Äntligen av med honom

Posted by: Liv

April 2nd, 2014 >> Killar

Häromdagen när jag öppnade Facebook såg jag en uppdatering från en av mina vänner: “I ett förhållande”. Jag klickade på de efterföljande kommentarerna och såg att de pratade om Hampus. “Nu kan du och Hampus kamma hundar tillsammans!” stod det (hon jobbar med hundar). Först stack det till i hjärtat, som en reaktion man inte kan hjälpa när man får svart på vitt att man förlorat någon (egentligen är det ju han som förlorade mig för ett par år sedan, men det vet ju inte hjärtat). Men sekunden efter blev jag överlycklig. Äntligen kunde Hampus kanske bli lycklig? Börja något sorts nytt liv. Hon kanske skulle kunna fixa jobb åt honom? Skulle han sedan börja hota med självmord igen så var det ju snarare hon som skulle få ta itu med det. Jag gillar henne som person, hon är schysst. Men jag vet att hon och Hampus är väldigt olika och undrar hur länge det kommer hålla. Sedan är Hampus egentligen långt ifrån mogen för ett förhållande. Den syn han har på kärlek är bara så… fel. Helt beroende av tjejen, kan inte existera på egen hand. Meeeen, det är ju inte mitt problem längre! Gud så skönt att slippa, ett alltför långdraget problem är äntligen ur världen. Jag drog en stor suck av lättnad och berättade sedan för Adrian som även han blev väldigt lättad.

Jaha, då var det väl bara att önska det nya paret lycka till och ha så kul. Om jag ändå kunde vara en fluga på väggen… ;)

Baken och smaken

Posted by: Liv

March 28th, 2014 >> Knull, Sex

När jag först träffade Adrian oroade jag mig lite för att vårt sexliv skulle bli mediokert. Men han har verkligen växt som älskare (haha, inte meningen med löjlig ordvits där!), även om vi än så länge inte haft någonting annat än svenssonsex. Det finns en stor fördel att vara med någon som har varit gift (eller sambo) i ett antal år jämfört med någon som bara knullat runt och haft korta förhållanden.

Adrian älskar att slicka mig! Även om jag inte låter honom hålla på så länge eftersom jag hellre vill knulla med honom. :) Som vår senaste stund tillsammans. Han borrade in sin näsa i mitt venusberg och bara gick lös. Han sög också på klittan och slickade inte bara, vilket jag ääälskar!

När han sträcker sig efter kondomen (ja, vi kör med kondom fortfarande, suck!) brukar jag rulla ihop mig som en liten räv och lägga läpparna mot hans ollon. Så blir det nästan som någon sorts sextionian. Men inte så länge för jag längtar för mycket efter att känna honom i mig.

Han är den enda som varit riktigt skönt att köra bakifrån med. Måste vara hans kuk som passar extremt bra ihop med min fitta. :) Jag vet att jag har sagt det förut, men jag har då aldrig upplevt något liknande! Det sägs inom tantriskt sex att den bästa kuken är den som är som klippt och skuren för din fitta, inte storleken eller formen eller huruvida den har hår och förhud eller ej. Om man inte upplevt det själv, den där perfekta passformen, så är det svårt att fatta vad jag menar. Jag har aldrig varit med om det förrän nu, har ni?

Hur som helst bakifrån. Vi bullar upp med kuddar under min mage och jag lägger mig över dem och kramar dem. Det blir extra bra om jag vänder upp rumpan, liksom mer vinkelrätt mot hans kropp. Älskar också att känna hans håriga mage mot baksidan av mina lår. :) Förresten är han en riktig rumpkille (om vi utgår ifrån teorin att det finns rumpkillar och tuttkillar). Först trodde jag att han bara råkade göra det, men nu har jag insett att han faktiskt gillar att smeka och pilla med min rumpa, kanske t.o.m. stoppa in ett finger då och då. Vi har aldrig pratat om det men jag måste ta upp det någon gång för hans händer drar sig som en magnet mot min rumpa helt enkelt.

Killar som läser detta, är ni rumpnissar eller tuttnissar?

Transor och energier

Posted by: Liv

March 17th, 2014 >> Killar, Kärlek

Under tiden jag och Adrian var ifrån varandra pratade vi mycket via videosamtal. Fungerar klockrent och skönt även att slippa höra tjat om “visa pattarna!” stup i kvarten (även om det blev lite sådant också, fniss!). En dag när vi pratade såg jag plötsligt att Adrians naglar såg lätt rosa ut. Jag ba’: “Visa naglarna!” Han: “Nää.” “Joooo! Få se!” Han skruvade nervöst på sig och höll upp en hand. “Du HAR målat naglarna, vad i…!” Gud vad han skämdes. :) Han berättade att han hittat mitt nagellack här och fått för sig att han skulle testa det. Det fick honom att känna sig närmare mig, påstod han. Äsch, jag vet ju själv när man hittar någon produkt skräpandes i ett hörn och bara provar den utan att tänka. Inte konstigt.

Det lustiga var att det inte alls var mitt nagellack! (Jag tror aldrig jag köpt rosa.) Det var hans förra frus. (Annars kunde man ju trott att det var någon älskarinna som han glömt städa upp efter, blivit arg och börjat kasta saker, haha!) Nu när jag är här inser jag att det kan vara svårt att veta vad som är vems. I ett bortglömt badrumsskåp hittade han inte mindre än nio nagellack som hon lämnat kvar här. Tack, säger jag, kommer väl till pass! Puh, det är tur att jag inte är svartsjuk av mig. Det är en grej jag har med mig från polycommunityn, mycket värdefullt faktiskt. Jag skulle inte pallat det här annars, hon är ju typ överallt. En dag frågade Adrian mig om jag ville att han skulle anlita en “energikonsult”. Ja, det är alltså en person som kommer hem till en och renar hemmet från gamla och dåliga energier. Låter som flum i mina öron, men vem vet. Tycker man kan lägga de pengarna på en god, romantisk middag ute i stället. :)

Adrian har en liten kvinnlig sida hos sig ändå. Han gillar kläder och mode och jag lånar ibland hans kläder. Han lägger ner sjukt mycket tid framför spegeln och skulle gärna testa att sminka sig, har han sagt. Så vi har bestämt att jag ska lägga en riktig festmake-up på honom någon dag! Dock var han orolig för att jag skulle sluta tända på honom efter det, haha. Men så lätt går det inte. ;) Han ser inte tjejig ut alls för övrigt. Jag har också erfarenhet i bagaget då jag redan har dejtat en som var transvestit på riktigt. Som gillade att ha BH, klänning, sminka sig, bli kallad “slyna” i sängen m.m. Jag tyckte helt ärligt det var lite kul. :)

Tror jag har sett och hört allt. Nåja, det mesta i alla fall. Det blir dagens tips till er läsare: Innan ni stadgar er på riktigt, se till att ni kört igenom hela registret av galenskaper så ni är härdade och fulla av roliga erfarenheter. Då är ni väl rustade och har förhoppningsvis lekt av er lite också (om man nu ens kan det).

Såå, vad har ni sett för knasigt i er dag? Någon annan kille som gillar typiska “tjejgrejer” såsom smink, underkläder, högklackat osv.?

Allt är bra!

Posted by: Liv

March 11th, 2014 >> Kärlek

Vill bara meddela att jag är hos min älskade Adrian igen! Vi har äntligen återförenats och jag känner att det är här jag hör hemma. Det kommer att vara oerhört svårt att vara ifrån familj och vänner så länge men jag vet i mitt hjärta att jag gör rätt.

Jag vet inte hur många av er som fortfarande är kvar och läser det jag skriver. Den här bloggen är den ensamma flickans dagbok och en skildring av en snirklig väg fram till Den Rätte. Men lite som när Alfons Åberg dissade Molgan när han hittade en riktig kompis har bloggen blivit lite bortglömd i mitt liv. Kanske är det även mindre spännande att läsa om när någons liv glider fram på ett bananskal, vad vet jag?

Dock ska jag försöka skriva lite om mitt och Adrians sex- och kärleksliv, det som är intressant för en sexblogg då förstås. Alltså inte så mycket om vad vi åt till middag. ;)

Jag ser fortfarande Adrian som min drömman, ingenting har ändrats. Vi funderar på att gifta oss ganska snart. Fortsättning följer i den frågan!

Hemligheter

Posted by: Liv

February 6th, 2014 >> Bilder

Fick en ny liten outfit av Adrian för ett tag sedan. Från Victoria’s secret också som jag ääälskar! Iiiiiiiiiiiii! :D
En av mina favoritfärger också.


Vete sjutton vad det är för någonting, någon sorts löst sittande tvådelad teddy typ?


Robin berättade för mig en gång att det sexigaste han visste på tjejer var… nyckelbenet! Nog kan det ligga någonting i det?


Woops!


Alltså hur lustiga är inte de här byxorna? Jag tror jag ska gå med dem på stan imorrn. Hänger ni med?

Håller på och förbereder för att typ “flytta in” hos Adrian så har varit lite upptagen och inte hunnit skriva så mycket i denna sexblogg. Men snart får jag vara med min älskling igen.

God natt, sov sexigt

Posted by: Liv

January 29th, 2014 >> Bilder

Jag ska hälsa på Adrian igen och denna gång stanna en längre tid. Så på sätt och vis blir vi sambor. På sikt vill vi bli mer än så. :)
Så länge visar jag lite bilder på mitt nya nattlinne. Känns skönt att vara lite fin när man går och lägger sig, jag som alltid brukat sova naken.
Hur brukar ni sova?
 
 

 

Puss och natti natti från Livs sexblogg!

 

Blir (nästan) skrämd

Posted by: Liv

January 16th, 2014 >> Killar

Adrian har fått nytt jobb. Han har pratat om det ett tag och jag har hjälpt honom att ta beslutet. Han är verkligen glad att ha någon smart person som jag att bolla med när det gäller så här viktiga saker. Nu i dagarna har han varit på intervju och de ville ha honom utan att blinka, fastän de inte hade några platser lediga egentligen. Bara för att han är ett “geni” i deras bok. Utan att jag alls frågat om det berättade han om hur mycket pengar han får i startbonus. Han får 350.000 kronor på en gång bara för att han börjar jobba hos dem. När han varit kvar ett år får han 350.000 kronor till i aktier. Ovanpå detta en fet lön som är ännu högre än den han hade på gamla jobbet, samt årliga bonusar. Tjena. En startbonus motsvarande en normal människas årslön… Jag blir nästan rädd. :) Men mest av allt är jag såklart glad för hans skull att han nu kommer att få ett roligare jobb.

Han har gjort klart för mig att jag inte behöver jobba mer. Jag kan bli hemmafru, ta hand om hushåll och barn (självklart har han råd med ett till barn utan att behöva fundera på det) eller fortsätta jobba, förverkliga något drömprojekt, jobba ideellt osv. Upp till mig. Det enda han oroar sig för är om jag kommer att bli uttråkad om jag inte får använda hjärnan tillräckligt mycket. Men alltså, min lön kommer ju vara en fis i rymden känns det som! Adrians utgifter också sen, de är inte att leka med. Han är ju inte sniken om man säger så utan han tycker om lyx (mest då boendet). Han pratar gärna om det också, han är inte blyg eller ödmjuk när det gäller sådant här (det är inte till att skryta i hans kultur).

Så i stället för att känna mig lättad för att jag snart kan göra precis vad jag vill utan att behöva oroa mig för ekonomin så sitter jag här och undrar hur lilla jag kan bidra alls till detta. Hur jag ska kunna ställa om min hjärna från att ha varit sparsam till att tycka det är okej med löjligt höga och, som man kan tycka, “onödiga” utgifter. Man får ju lite komplex också, minst sagt!

Apropå något liknande så har tydligen Oliver träffat någon. En läkare av tjeckisk härkomst. Man kan ju inte låta bli att tänka “lika barn leka bäst”. Varför vill en sådan som Adrian ha en sådan som jag? Jag är ju bara, typ, en normal människa. :) Jag tog faktiskt upp det med honom vid ett tillfälle. Han gjorde klart att han helst inte ville gifta sig med en karriärkvinna eftersom den personen då inte skulle ha så mycket tid över. Han har aldrig dejtat någon tjej som kommit ens i närheten av hans lön så han funderar inte ens över det. Sedan tyckte han inte att yrken som enligt samhället är högt ansedda nödvändigtvis måste innebära att man är en fantastik människa eller kan bidra med mycket till ett förhållande. Han behöver inte titlar eller andras stämplar för att avgöra vad han ska tycka om en person.

Jag har svårt att ta in att han är så himla laid back angående de här sakerna. Men jag ska försöka smälta det här, reda ut kulturkrockarna i min hjärna och se det hela med hans ögon. Försöka glädja mig i stället för att oroa mig.

Tomma hot?

Posted by: Liv

January 13th, 2014 >> Killar

Om ni tror att Adrian inte känner till Hampus så tror ni fel. ;) När Adrian var här på besök hos mig så ringde Hampus en dag flera gånger i rad (jag svarade inte). Jag förklarade hela grejen med att Hampus hotar med självmord och att jag inte vet vad jag ska tro. Adrian förstod och var inte alls arg. Han tyckte det var en svår situation eftersom man ju aldrig vet vad folk kan ta sig för.

Nu var det dags igen. Hampus ringde och ringde och ringde tills jag var tvungen att stänga av telefonen. Till råga på allt väntade jag viktiga samtal från äggfrysningskliniken, jag var mint sagt stressad. När jag satte på mobilen igen hade jag 34 missade samtal. Han påstod att han tagit en överdos av någon form av medicin och jag vädjade till honom att söka professionell hjälp i stället. Nästa gång han hörde av sig hade han spolat ner pillren i toaletten. Det verkar inte ha varit några dödliga tabletter men det var ändå otäckt. Dessutom har han länge pratat om att hans pappa (som är jaktintresserad) har vapen hemma som Hampus funderat på att använda.

Nya självmordshot började några dagar senare. Hampus ringde mitt i natten, flera gånger. Jag var tvungen att stänga av luren igen. Han bad mig sen att blockera honom som vän på Facebook, “för nu hade jag tydligt visat att jag inte var en bra vän till honom” och han “ville ha ett avslut”. Ok, det låter väl rimligt, tänkte jag. Jag skrev ett sista meddelande till honom där jag rådde honom att börja dejta igen, jag skickade länkar till bra dejtingsajter, rådde honom att prata igenom sina problem med en god vän och andra saker som eventuellt kunde få honom på bättre tankar. Att livet kan vara värt att leva även om det är svart ibland, att det finns möjligheter. Och att han gärna fick hata mig, bara han blev fri från sin ångest.

Sedan gjorde jag som han sa, jag blockerade honom. Då blev han ännu mer galen! Han skickade sms som sa att det här var det sista han skrev, “hej då för alltid”, “hej då till detta liv”, “var snäll och kom ihåg mig för den jag var” och liknande. Han ringde och ringde och ringde och jag var rädd att om jag svarade skulle jag få höra ett pistolskott och veta att han var borta. Jag pratade med en av hans bästa vänner och bad honom hålla ett öga på Hampus. Men vännen sa mig också att Hampus antagligen bara försökte manipulera mig.

Arg som ett bi

Posted by: Liv

January 9th, 2014 >> Killar

Så var det alltså det här med äggfrysningen. Jag berättade för Hampus, som kontaktar mig då och då fortfarande. Kontaktar själv aldrig honom men jag är fortfarande orolig för att han ska göra något dumt. Vet inte varför jag berättade men jag tror att jag lite grann hoppades att det skulle skapa distans mellan oss så att han äntligen skulle acceptera att vi inte kan vara tillsammans, även om jag inte aktivt planerade det så. Resultatet blev att Hampus blev skitsur!

“Varför gör du det här? Vad finns det för anledning när ägg är någonting du har naturligt! Jag trodde verkligen att jag kunde övertyga dig om att jag skulle kunna bli en bra far till dina barn. Men du håller tydligen inte med. Detta bevisar att du har tagit avstånd från mig!”

Han var så himla upprörd. Slutligen klämde han till med: “Äggfrysning är något som rika hemmafruar gör!” Jag kunde inte låta bli att tänka: “Hmm, det känns som om det är just dit jag är på väg…”

Det blev värre. Hampus hittade en massa inlägg jag gjort på ett forum där jag för ett par år sedan berättat om vårt förhållande och försökt få hjälp och råd av andra medlemmar. Det var inte lätt att hitta dessa inlägg kan jag ju säga, utan det krävdes helt klart en massa dedikerad research samt ett bra översättningsverktyg. Men nu när han hade hittat det så låg ju korten plötsligt helt öppna på bordet. Han visste nu precis vad jag tyckte om honom och vår tid tillsammans.

“HUR I HELVETE KAN DU SKRIVA SÅDANA HÄR FRUKTANSVÄRDA SAKER OM MIG? OCH MIN FAMILJ! VILKEN SORTS ELAK MÄNNISKA GÖÖÖÖR NÅGOT SÅDANT?” Nej, Hampus var inte glad. Hans mörka, lite släpiga röst som kan bära så enormt mycket uttryck och känslor brände i mig. Och jag skämdes förstås. Men jag förklarade att det var ett rop på hjälp och att det var omöjligt att härleda posterna till honom som person, hans identitet var skyddad. “Jag förstår om du aldrig mer vill prata med mig nu. Det är helt okej. Jag ber om ursäkt och förstår att du är upprörd,” sa jag lugnt. Jag kände att jag faktiskt hoppades att detta skulle vara det definitiva slutet på våran “vänskap” eftersom han inte har kunnat behandla mig som en vän. Han har snarare varit ett bittert ex som på något sätt trott att vi fortfarande är tillsammans. Hans hot om att ta livet av sig har varit som en stor hållhake på mig och har varit den stora anledningen till att jag fortfarande har hållit kontakten.

Men nej, i stället började han krypa för mig! Ta tillbaka sin ilska. Be om förlåtelse och jämra sig över att det var hemskt att jag tänkt alla de där sakerna om honom. “Du, jag vill bara att du ska inse att jag KAN vara en bra man för dig! Jag vill ju gifta mig med dig. Snälla, gift dig med mig! Jag vill ha barn med dig, strunta i de där äggen. Jag kan åstadkomma vad jag än tar mig för, du måste förstå det. Du och jag, vi kan det. Vi kan få mirakel att hända. Du tycker att jag är värdelös men du har inte sett vem jag har blivit på sistone. Jag har förändrats så mycket, men du vill ju inte se det!”

Jag vet ju att han har förändrats. Men bara för att man slutar missbruka och säger upp bekantskapen med destruktiva vänner så betyder inte det att man har nått målet. Hans attityd till livet är fortfarande knäpp.
“Häromdagen fick jag en jättebra idé!” fortsatte han. “Jag har börjat skriva recensioner av folks musik på en sajt där man får 50 öre per recension. Om jag kan skriva några hundra recensioner per dag så kan jag ju leva på detta.” Det smärtade mig att han inte kommit längre i sina utvecklingsbanor. Jag suckade högt för mig själv. “Men snälla Hampus, hur många recensioner tror du att du kan skriva per timme? Hur länge kommer den här webbsidan att finnas?” “Jag skriver jättesnabbt! Jag har redan skrivit 50 recensioner. Det här är något jag kan göra, varför tror du inte på mig?” Det var lönlöst att diskutera med honom och jag gav upp att försöka förklara hur samhället funkar för hundrafemtioelfte gången i ordningen. Och han snackar om att få barn! Tydligen så kostar ett barn 1,4 mille fram till sin 18-årsdag. Det ska han tjäna ihop genom recensioner? Lycka till…

En galen idé?

Posted by: Liv

January 6th, 2014 >> Uncategorized

Japp, här har det hänt lite crazy saker. (Förutom då att Adrian och jag kilar stadigt och att det ser ut som om jag kommer att få min högsta dröm uppfylld.)

För några månader sedan bestämde jag mig för att frysa mina ägg! Det är inget man bestämmer över en kafferast eftersom det är både jäkligt dyrt (minst 45.000) och jobbigt. Lägg sedan till att man kanske aldrig behöver använda dem så allt kan potentiellt vara i onödan. Men jag är en sådan där lirare som alltid oroar sig och alltid behöver en massa backup-planer. “Tänk om, och tänk om…” Adrian har stött mitt beslut ända sedan vi började prata om det. Det är en kontroversiell grej ändå, för när man fryser ner ägg så är man inte bunden till en viss partner (som man ju är när man fryser embryon). Så om man är lite ängslig av sig så skulle man kunna tänka tanken att “du vill hålla frågan öppen angående vem som ska bli pappa till din unge”. För varför inte försöka på naturlig väg först när man är i min ålder? Det är ju enligt läkarna inget fel på mig. Så där kan man hålla på. Men Adrian är väldigt van vid sådana här saker då han gått igenom flera provrörsbefruktningar.

Jag var bara tvungen att fråga honom hur det var när han var tvungen att gå in på kliniken och onanera (jätteomoget jag vet!). Han sa att det var himla pinsamt, att alla vet vad man gör där inne. Han kände sig som en tonåring på nytt. Sen tyckte han det här med porrtidningarna var bisarrt, för varför skulle man vilja fantisera om någon annan kvinna än den man älskar?

När man ska ta ut ägg måste man ta sprutor liknande dem man tar vid diabetes. Inte kul och jag blev en PMS-bitch av hormonerna. Men jag blev så jäkla kåt av dem! Wow, var kan man köpa mer liksom?? (Skojade bara, tio sprutor kostar typ 8000 spänn, världens dyraste afrodisiakum.) Då var ju inte Adrian där så jag kunde inte få utlopp för min kåthet heller. Kunde ibland inte sova på nätterna för att jag var så kåt. Vart liksom ägglossning in absurdum. :)

Jag har inte berättat för så många om äggfrysningen. Ville helt ärligt inte höra en massa åsikter eller kommentarer. Har en familjemedlem som är emot allt vad IVF och inseminationer m.m. heter eftersom befruktning enligt denna person måste ske på ett visst sätt för att vara okej.

Men för er kan jag ju berätta såklart! Om någon vill veta mer om denna kontroversiella procedur så kan ni fråga mig.