Här händer det grejer

Posted by: Liv

July 7th, 2014 >> Kärlek

Det har varit mycket på sistone. JAG HAR GIFT MIG!!! Yes, Adrian och jag är numera man och hustru. Jag lovar, det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Snabbt beslut fattat trots att vi inte känt varandra så där jättelänge (men det känns som om vi känt varandra hela livet). Jag är superstolt över att vara hans fru. Han är den finaste människa jag någonsin träffat.

Men visst, det har inte varit helt smärtfritt. Jag har länge haft ångest över att plötsligt bli en del av en ny familj där jag inte ännu känner mig helt hemma. Om någon hade sagt till mig att jag en dag skulle bli styvmorsa så skulle jag nog hoppat ut för ett stup. :) Sen har vi inte riktigt jobbat oss igenom problemet med “klasskillnaderna” mellan oss. Jag har känt mig något värdelös både en och två gånger när man hör om alla bonusar som plötsligt trillar in på hans konto och hur uppskattad och framgångsrik han är. Jag känner ingen annan som tjänar lika mycket som han eller med en lika imponerande karriär. Och det är ju egentligen fantastiskt eftersom pengar t.ex. kan göra det möjligt för mig att vara hemma i ett par år med ett barn. Men det kan också ha en baksida i form av att man känner sig otillräcklig.

Sedan hade jag ångest över vigselringen. Lol! Jag vet att jag låter som en gnällig barnunge men ringar kliar och jag är rädd att tappa bort dem eller fastna med dem. Dessutom är de dyra (se tidigare stycke). Jag kunde tänka mig att köra på något billigare och skulle varit lika glad för det. Men just precis vid sådana tillfällen kan det bli lite tankekrock mellan oss eftersom han inte nöjer sig med mindre. Samma sak vad gäller brudklänning och andra materiella saker. Han vill slå på stort och jag vill oftast vara väldigt jordnära och modest.

Bortsett från dessa problem som främst jag måste jobba med så kan jag nu äntligen säga att jag är lycklig. Kanske för första gången i hela mitt liv? Det är så oerhört vackert här och Adrian är den snällaste, snyggaste, perfektaste make man kan tänka sig.

Ni inser väl att nästa inlägg detaljerat kommer att gå igenom BRÖLLOPSNATTEN?
;)

Nej tack men tack ändå

Posted by: Liv

June 16th, 2014 >> Killar

Nu kommer förmodligen det sista inlägget om Hampus – och jag vet ju att ni gillar att höra om honom så ni undrar väl vad som har hänt på den fronten. ;)

Jo, han skrev ett till mail till mig där han bad mig att berätta om jag träffat någon. Han ville inte bli ignorerad, bara få veta och försäkrade att “jag kan acceptera den nyheten nu” och “du kan inte såra mig längre”. Då jag bedömde att det inte längre fanns någon substans bakom självmordshoten och då han skrev som han gjorde så bestämde jag mig helt enkelt för att vara ärlig. Jag berättade att jag hade pojkvän.

Jag fick till svar: “Jag är förkrossad!” Bara så. Några timmar senare fick jag ett nytt mail. Med en mycket bitter ton där han beklagade sig över att jag alltid hade förväntningar på vårt förhållande (lol! ska man inte ha några förväntningar alls i en relation eller vad?). Att han tyckte jag skulle fått det bättre i Älsklingsland (han vet ju inte att jag redan hamnat i Älsklingsland) och att han önskade min nya pojkvän lycka till med min labila personlighet. “Du skulle ändå aldrig älskat mig oavsett hur rik jag blivit eller vad du nu har för förväntningar i ditt sjuka huvud.” Damn right, Hampus! Att han skulle kunna acceptera att jag dejtade någon annan, jo jo jag tackar jag. :)

Brevet avslutades med “Adjöss, Liv!” Jag svarade inte på det och ämnar inte göra det senare heller. Om jag vetat att det var så här enkelt att bli av med honom hade jag berättat för länge sen att jag dejtade någon. Det hade varit bäst för alla, särskilt han själv.

Hampus spelade dock en viktig roll i mitt liv. Han lärde mig vad sex var. Jag visste inte vad sex var för något innan jag träffade honom. Han förändrade hela mitt synsätt på sex, på vad killar kan göra i sängen. Men inte minst på vad jag själv kan göra i sängen. Han botade mig från alla möjliga sexuella problem som jag hade innan och lärde mig att släppa lös mina hämningar och våga vara en sexgalning. :) Han tillförde mycket till denna blogg (inte sant?). Tack för den här tiden, Hampus! Jag önskar dig all lycka och du… Gör inget jag inte skulle gjort så ska det nog gå vägen. ;)

Sex i trädgårn

Posted by: Liv

May 24th, 2014 >> Knull, Sex, Suga av

Igår hade vi sex utomhus. :D Det var första gången för honom. Vi hade tidigare pratat om att vi måste ha sex ute i trädgården och han sa att han aldrig testat det. Vilken förlust! tänkte jag direkt. Själv har jag haft sex ute många gånger. En gång högt uppe på ett berg med Henke och på en terrass i en solstol med Hampus, någon midsommarafton med Henke minns jag också när jag sög av honom nere vid en strand och alla våra kompisar satt och väntade en bit bort. Jag var så full att jag var tvungen att ta en spypaus, haha! (Länge sen. ;) )

Men i alla fall, vi satt där ute och drack en drink och snackade. Plötsligt bara gav jag honom den där blicken och så började jag knäppa upp hans gylf. Han sträckte fram handen för att smeka mig men jag tog lugnt men bestämt bort den. Jag ville bara ge till honom. Så lutade jag ner huvudet mot hans skrev och började slicka och suga ollonet. På gatan utanför staketet passerade folk förbi och pratade med varandra, intet ont anande. Fåglar kvittrade och en lätt bris smekte vårt hår och hud. Det är något särskilt intressant med att suga av någon som fortfarande är halvt påklädd nertill tycker jag. Mitt ansikte mot hans kalsonger, hans nonchalant uppknäppta jeans… Han kom så tyst han kunde och jag sköljde ner hans safter med min drink. La dolce vita, eller hur? ;)

Senare innan vi skulle sova började han slicka mig. Gud, han rör sig så snyggt, som en panter! Han tränade mycket förut och hans muskler är fortfarande så att man hajar till ibland. Han är ju rätt slank, min Adrian, men biceps har han! ;) Vi gjorde missionären och jag bara älskar hans tyngd mot mig, otroligt tändande att ha en hel man över sig som bara kör. Han är duktig på att smeka både min klitta och röv samtidigt som han knullar mig, han har verkligen kläm på det där. Sen lägger jag upp benen högt ovanpå hans rygg/röv och det tycker han är supersexigt. Jag har förresten börjat att smeka hans röv medan vi har sex. Vi har ju varit tillsammans ett tag nu men jag har liksom aldrig testat det förut trots att jag vet att han är en rumpkille. Han älskar det! Så det är väl bara en tidsfråga innan jag börjar testa mina mer hardcore rumptricks på honom…

Vi kom vrålande, grrrrrrrrr! Haha. Man får lust att morra och klösa som en tiger ibland. Konstigt att orgasmer kan vara så olika. Ibland är de mjuka och romantiska, ibland blir man ett vilddjur.

Vad gör ni i helgen? Något sexigt månne?

Vad hände med poly?

Posted by: Liv

May 8th, 2014 >> Polyamorös / swinger

Några av er kanske undrar: Vad hände med polyamorös? Liv tjatar numera om att gifta sig och leva monogamt resten av sitt liv, hur går det ihop?

Ja, detta är någonting jag funderat mycket över det senaste året och vägt fram och tillbaka. I början kändes det nästan som en hemlighet jag hade för Adrian. Någonting som han skulle kunna dumpa mig över om han fick reda på det. Men sedan dess har jag hållit långa föreläsningar för honom om att man inte ska ta för givet att människan som biologisk art är monogam och att folk får leva sina liv hur de vill – även flersamt, bara de inte skadar någon annan (klyscha visserligen, men ändå inte självklart för alla).

Vad kom jag då fram till när jag tänkte fram och tillbaka? Jo, jag insåg att jag nog alltid kommer att tro att väldigt människor är polyamorösa, inklusive mig själv. Med det menar jag att man har förmågan att älska flera personer samtidigt – det behöver inte betyda upp-över-öronen-förälskelse för fler än en, utan det kan vara på olika plan. Sen om man aldrig älskat flera kan det säkert bero på kulturella-/uppfostringsfaktorer eller att man helt enkelt är en monogam person.

Vill jag då leva polyamoröst? Ja och nej. I en värld som var anpassad för den typen av förhållanden skulle det säkert vara lättare. När man pratar om andra primater som är poly eller om samhällen där poly är normen brukar det ofta vara så att man bor i en “tribe” där man känner alla sedan många år tillbaka. Jämför det med extremen – att hänga på sexsajter där man går ut med någon en gång och sedan ligger. ;)

Lägg sedan till tidsbristen i vårt samhälle. Visst, går att fixa men blir desto svårare om man har barn. Återigen, funkade bättre när vi var primitiva och bodde ca fem minuter från varandra.

Nästa svårighet är att hitta någon som är emotionellt tillgänglig och redo för ett föhållande, som inte “utnyttjar” poly till att slippa ta ansvar och stadga sig. Visst kan nog många polysar och relationsanarkister vara okej med det, men jag känner att jag inte kan det.

Hela samhället är uppbyggt kring vad man äger och pengar (tyvärr kan man väl säga). Till och med barn måste man tydligt definiera vem som ska ha hand om. Juridik och papper styr vilket försvårar en polyamorös livsstil.

Det vore nog enklare om jag visste att jag hade valet att någon gång eventuellt, om det kändes aktuellt i framtiden, öppna upp vårt förhållande. Dock skulle jag aldrig offra Adrian för det valet, han är för värdefull.
Det kanske mest intressanta av alltihop är att jag aldrig trodde att jag skulle kunna hitta min perfekta match. Men så gjorde jag det! Adrian är allt jag drömt om hos en man och lite till. Jag har svårt att se att jag skulle bli intresserad av någon annan ens i närheten lika mycket som honom. Jag har träffat på för många nötter för det och jag är gruvligt trött på skitstövlar. ;)

Men polyamori har lärt mig några viktiga saker som jag kommer att få nytta av i resten av mitt liv. Kanske kan ni också ta lärdom av detta?

1. Jag är inte svartsjuk för fem öre. Kan skrattande diskutera ex-fruar och ex-ligg, tidigare sexliv etc. Jag inser att kärlek och sex inte är en tävling och att man inte kan vara “den enda som någon någonsin älskat” och dylikt. Bryr mig inte heller om ifall han tycker någon annan kvinna på gatan är snygg/sexig, det är bara mänskligt och betyder inte att han inte älskar mig.

2. Om jag ser en attraktiv man som jag reagerar på så tänker jag inte att det betyder att jag inte älskar Adrian. Även om jag till och med skulle råka bli förälskad i en annan man så skulle jag inte tänka att det behövde innebära att jag slutat älska Adrian. På så sätt är jag aldrig rädd för mina egna tankar.

3. Jag är fullkomligt över alla händelser i det förflutna då jag blivit dumpad för en annan tjej och liknande. Detsamma gäller bitterhet över mina föräldrars otrohet. Med ett polyperspektiv blir det inte lika smärtsamt och jag inser att kultur har satt krokben för några av de mer kreativa relationslösningar som kunde ha uppstått om vi lärt oss tänka mer utanför ramarna.

4. Jag kan hjälpa och förstå andra. Genom att veta att det finns människor som inte fungerar i mononormen kan jag fatta hur de tänker. Kanske kan jag i framtiden bistå med någon form av råd för någon som känner sig lite vilsen vad gäller känslor för flera samtidigt – eller som råkat ut för en partner som verkar ha känslor för flera.

5. Den här bloggposten. Helt fantastiskt skrivet, läs den! Det hon beskriver är också kärlek. Kärlek kommer i SÅ många olika former. Men på grund av att vi kallar det för samma ord går vi miste om nyanserna. Precis som vi säger “rött” även när vi menar burgundy, rosé, kastanj, cerise, karmosin och scharlakan.

Jag kommer nog att tänka i polyamorösa banor så länge jag lever. Var aldrig rädda för det ni tänker och känner, var uppriktiga mot er själva och varandra så kan det inte gå fel!

Katastrofkille

Posted by: Liv

May 1st, 2014 >> Killar

Jag har inte kunnat sluta tänka på Hampus, undrat om han var okej och så där. Självklart har jag snackat med Adrian om det och han var väldigt förstående. Vi tyckte båda att jag inte skulle svara själva Hampus utan i stället ta kontakt med hans nya flickvän (eller nyaste ex kanske hon är nu). 

Jag fick svar samma dag. Ganska snabbt insåg jag att min vision om att Hampus gått vidare och hade chans att bli lycklig inte var annat än en jäkla askungesaga. Jag hade hoppats att den här nya tjejen skulle kunna ta över paketet Hampus likt en stafettpinne så jag slapp. Men nejdå, så skulle det inte bli. 

Han hade gjort exakt samma sak med henne som med mig. Så här ser tydligen hans mönster ut för tjejer han träffar:

1. Han tror man är kvinnan i hans liv och friar. 
2. Han flyttar in hos en och blir en snyltgäst. 
3. Man gör slut med honom och han hotar att ta livet av sig. 

Historien upprepar sig. 

Hon berättade att Hampus hade flyttat in i hennes lägenhet, oinbjuden, och blivit ännu latare än innan. Hon hade sagt att han måste skaffa jobb och fixa sitt liv men icke sa Nicke. Dessutom hade han börjat bråka med hennes rumskompisar. Då sparkade hon ut honom. Då friade han till henne(!) och när hon sa nej började självmordshoten. Hon gissade att han är mentalt störd på nåt vis (hehe, det har väl ni läsare gissat för länge sen?). Hon mådde verkligen dåligt av det, ville inte såra honom eftersom han var en kompis. 

Men det viktigaste jag fick ut av denna konversation var att hoten om att ta livet av sig med största sannolikhet var tomma. Hon hade själv haft flera kompisar som begått självmord och de hade inte visat någonting utåt. Däremot de kompisar som öppet pratat om att ta livet av sig hade aldrig gjort slag i saken. 

Så nu kan jag känna mig lugnare. 

För alltid olycklig?

Posted by: Liv

April 26th, 2014 >> Killar

Idag när jag kollade mailen så såg jag ett meddelande från Hampus. Det stod:

fan vad jag saknar dig. jag har förmodligen suttit och försökt skriva de 3 orden till dig igen och igen och inte skickat det fler gånger än jag kan räkna men jag måste försöka igen. jag antog att det var bättre för dig att inte ha mig i ditt liv. men ju längre tiden går desto mer gör det ont att du inte är min och det finns inte mycket som kan ändra det förutom att berätta hur jag känner. jag kan inte låta bli att undra vad du gör, jag tänker fortfarande på dig flera gånger per dag för du stal mitt hjärta. jag kan inte låta bli att känna det som att jag svek dig och det är anledningen till att vi är ifrån varandra på det här viset nu. om du inte skriver tillbaka så förstår jag. men jag vill att du ska veta att jag fortfarande älskar dig mycket och det känns inte rätt att inte vara där för dig.

Åh nej. :( Mitt hjärta sjönk. Jag som trodde han var lycklig. Min syster har under dessa år haft kvar honom på Facebook även efter att jag blockerade honom och hon hade sett hans uppdateringar om hans nya flickvän. Han hade skrivit att hon var hans livs kärlek. Äntligen hade han hittat rätt kvinna. Och nu detta? Ja, ni ser ju själva. En sådan instabil människa som han ska nog inte vara i ett förhållande över huvud taget. Ena sekunden har han hittat tjejen i sitt liv och andra skriver han det här mailet till mig.

Jag kunde inte låta bli att svara. Ni tycker säkert att jag är dum i huvudet bara för det. “Vad hände med din flickvän?” skrev jag, bara så. Svaret jag fick var av karaktären ska-jag-skratta-eller-gråta. Bruden har tydligen hela lägenheten full av husdjur. Hon är en sådan som vill “rädda” en massa djur genom att ge dem ett hem, men inser inte att hon inte har plats. Tog hem ett marsvin i minusgrader. Hon matar inte och städar inte upp efter djuren. Hennes ödla hade t.ex. dött utan att hon märkt det, hon hade glömt bort den i en vecka. Hon har massa akvarium där fiskar dör, hundar som bajsar ner inomhus och är så undernärda att de blir aggressiva och börjar fajtas både med varandra och människor om mat. Och så vidare. Hennes rumskompisar håller på och bråkar och för oväsen, kastar saker m.m. Hon äter skräpmat och blir tjock och vägrar äta Hampus’ mat.

Suck, ja det lät ju roligt… inte. Så gick det med att “bli lycklig”. Vissa kan nog kanske inte bli det, verkar det som och tyvärr tillhör nog Hampus den kategorin.

Sex på jobbet

Posted by: Liv

April 23rd, 2014 >> Knull

Ibland jobbar Adrian hemifrån och det är mysigt för då får jag vara tillsammans med honom hela dagarna. Trots att han är ganska upptagen. Jag brukar göra frukost åt honom eller lunch eller brunch för den delen, riktigt rå om honom. :) Jag kan nog vara ganska omhändertagande på kvinnligt vis, men jag uppskattar att jag nu har hittat en kille som gillar det utan att utnyttja det.

Så fort han fick ett litet break i dagens långa möte så tittade vi på varandra, en enda blick och… Det var ett tag sedan vi knullade. Säkert hela fem dagar sedan. Han tittade på klockan. Skulle vi hinna? Slå slet han av sig tröjan och knäppte upp skärpet. Jag lade mig på kanten av sängen och viskade: “En snabbis då.” Varje gång vi ska ha sex tar han av sig glasögonen och då ser han nästan lite vindögd ut. Skitgulligt tycker jag. :) Mitt hjärta slår en liten volt då för jag är en av de få som får se honom sådan. Stora pupiller som tycks titta rakt in i mig. Hans slanka kropp som ställde sig vid sängen och började ta mig. Jag vände på mig så att han fick köra bakifrån en stund. Tycker det är sexigt när killen får köra doggie stående och utnyttja hela sin kraft. Men eftersom han är lite kort i rocken så var han tvungen att stå på tå, hihi. Så körde vi både länge och väl tills det plingade till i hans telefon och han var tvungen att börja jobba igen. Vi kom båda två när vi visste att vi var tvungna att skynda oss. Tänk om hans kollegor hade vetat att han höll på och knullade under arbetstid. De satt väl och drunknade i blod, svett och tårar medan vi öste järnet. :)

Jag visade honom förresten en ny grej häromdagen. Ny för honom alltså, själv har jag gjort det mååånga gånger förut. Att rida honom baklänges. Han älskade det såklart, jag menar, han är trots allt en rumpkille och i den här ställningen har man ju full utsikt. ;) Men tänk att aldrig ha testat det… Det kändes faktiskt lite ballt att introducera honom till någonting enligt mig så trivialt. Man kan se på tårna på killen hur skönt han tycker det är, haha. Om man gillar fötter kan man suga på dem samtidigt. Det enda knäppa är att Adrian aldrig kan ligga stilla när han blir riden. Han kan liksom aldrig bara ligga och ta emot, han måste alltid alltid jucka lite han också för att hjälpa till. Vi är två personer som älskar att ge och det kan bli lite lustigt ibland.

Någon mer som har haft sex på jobbet? Kanske t.o.m. på kontoret?

Äntligen av med honom

Posted by: Liv

April 2nd, 2014 >> Killar

Häromdagen när jag öppnade Facebook såg jag en uppdatering från en av mina vänner: “I ett förhållande”. Jag klickade på de efterföljande kommentarerna och såg att de pratade om Hampus. “Nu kan du och Hampus kamma hundar tillsammans!” stod det (hon jobbar med hundar). Först stack det till i hjärtat, som en reaktion man inte kan hjälpa när man får svart på vitt att man förlorat någon (egentligen är det ju han som förlorade mig för ett par år sedan, men det vet ju inte hjärtat). Men sekunden efter blev jag överlycklig. Äntligen kunde Hampus kanske bli lycklig? Börja något sorts nytt liv. Hon kanske skulle kunna fixa jobb åt honom? Skulle han sedan börja hota med självmord igen så var det ju snarare hon som skulle få ta itu med det. Jag gillar henne som person, hon är schysst. Men jag vet att hon och Hampus är väldigt olika och undrar hur länge det kommer hålla. Sedan är Hampus egentligen långt ifrån mogen för ett förhållande. Den syn han har på kärlek är bara så… fel. Helt beroende av tjejen, kan inte existera på egen hand. Meeeen, det är ju inte mitt problem längre! Gud så skönt att slippa, ett alltför långdraget problem är äntligen ur världen. Jag drog en stor suck av lättnad och berättade sedan för Adrian som även han blev väldigt lättad.

Jaha, då var det väl bara att önska det nya paret lycka till och ha så kul. Om jag ändå kunde vara en fluga på väggen… ;)

Baken och smaken

Posted by: Liv

March 28th, 2014 >> Knull, Sex

När jag först träffade Adrian oroade jag mig lite för att vårt sexliv skulle bli mediokert. Men han har verkligen växt som älskare (haha, inte meningen med löjlig ordvits där!), även om vi än så länge inte haft någonting annat än svenssonsex. Det finns en stor fördel att vara med någon som har varit gift (eller sambo) i ett antal år jämfört med någon som bara knullat runt och haft korta förhållanden.

Adrian älskar att slicka mig! Även om jag inte låter honom hålla på så länge eftersom jag hellre vill knulla med honom. :) Som vår senaste stund tillsammans. Han borrade in sin näsa i mitt venusberg och bara gick lös. Han sög också på klittan och slickade inte bara, vilket jag ääälskar!

När han sträcker sig efter kondomen (ja, vi kör med kondom fortfarande, suck!) brukar jag rulla ihop mig som en liten räv och lägga läpparna mot hans ollon. Så blir det nästan som någon sorts sextionian. Men inte så länge för jag längtar för mycket efter att känna honom i mig.

Han är den enda som varit riktigt skönt att köra bakifrån med. Måste vara hans kuk som passar extremt bra ihop med min fitta. :) Jag vet att jag har sagt det förut, men jag har då aldrig upplevt något liknande! Det sägs inom tantriskt sex att den bästa kuken är den som är som klippt och skuren för din fitta, inte storleken eller formen eller huruvida den har hår och förhud eller ej. Om man inte upplevt det själv, den där perfekta passformen, så är det svårt att fatta vad jag menar. Jag har aldrig varit med om det förrän nu, har ni?

Hur som helst bakifrån. Vi bullar upp med kuddar under min mage och jag lägger mig över dem och kramar dem. Det blir extra bra om jag vänder upp rumpan, liksom mer vinkelrätt mot hans kropp. Älskar också att känna hans håriga mage mot baksidan av mina lår. :) Förresten är han en riktig rumpkille (om vi utgår ifrån teorin att det finns rumpkillar och tuttkillar). Först trodde jag att han bara råkade göra det, men nu har jag insett att han faktiskt gillar att smeka och pilla med min rumpa, kanske t.o.m. stoppa in ett finger då och då. Vi har aldrig pratat om det men jag måste ta upp det någon gång för hans händer drar sig som en magnet mot min rumpa helt enkelt.

Killar som läser detta, är ni rumpnissar eller tuttnissar?

Transor och energier

Posted by: Liv

March 17th, 2014 >> Killar, Kärlek

Under tiden jag och Adrian var ifrån varandra pratade vi mycket via videosamtal. Fungerar klockrent och skönt även att slippa höra tjat om “visa pattarna!” stup i kvarten (även om det blev lite sådant också, fniss!). En dag när vi pratade såg jag plötsligt att Adrians naglar såg lätt rosa ut. Jag ba’: “Visa naglarna!” Han: “Nää.” “Joooo! Få se!” Han skruvade nervöst på sig och höll upp en hand. “Du HAR målat naglarna, vad i…!” Gud vad han skämdes. :) Han berättade att han hittat mitt nagellack här och fått för sig att han skulle testa det. Det fick honom att känna sig närmare mig, påstod han. Äsch, jag vet ju själv när man hittar någon produkt skräpandes i ett hörn och bara provar den utan att tänka. Inte konstigt.

Det lustiga var att det inte alls var mitt nagellack! (Jag tror aldrig jag köpt rosa.) Det var hans förra frus. (Annars kunde man ju trott att det var någon älskarinna som han glömt städa upp efter, blivit arg och börjat kasta saker, haha!) Nu när jag är här inser jag att det kan vara svårt att veta vad som är vems. I ett bortglömt badrumsskåp hittade han inte mindre än nio nagellack som hon lämnat kvar här. Tack, säger jag, kommer väl till pass! Puh, det är tur att jag inte är svartsjuk av mig. Det är en grej jag har med mig från polycommunityn, mycket värdefullt faktiskt. Jag skulle inte pallat det här annars, hon är ju typ överallt. En dag frågade Adrian mig om jag ville att han skulle anlita en “energikonsult”. Ja, det är alltså en person som kommer hem till en och renar hemmet från gamla och dåliga energier. Låter som flum i mina öron, men vem vet. Tycker man kan lägga de pengarna på en god, romantisk middag ute i stället. :)

Adrian har en liten kvinnlig sida hos sig ändå. Han gillar kläder och mode och jag lånar ibland hans kläder. Han lägger ner sjukt mycket tid framför spegeln och skulle gärna testa att sminka sig, har han sagt. Så vi har bestämt att jag ska lägga en riktig festmake-up på honom någon dag! Dock var han orolig för att jag skulle sluta tända på honom efter det, haha. Men så lätt går det inte. ;) Han ser inte tjejig ut alls för övrigt. Jag har också erfarenhet i bagaget då jag redan har dejtat en som var transvestit på riktigt. Som gillade att ha BH, klänning, sminka sig, bli kallad “slyna” i sängen m.m. Jag tyckte helt ärligt det var lite kul. :)

Tror jag har sett och hört allt. Nåja, det mesta i alla fall. Det blir dagens tips till er läsare: Innan ni stadgar er på riktigt, se till att ni kört igenom hela registret av galenskaper så ni är härdade och fulla av roliga erfarenheter. Då är ni väl rustade och har förhoppningsvis lekt av er lite också (om man nu ens kan det).

Såå, vad har ni sett för knasigt i er dag? Någon annan kille som gillar typiska “tjejgrejer” såsom smink, underkläder, högklackat osv.?