Archive for October, 2009
Det rått lite förvirring kring vilken kille jag ska börja träffa på senaste tiden. Framför allt har det varit två stycken, Hampus och Frederick. Hampus var intresserad och jag trodde nog att han och jag skulle hänga och kanske börja dejta när vi kommer ses på en tillställning senare i år. Men för några veckor sedan kröp det ju fram att han inte visste hur Lisa, hans ex, skulle reagera och jag tolkade det som att han ville bli ihop med henne igen (som jag tidigare skrivit om här).
Hur som helst, för någon vecka sedan nämnde jag det här med tillställningen som om jag inte hade någon att gå med för att se hur han reagerade. Han blev upprörd. Vadå, vi skulle ju gå dit, det hade vi ju bestämt! “Gud vad genomskinligt!” tänkte jag. Jag bara skrattade, men spelade med. Jag tolkade det såklart som att det skitit sig med Lisa. Planen är alltså att gå med Hampus nu, men att om han dissar mig så kanske jag har en back-upplan i form av Frederick.
Benny har börjat messa mig ganska ofta igen. Jag var uppe på MSN på jobbet för att försöka se om jag kunde prata med någon helt annan, då var Benny också uppe från sitt jobb. Han hade fräckheten att, visserligen inlindat, men inte speciellt subtilt, föreslå att vi skulle hålla på med cybersex! Jag sa att jag var i ett kontorslandskap och att det inte skulle funka. Men han fortsatte med en massa antydningar. ”Jag skulle vilja sitta under ditt skrivbord nu,” och liknande. Jag spelade med lite halvt och låtsades vara road.
Egentligen vet jag inte varför jag gör så här. Jag vill absolut inte göra något med honom igen och jag vill inte vara kompis med honom heller. Jag mår mest illa av att tänka på honom. Men jag inbillar mig att jag kan visa mig från min bästa sida och sedan dissa honom på ett snyggt sätt nästa gång vi ses. Det skulle kännas som en revansch. Fast nu börjar jag känna att jag kanske bara borde blockerat honom.
Jag försöker klura ut vad det är han egentligen vill. Vill han ha tillbaka mig eller vadå? Jag tror att det han vill är att kunna hålla på och prata sex med någon på nätet så hans vidriga fantasier kan upprätthållas och frodas. Det finns ju ingen som tänder på de där vidriga sakerna som han gillar (toalettsex och liknande) så det är nog jobbigt för honom. Jag är ju dessutom på behörigt avstånd och det är svårt att hitta folk att köra cybersex med, det vet jag.
En sak var sen väldigt konstig. När jag berättade att jag eventuellt kommer till en tillställning som hålls i närheten av honom och att vi kommer att ses där så var det som om hela konversationen dog (inte för att det gjorde något). Jag fick känslan av att han inte alls tyckte det var särskilt kul att jag skulle komma. Hahaha, det är det jag alltid sagt om honom. Han vill ju inte ha något verkligt. Han är alldeles för rädd för tjejer för det. Eller så vill han som sagt bara snacka om sina äckliga kinks.
Nu på senare dagar har jag börjat tycka att den andre, Micke J, är mer intressant. Han är ju bara typ 22. Skitsöt kille, mycket sötare än Micke C egentligen. Han är verkligen snäll. Vi har pratat en del och han är en sådan där gullig kille. Lätt att snacka med, skrattar mycket och sött. Han har två framtänder som går ihop lite vilket bara är fint tycker jag.
Kul att ha något vackert att titta på på jobbet och fantisera om när man kommer hem men jag känner mig ibland som en konstig tant som bara tänker på sex, haha. Det är en ganska rolig känsla att ha sällskap från jobbet till tunnelbanan med båda Mickarna och veta att jag fantiserat om att ha sex med dem.
Jag har dock ingen aning om hur man skulle bära sig åt för att få någonting att hända. Just nu är alla på jobbet alldeles för ytliga och formella mot varandra. Hoppas det blir lite skojiga fester till jul. Men inte ens då vet jag om det vore så lämpligt att ens flörta. Man kanske kunde säga någonting som relaterar till sex fast ändå ligger långt ifrån. Fråga om han varit på några roliga fester på senaste. Eller bara rent spontant vad han gillar att göra. Få in honom i ett positivt mode, om ni fattar.
Jag försöker i alla fall njuta av det faktum att jag nuförtiden kan se attraktiva killar lite varstans. Jag var enormt kräsen förut, kunde nästan inte tänka mig någon enda person. Jag trodde att när man blev kär eller ens intresserad av någon så var det en på miljonen. Men nu har jag insett att det inte är så! Inte längre för mig i alla fall. Dessa insikter försöker jag låta influera mig positivt.
Häromdagen försökte Micke C bjuda mig på choklad men jag kände mig förkyld och var allmänt sur så jag tackade nej. Attans, vad dum jag är! Var riktigt sur på mig själv efteråt.
Sen en gång när vi skulle ha möte höll han på och fifflade med sina byxor. Han hade knäppt upp dem och dragit ner dem lite för att stoppa in tröjan eller vad han nu skulle göra och jag var precis bakom. “Förlåt mig, Liv!” sa han med len röst och skrattade. Jag bara stirrade och log tillbaka men ni kan ju fatta vad jag tänkte… Han har inte så snygg häck annars. Putrumpa. Men vem bryr sig?
Hur som helst, på senaste tiden har jag snarare börjat tro att han helt enkelt är en väldigt inställsam och charmig typ som vet vad han ska göra för att folk (och i synnerhet kvinnor) ska gilla honom. Han är ju schysst men ändå känns det som om han har en ganska “uttänkt” image. Annars hade det varit kul med en älskare på jobbet! Och man har väl inte gett upp riktigt än.
För ett par veckor sedan började två nya killar på jobbet. Micke J och Micke C. Båda två var fett söta! Micke C var den jag först föll för. Ganska tidigt tyckte jag att han gav ett ganska flörtigt intryck. Han är en sådan där som använder folks namn flitigt och jag vet att man inte ska falla för sådana enkla tricks, men ändå… Dessutom sa han mitt namn på ett så sexigt sätt. Han har en lugn, lite släpig röst och trots att han har en dialekt som jag i vanliga fall inte gillar så kunde jag inte tycka att den var ful när den kom från hans mun. Varje gång vi satt och diskuterade någonting allihopa och jag inte hade sagt något på länge så sa han: “Vad tycker du då, Liv?” Han ville alltid få med mig i diskussionerna.
Han har rakad skalle och intensivt blå ögon. Jag faller nästan jämt för det utseendet, det slår liksom aldrig fel. Han sitter ofta och säger “mmm” och liknande som direkt får mig på heta tankar. Jag tycker han tilltalar mig ofta helt apropå, frågar mig saker osv. Han försöker helt klart att ställa sig in.
Igår gjorde jag ett tanketest. Om utseendet inte alls vore viktigt, vem skulle jag då finna mest attraktiv? Jag menar inte att den snyggaste killen automatiskt är mer intressant men om man t.ex. inte alls gillar någons utseende så blir det ju genast lite svårt att tänka sig den personen i sängen. Jag funderade över några killar på jobbet. Jag har helt klart för mig vilka jag tycker är attraktiva och som jag inte skulle ha något emot att ha lite kul med, speciellt två stycken (mer om det i ett annat inlägg). Men om man bara såg till personligheten blev det svårare. Skulle jag verkligen tycka samma killar var sexiga om jag var blind?
Nästa tankelek blev att fundera över vad man skulle tycka om man inte heller kunde uppfatta ansiktsuttryck, röster eller sättet folk pratar på. Det pratas ju så mycket om utseendet och att man inte ska lägga alltför stor vikt vid det, men i så fall vore det ju lika ytligt att döma någon efter, säg, rösten, eller hur?
Det var faktiskt nästan omöjligt att föreställa sig allt det här. Jag insåg i alla fall att om jag varit dövblind skulle jag nog tycka den med minst attraktiv framtoning nog i alla fall vore mycket mer attraktiv om man bara såg till personligheten. Ska man eller ska man inte lägga alltför stor vikt vid det här ytliga? En evig fråga. Så småningom växer väl allting ihop till en enda enhet och när man älskar någon älskar man hela den personen. Är man inte ute efter något seriöst letar man ofta också efter ännu en faktor: Mottaglighet. ”Jag raggar, förstår du? Vill du? Tänker du samma sak som jag?” Huruvida denna faktor är ytlig eller inte kan ni ju fundera över ett slag. Svåra frågor detta!
Hjälp, jag är för hårig! skriver signaturen Linus. Tänk att det finns killar som ständigt går och oroar sig för att deras kroppar inte ska duga för tjejerna. Och så finns det sådana som Benny som jag (nästan) var tillsammans med förut. Killar med bröst, tjejmidja och hår på skinkorna som struntar fullkomligt i hur de ser ut, så länge de är hela och rena. Som tycker att de duger som de är, mot alla odds. Dessa killar har lagt sig till med en skön attityd gentemot sina kroppar och antagligen är det därför de lyckas få tjejer. Jag måste säga att jag fascineras av den attityden. Samtidigt skräms jag av dem som skäms över sig själva. Är det inte ofta lite så det är?
Just det, jag lovade ju att uppdatera er angående Jalle, min pojkväns jobbarkompis. För några veckor sedan sprang jag på honom ute på en pub. Jag blev glad. Alltid kul med lite najsa killar i närheten. Vi snackade lite ytligt först, om var jag jobbar nu och någonting annat ointressant.
Men i alla fall lite senare när vi suttit där länge så såg jag att han och en annan kille spanade på brudar. Så han var singel i alla fall! Jag frågade om jag fick vara med, sa att jag hade bra tjejsmak och sen pekade jag ut en tjej lite längre bort som jag tyckte var snygg. Det uppskattades inte alls. Svaret blev ungefär: “Åhfan,” och sedan ignorerade de mig. Men sedan märkte jag att den snygga tjejen spanade in mig! Ja, jag är nästan helt säker! Hon tittade på mig flera gånger och log sexigt. “Detta kan ju inte få gå omärkt förbi!” tänkte jag så jag sa till Jalle: “Jag tror hon spanar in mig!” “Kul för dig då,” sa han då, nästan surt eller i alla fall väldigt oengagerat. Lite senare bytte han bord. Vilken tråkmåns! De flesta killar brukar tycka sådant där är roligt men tydligen inte han. Jag kände mig bara dum. Sedan dess har jag inte ägnat honom en tanke, hahaha.
Kom ihåg, det här är en ren fantasi. Jalle, en gammal jobbarkompis till mitt ex som Stefan och jag umgicks en del med när vi var tillsammans, jag vart lite tänd på honom. En dag kom jag på mig själv med att tänka: “Jamen han, Jalle, han är ju verkligen trevlig, rolig och positiv. Där har vi typiskt pojkvänsmaterial!” Som så många gånger tidigare hade det här egentligen inte så himla mycket med själva honom att göra. Det var mer ett exempel på hur en framtida pojkvän skulle se ut och vad jag letar efter idag. Men jag hade lite fantasier också om honom och det blev nästan lite jobbigt. Skumt att ha fantasier om sin pojkväns jobbkompis liksom. Häromdagen träffade jag hur som helst på honom! Men mer om det imorgon.
Ni som känner mig vet att kravlöst sex är någonting som jag älskar att diskutera. Ja, bokstavligen (jag har ju ändå skrivit ett par hundra sidor om det). Så Aftonbladets artikel om gifta älskare fick mig såklart att titta till. Jag måste ju säga att det låter idealiskt. Ett förhållande som bara går ut på sex och där man kan träffa personen regelbundet utan att vara rädd att den ska springa vidare. Samtidigt verkade ju kvinnan i artikeln kunna prata med sina älskare och få något sorts annat närhetsutbyte också. Det är ju precis så jag vill ha det! Men det finns ett problem, en ganska viktig detalj i det hela – de andra kvinnorna. Alltså, jag skulle inte palla med att tänka på att det sitter en stackars kvinna hemma och väntar på sin man som hon älskar men att han då skulle vara hos mig. Att han skulle ha ljugit för henne eftersom han vet att hon litar på honom till 100%. Det funkar bara inte. Men kanske är detta ett av de få sätt att få en varaktig KK? Annars tenderar ens KK att träffa någon och vill leva som trogen hädanefter (inget fel med det).
Folk i gamla slentrianförhållanden verkar dessutom vara de mest desperata. De tycks verkligen kunna bli så där riktigt frustrerade efter sex. Jag har en lösning på hela problemet: Trekant! Öppna kort, mer spänning, alla får vara med! Kom dock ihåg, och ta det här från mig: En del människor som vill ha en trekant nöjer sig inte med det. De vill knulla runt vid sidan om också. Det verkar rätt vanligt. Det är lite som legal graffiti, det får målarna att vilja måla ännu mer – illegalt. Men annars om man reder ut den biten kan det helt klart ge förhållandet en piff!
