redan. Lite läskigt ungt kan jag tycka. Han förlorade den i en vattensäng med någon tecknad film i bakgrunden. Säger en hel del om åldern. Sen när han var 17 hade han sugit av en kille. Jag frågade om killen kom i hans mun och han svarade: ”Ja, fast jag var verkligen helt borta i huvudet då. Men han verkade gilla det!” ”Fan, jag vill inte kyssa dig nu!” sa jag och skrattade.
Sen frågade jag om han hade bundit någon eller blivit bunden men han hade inte testat någonting sådant. Det skulle vara kul att binda honom. Han är ganska undergiven och har många kvinnliga sidor. Han kan nog locka fram den dominanta sidan hos mig tror jag.
”Vilka är dina dåliga sidor?” frågade jag. ”Jag har inga,” svarade han. ”Jag har kommit så långt med mig själv nu att jag förmodligen har lyckats eliminera mina dåliga sidor.” ”Vad vill du veta om mig?” frågade jag sen. ”Jag känner det som att… jag redan vet redan allt om dig,” svarade han. ”Åhnej, du vet inte alls allt om mig! Det finns massor att upptäcka, mycket dåligt också såklart,” sa jag. Men han sa att han redan kände mig, att det kändes som om han alltid känt mig och som om vi var varandras spegelbilder eller hade känt varandra i ett tidigare liv. Visst är det vackert men jag kan bara inte tänka så. Jag ser det som att man måste jobba hårt i en relation. Vissa egenskaper kommer att kollidera och man kommer att hata varandra men då får man ta en annan ståndpunkt och kanske kommer man fram till ett sätt som funkar. Gör man det kan man lära sig någonting men ibland måste man släppa taget och gå vidare. Det är inget hokus-pokus för mig.
Jag tror jag har lärt upp honom att kyssas bättre! Det är något jag har märkt bara händer allteftersom man är tillsammans och det är ganska coolt. Men det är ändå lite tråkigt att kyssa honom eftersom han röker så mycket. Det smakar så illa att kyssa någon som röker, typ tjära och ättika. Man kan inte känna den personens naturliga lukt. Jag ska ärligt talat säga att jag inte vet hur han luktar och jag undrar faktiskt om det är därför jag inte riktigt har känt det där “klicket” med honom. Jag tänder på dofter, jag är nästan beroende av det för att kunna tända.
Hampus introducerade mig till en ny grej för några dagar sedan som jag inte velat prova förut. Han ville att jag skulle slicka honom i baken när jag runkade honom. Jag vet att säkert de flesta andra har gjort det men jag hade faktiskt inte det. Först vågade jag bara slicka med baksidan av tungan. Det kan ha varit inbillning men jag tyckte att det brände lite! Några dagar senare gjorde jag det igen och det var helt okej men nog brände det lite. Anything for you baby…
Men jag kan fortfarande inte riktigt slappna av när jag är med honom. Kanske för att han är bättre än jag i sängen och på något sätt tänker likadant som jag. Men kanske ännu mer troligt är att allt har gått så fort mellan oss. Han ville ju gifta sig med mig redan innan han kom hit. Efter hela den här historien med Benny känner jag också att jag vill vara extremt försiktig innan jag blandar in för mycket känslor. Men det är svårt om inte omöjligt att inte påverkas när man har en människa framför sig som gråter och säger att han har väntat hela sitt liv på mig. Att jag är allt han letat efter. Jag kan ju inte köpa det, det går inte. Samtidigt kan jag inte heller inte ta det på allvar. Han var absolut inte ute efter bara sex i alla fall även om det blivit väldigt mycket av den varan. Nej, han älskar att kela och bara mysa och vill helst inte vara ifrån mig ens en timme. Han vill t.o.m. duscha tillsammans. Jag tror inte jag har duschat själv en enda gång sedan han kom hit. Men jag har ingenting emot att vara tätt inpå någon annan människa bara jag får sitta vid datorn eller läsa i ett par timmar i sträck då och då och det är inga problem.
Danne ångrade sig sen i helgen. Han erkände att han missuppfattat allting. Han ville komma över till mig och hänga. När Hampus stod i duschen fick vi tillfälle att prata. Vi stod i köket och drack lite te. Danne sa förlåt för att han skrivit så där på Facebook. Jag förklarade återigen hur förvirrat allt varit och att jag jättegärna hade velat se mer av honom på festen. Danne kunde inte sluta stirra på mig. Han tog tag i mig och kramade mig. Suckade. Tittade på mig, ni vet så där som man gör när man är kär i någon. ”Vad tänker du nu? Snälla, tala om för mig vad du tänker på,” sa han. ”Massor,” sa jag. Den tanke som var mest dominerande i mitt huvud var: ”Vad har jag gjort?” Hade jag lyckats såra honom nu därför att han trott att han hade en chans hos mig? Shit vad dumt. Samtidigt kunde jag inte sluta tänka på att jag hade glömt att borsta tänderna och kände mig ganska äcklig. Jag väcktes ur mina tankar av Danne som återigen kramade mig hårt. Ja, det var verkligen konstigt. Han kramade mig flera gånger och jag sneglade mot badrummet. Han sa att han verkligen gillade mig och jag förstod att han hade känslor för mig och hade hoppats på att vi skulle kunna ha en chans. Det var bra att vi fick reda ut det här i alla fall. Jag vill inte att han ska gå omkring och vara arg på mig. Kanske har han nu också insett att jag inte alls uppmuntrat honom utan att det här han som har fått för sig saker för idag fick jag det här:
Hej Liv!
Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt. Jag vet att saker hände på [den där festen], och sedan några veckor senare, och jag ville verkligen be om ursäkt för att jag aldrig förklarade för dig varför jag reagerade som jag gjorde. Jag lät mina känslor stå i vägen för omdömet. Istället för att berätta hur jag kände, undvek jag det. Det var fel av mig.Jag vet inte hur du känner för mig, eller för Hampus, och jag kunde bara inte säga detta till dig då, men jag gillar verkligen dig. Men pga det som hände kunde jag inte ens säga det när vi var för oss själva. Jag vet vad du sagt om vad som hände när Hampus kom hit. Jag har försatt dig i en jobbig situation, och det var fel av mig.
Sedan gjorde jag det ännu värre, genom att låta mina känslor stå i vägen för att bara njuta av vår tid tillsammans. Jag borde ha sagt något om detta för länge sedan men nu gjorde jag inte det. Det kanske inte hade gjort någon skillnad, eller så hade det det. Jag tror inte att vi någonsin kommer att få veta.
Det enda jag vet är att jag vill vara din vän oavsett vad som hänt, eller vad som händer från och med nu. Så snälla, ha inte dåligt samvete över detta, var inte ledsen, gråt inte över det här. Livet är verkligen sådant att allt sker av en anledning, oavsett om det är bra eller dåligt, rätt eller fel.
Vi måste låta livet ta oss dit det tar oss.
Kram,
Danne.
“Jag tror inte att vi någonsin kommer att få veta.” – Hmm, det tror jag faktiskt att vi får. Det skulle aldrig kunnat bli någonting mellan oss, så är det bara.
“Ha inte dåligt samvete och gråt inte över det här.” – Varför skulle jag gråta över detta och vad exakt skulle jag gråta för? Gud, det är inte klokt vad man kan missuppfatta varandra när det gäller sådant här.
Bra i alla fall att han vill vara vänner nu. Jag respekterar honom för det. Jag vill jättegärna vara vän också. Skönt att veta att inte alla tänker bara på en sak, det värmer faktiskt.
Lisa sen, Hampus ex. Hon ringer ibland och han blir så liten, så liten på rösten. Jag kan höra direkt om det är hon som ringer. Gud vilken toffel han måste ha varit. ”Hon hörde inte ens av sig på julafton! Och det var droppen. Hon bryr sig bara om sig själv!” sa han. Hon hade utnyttjat honom, bara kommit till honom när hon ville ha sex (Vem kan klandra henne? Hahaha, nej, gud, ska sluta skoja så där.). Han lovade nu att han inte skulle ha sex med henne mer. Jag såg en bild på dem som unga och hon var riktigt söt. Sen såg jag en nyare bild, kanske fem år gammal. Där var hon jättefet, ett berg. Vilket sjukt kap han var för henne. Hon var dessutom mentalt instabil. Hade tagit tabletter i alla år men fått gå över till elchocker till slut. Häromdagen ringde hon och var smått hysterisk: ”Det låg en död mus under min bil! Tror du att det var jag som dödade den? Var det jag som körde på den?” Hampus: ”Jaa… ja… jag vet inte… Okej…” *Klick* ”Lisa är dålig för mig,” konstaterade han sen. ”Jag märker det ännu mer när jag träffat dig för du är snäll mot mig och det var hon aldrig.” Hur oerfaren får man bli? undrar jag i mitt stilla sinne.
Men de här grejerna med att han träffat Emilia när han varit ihop med Lisa eller hur det nu var (fattade aldrig alla de där turerna fram och tillbaka). Jag trodde att han var benägen att safa. Typ, alltid träffa en ny tjej innan man gör slut med den gamla (som Sandor t.o.m. erkände att han alltid hade gjort!). Men så var det inte riktigt utan Lisa verkade mer ha varit som någon sorts KK och vän vissa perioder och kanske hade de inte haft den där riktiga överenskommelsen på flera år.
Sen var det ett annat ”ex” som han haft för något år sedan. Man blir ju mörkrädd när man hör hur omdömeslös killen är. Hon var tydligen riktigt sunkig. Först hade de blivit tillsammans men sen hade det krupit fram att hon hade en pojkvän. Hon hade kallat pojkvännen för sin kompis först men sen hade Hampus fattat. Pojkvännen hade hur som helst en båt. Han hade varit skitsur för att hon var otrogen (konstigt hehe) och anklagat Hampus för att ha snott grejer från dem. Hon hade visat Hampus en sunkig hemmagjord porrfilm hon och pojkvännen lirat in på båten. Det slutade med att den där tjejen blev helt rabiat en gång och körde in med sin bil i pojkvännens båt. Den där tjejen och pojkvännen var t.o.m. så galna att de brukade kasta grejer i sjön när de bråkade. De kastade allt möjligt, CD-skivor, mobiler etc. Hon hade även pajat en dörr hemma hos Hampus genom att smälla igen den en gång när hon var skitsur och störta ut.
Sådärja, det var väl normalt?
Danne är verkligen arg för det där med Hampus. Kommer ni ihåg festen för lite sen? Vi hade ett snack via privata meddelanden på Facebook igår om det. Här kommer konversationen. Egentligen förstår jag inte varför jag ska ha dåligt samvete. Jag har faktiskt inte uppmuntrat honom. Det enda jag gjort fel i så fall var om han sa t.ex.: ”Jag önskar att jag ska finna min själsfrände snart,” och jag svarade: ”Ja, det får vi verkligen hoppas att du gör,” och liknande. Jag kan ju inte säga: ”Ja, men det kommer aldrig att bli jag.” Eller? Vissa killar är så tröga. Deras mammor borde lärt dem hur det fungerar här i livet.
Danne
Jag är uttråkad, du då?
Liv
Inte alltför uttråkad faktiskt. Hampus är fortfarande här. Lust att komma på besök?
Danne
Det låter kul. Jag kommer förhoppningsvis att vara i dina trakter kring lördag, men jag vet inte hur det blir än. Hur är det med dig och Hampus?
Liv
Kul, han är kvar här då. Vi sågs inte så mycket på festen du och jag, det var ju synd.
Danne
Ja, det var lite hektiskt, när han kysste dig höll jag på att trilla av stolen, helt oväntat var det.
Liv
Jag är ärligt talat förvånad själv och visste inte vad jag kunde vänta mig med Hampus. Jag vet att han var ganska intresserad av mig i augusti men sedan efter det pratade han bara om sitt ex och sånt.
Först verkade det som om han inte ens skulle komma hit men sedan ändrade han sig till sist.
Det var lite pinsamt att han skulle kyssa mig så där som för att markera revir liksom.
Danne
Ja, jag hade bara lust att gå därifrån. Jag visste faktiskt inte vad jag skulle göra. Det var väl därför du inte såg mig mer på festen. Jag ville träffa dig mer, men jag tänkte att ni var tillsammans så jag brydde mig inte om det.
Liv
Jag visste inte heller vad jag skulle göra. Jag ville inte att han skulle göra på det sättet eftersom jag tyckte att det var oartigt. Att prata med honom innan han kom hit och nu när han är här har varit som att prata med två vitt skilda personer. Han är helt annorlunda nu och ger andra signaler. Jag antar att det är sådan han är. Jag visste inte ens att du skulle komma på festen.
Danne
Jag kommer över det i sinom tid som jag alltid gör.
Liv
Jag får dåligt samvete nu. Jag antar att du inte vill umgås med oss då? 
Du är välkommen om du vill det, det vet du.
Danne
Jag vill inte att du ska ha dåligt samvete, det är mitt eget fel att jag hoppades på någonting. Jag tror inte att det skulle vara så bra att träffas den här helgen. Det skulle bara bli jobbigt och jag vill inte hamna i en situation där jag skulle riskera att såra någon. Glöm bara bort allt det här och ha det trevligt i stället.
Liv
Jag är så ledsen, det är jag verkligen. Och nej, jag kommer inte sluta att ha dåligt samvete. Om du ångrar dig är det bara att ringa. Jag vill jättegärna träffa dig.
Danne
Jag ska tänka på saken. Räkna inte med mig bara. Ha kul i stället.
Okej, han är sur. Punkt slut. Han kunde inte ta att han varit intresserad av mig men att jag hittat någon annan nu. Sanningen är snarare att även om jag inte hittat någon annan så hade jag ändå inte varit intresserad av honom. Jag tycker väldigt mycket om honom, han är verkligen gullig och så men inte på det sättet. Alltså, jag tycker han har en fin utstrålning. Men det här med att han är så clueless, det går liksom igen i allt han säger och gör. Han är så naiv, så oerfaren när det gäller livet. Där skiljer vi oss väldigt mycket åt känner jag och det är någonting som jag tycker är oattraktivt hos honom som man.
En sak som är underligt med Hampus att jag tror att vi båda är sådana som gillar att ge sex snarare än att ta. Kommer ni ihåg att jag skrivit om det förut? Killar brukar inte vara så. Men på ett sätt blev det lite konstigt då för båda ville ge – samtidigt.
Och apropå att ge. Han sa hela tiden att han ville ge mig smycken. Han älskar hematiter och gav mig ett sorts pärlhalsband av blodstenar. Det var fint och jag gillade det men jag tyckte egentligen att det var ett smycke för pojkar. Han hade själv ett liknande och det passade honom bra. Jag är verkligen en sucker för smycken på killar. Älskar när killar har på sig smycken jämt – i duschen, när de sover osv. Men jag vet inte om jag tyckte det passade mig! Hur som helst tittar jag på det nu och tänker på honom och det betyder mycket för mig.
Sen fick jag en ring också. En silverring. Samma sak med den, den var ganska ball. Men den var för killar, helt klart. Han försökte ge mig en indianring också men jag gillade den inte. Eller jag gillade den visst, men han gav ju bort smycken som han själv burit och som såg bra ut på honom. Jag låtsades att den inte var lagom och gav tillbaka den.
“Jag vill ge dig en diamantring,” sa han sen. “Men jag har inte råd med det.” Sådant gör mig lite nervös. Jag är verkligen ingen tjej som förväntar mig att få dyra saker av en kille.
När vi satt och spelade sällskapsspel tillsammans så kröp han plötsligt upp hos mig och ville ha mig. ”Jag blev kåt av det här!” skrattade han. Jag hade känt samma sak men trängt tillbaka det för att få någonting annat gjort över huvud taget.
Vi hade sex jättelänge. Han gjorde galna grejer och det läskiga är att jag inte vet exakt vad han gjorde, bara att det kändes bra. Jag tror han tryckte in ett finger i mellangården eller något liknande. Jag stönade: ”Vad gör du? Vad gör du?” men han svarade bara helt lugnt: ”Jag knullar dig bara jävligt bra.” Sen kunde han helt plötsligt hitta en ny vinkel, vända lite på sig så att det blev skitbra. Han kan dessutom smeka mig bättre än jag själv kan göra det och det har jag nog aldrig varit med om tidigare, han kan smeka skönt med kuken också. Dessutom går han igång på att ge oralsex. Ja, jag säger det, den pojken, han är livsfarlig.
Sen kan han hålla på med rumpan och det skrämmer mig faktiskt lite men han sa åt mig att inte vara rädd och bara känna efter hur det kändes. Jag kan inte säga att jag är ett stort fan av den grejen i och för sig. Kanske för att jag blir lite nervös också.
Han är utan tvekan den bästa jag haft. Han är bara löjligt bra. Han rör sig som en katt och är uthållig som Tarzan. Bara så påhittig och kreativ. Jag älskar när han tar tag i mig med starka armar och bara bestämmer hur han vill ha mig. Jag kan inte fatta hur en sådan vimsig typ som han kan vara så sofistikerad i sängen.
Dessutom har han en för mig fulländad kuk. Men en sak jag märkte var att han hade svårt att riktigt nå g-punkten, han är antagligen för lång(!!).
Nu har jag äntligen hittat en sexblogg skriven av en kille! Kommer ni ihåg att jag efterlyste det för några veckor sedan? Det är en kille som kallar sig Hasse som bloggar på Aftonbladet om sina sexäventyr med en tjej som heter Anna. Jag tycker den är schysst, han skriver lite som om det vore en sexnovell ibland fast allting händer i verkligheten. De verkar gilla bondage också och det vill i alla fall jag läsa mer om. Jag tycker det är ballt men jag har inte fått prova så mycket. Kanske för att jag, när det gäller den biten, nog vill vara dominant och binda killen. Det verkar inte lika vanligt att man gör så. Benny fick jag binda, han gillade handklovar och när man gjorde tokiga grejer och hällde vatten över sig och liknande. Det är nästan synd att just den biten gick förlorad. Men men, sådant är livet. Benny var ju störd i huvudet. 
Jag kommer ifrån ämnet! Gå in och kolla hos Hasse och Anna om ni har lust. Det är ont om bra sexbloggar skrivna av killar.
